Jag brukade få följa med henne ut i skogen. Vi packade in oss i hennes lilla bil och sen gav vi oss iväg för att plocka bär eller blommor. Jag kan än idag se framför mig hur hon, i ett hav av liljekonvaljer eller vitsippor, står där med ändan rätt i vädret och plockar stora buketter som hon binder ihop med gummiband. Å jag kan än idag minnas hur njutningsfullt det var att bli bjuden på frusna blåbär med vaniljglass vid köksbordet i hennes lägenhet. Samma köksbord som nu står hemma i vårt kök och som vi äter vid varje dag.
Därav lämnade Ester och jag idag på förmiddagen alla måsten hemma, packade in oss i bilen och begav oss ut i skogen för att plocka blåbär, samla minnen och njuta av det gröna lugnet.
