Sötsur

Det är mycket bebis i skafferiet nu. Eller "mejeriet" som de tycker att jag ska döpa om det till. Idas mejeri. Känns onekligen så emellanåt. Amning och tuttar kan vi prata mer om en annan gång, nu glömmer jag det gärna för en stund. Bebis är vad som upptar vårt liv till 110 procent för tillfället och det speglar sig här. Idag har vi varit på Lådbilslandet med kusinerna. Högst uppskattat! Ester sov sig dock igenom hela evenemanget, med undantag för den lilla stunden hon åt. Å andra sidan somnade hon mitt i maten så... ja. 

Ikväll har det också badats. Gårdagens tur till stranden erbjöd ju bara ett dopp för pappa, men ikväll var det Bönans tur. Det uppskattades inte! Bönan är lite pryd, ogillar att vara naken. Mamma fick onda ögat när pärsen var över. Sötaste ungen i stan, helt klart!

Semester i paradiset

Tränar nacke och rygg på pappas axel

Idag fyller Ester två veckor. Tiden har gått rasande fort och samtidigt känns det som en evighet. Det har varit intensiva veckor och vi har inte precis följt rådet att stänga in oss och vänta med besök. Både familj och vänner har hunnit njuta av den lilla guldklimpen. 

Nu har vi dock tagit vår tillflykt till paradiset på Öland. Här tar vi dagen som den kommer, sover länge om mornarna (vilket vi ju i och för sig gjorde hemma också...) och får maten serverad. Det bästa är att här kan man bara vara. När Ester sover finns det inte en massa annat som pockar på ens uppmärksamhet. Ön bjuder på prima sommarväder och dagen till ära har Ester gjort premiär vid havet. Sin vana trogen sov hon sig igenom den mesta tiden.

Bönan berättar

Idag tog mamma (och pappa) med mig till en annan del av mammas paradis. Så här tidigt på våren är norra stenstranden fylld av skatter som drivit in från havet. Pappa nöjer sig oftast med att fota fynden medan mamma gärna skulle plocka med sig det mesta hem. När mamma var liten brukade man ta en av de platta, vita stenarna och skriva ett litet meddelande på. Sen satte man upp den på muren under stenbruket. Mamma fick till och med en brevkompis när hon gjorde så en gång!

På morgonen försökte pappa bråka med mig genom att lysa med ficklampa på magen, jag kan nämligen urskilja ljus nu. Men jag gick inte på den lätta utan vände helt sonika ryggen till papsen. Så det hade han inte mycket för! ;)

Livets kontraster

Vi är i paradiset. I alla fall om jag får bestämma. Det här är mitt paradis, mitt "happy-place". Ingen annan plats får mig att slappna av som här. Samuel och jag lånade en extra kamera och tog med Bönan på en promenad ut i solen. 

Längs en strand full av is och vackra formationer fann vi hopp om vår... 

och påmindes om livets bräcklighet. 

På stranden hittade vi spår av naturens enorma krafter. Väl hemma fick vi också se det i nyhetssammanhang. Tsunami i Japan. Livets kontraster. Naturens föränderlighet och enorma kraft.

Tack för smulorna ni lämnar, de värmer de dagar man är lite extra trött. Ta hand om varandra i helgen. ♥

Älskade underbara - Öland

Inget Öland utan kroppkakor. Hos Ninni hämtar man dem rykande heta och, bäst av allt, glutenfria. Sätten att äta dem är lika många som ölänningarna.

Vackra solnedgångar, promenader till hamnen och fisk hos Gösta.

Lurviga kossor och surrande humlor. Det ger ro åt själen.

This truly is my heaven.

Riviera

Spansk, fransk eller Öländsk riviera? Skickar en varm pingsthälsning från ett varmt och soligt Öland. Vem behöver franska rivieran när njutningen finns här?

Fåken går

När fåken går på Öland sitter man helst inne framför brasan och nöjer sig med att lyssna till hur vinden ylar runt husknuten. Det öppna landskapet i kombination med snö och hårda vindar skapar det otäcka fenomenet som kan lamslå hela ön. Att mäta snödjupet är meningslöst, husen i byarna kan vara begravda av snömassorna medan de omkringliggande fälten ligger barblåsta.

I samband med att snöovädret drog in härom kvällen tog vinden i så hela huset vibrerade. Då håller man gärna lite hårdare i täcket och hoppas att takpannorna ligger kvar. Kanske är det inte så konstigt att skorstenen fått säkerhetsbälte...Så här skrev Helge Nilsson om "Öland - solens och vindarnas ö", för Svenska Turistföreningens Årsskrift 1921.

"Minns det som igår, fast det nu är ett dussin år sedan. "Fåken", den öländska vinterstormen, kom från nordost som den brukar göra; den växte i styrka och snart drevs nästan all snö, som sopades upp från Ölands kala mark, högt över denna i virvlande dans. Det hade slutat snöa, men luften stod som en vit molnvägg av fin yrsnö, och endast då och då kunde man urskilja konturerna av en rödgrå ladugårdslänga ett femtio-tal meter ifrån min utsiktspunkt. Så rasade fåken i ett och ett halvt dygn och var enhärskare på ön. Vägarna efter landborgarna blevo fyllda med snö, men tömdes på vägfarande, som sökte lä och skydd inom gårdarnas fyrkanter...
Själv gav jag mig ut för att i den närliggande Glömminge prästgård söka upp en studiekamrat, som dagen därpå - det var i januari månad - skulle bege sig till Uppsala, men knappt utom bygatan kastades jag tillbaka av stormen, som tog andan ur mig. Stretade fram en stund, så gott jag kunde, men efter en kortare överläggning med min egen högfärd beslöt jag att vända om och följa fåkens framfart inom skyddande väggar.

När fåken slutat sin vilda dans, var landskapet förändrat. Där snön förut legat över de jämna fälten, hade på utsatta punkter stormens sopkvast med oerhörd omsorg tagit bort varje snökorn, men samlat upp dem i drivor efter gärdesgårdarna. Landsvägen högst uppe på västra landborgen var fylld av glimrande vita drivor av snö, som kommit till ro mellan de parallella stenmurar, som kanta vägen."

Här kan du läsa hela historien om fåken och dess framfart.

Carpe diem - retrokänsla

Vissa saker väcker massvis med minnen. Mammas gamla assistent är en sådan sak. Som det otal gånger pappa bakat bröd till mig i den maskinen när jag var liten. Eller alla de bulldegar mamma haft på jäsning bunken. Eller den gången syrran "bara skulle känna" på något och fastnade med fingret i snurren. Idag har det bakats semlebullar med hjälp av den gamle trotjänaren. Mamma och jag hann med en promenad mellan snöbyarna. Mycket snö blir det och på Öland har snön en tendens att samlas i drivor. Vackert blir det men tidningsbudet var måttligt förtjust innan vi fick loss hennes bil.

Du som mättar...

Du som mättar liten sparv,
välsigna maten nu.
Amen

Större delen av somrarna spenderade min familj på Öland när jag var barn. Antingen in Sandvik eller i husvagn på Löttorps camping. Sommar betydde också läger, antingen som deltagare eller som lillasyster till deltagare. Alla som varit på läger vet också att man då sjunger innan maten.
Sommarens Ölandsvistelse bjöd på lite av den lägerkänslan. Samtliga av systrarna (fd) A var hemma samtidigt. Till dessa ska sedan respektive, syskonbarn och ett extra föräldrarpar räkas. Fram med de gamla lägermatsångerna, supermysigt! Sången med text enligt ovan fick vi i år lära oss av min svågers pappa.

Borta bra...

...men hemma bäst, är vad man brukar säga. Så här mysigt har vi bott på vår semester.

Ett alldeles eget litet undantag, med blivande kök, mulltoa och kanske till och med en dusch!

Från sovloftet kan man ligga och kika söderut mot Knisa.

Å hemman ligger ju inte så långt borta den heller...

Till mamma

Tack lilla mamma för att
du tröstar mig när jag gråter
du delar mina glädjeämnen
du står ut med mina upptåg
du peppar mig till nya
du inspirerar mig
du är en av mina förebilder
jag älskar dig!

Hoppas du får en skön dag i ditt Grustag!

Home sweet home, trots allt

Sitter hemma vid mitt eget köksbord igen. Det tog en natt i min egen säng innan jag verkligen kände att det var skönt att vara hemma igen. Saknade trots allt min lilla mamma lite grann... Sista dagarna på Öland bjöd på regn och rusk. Mysigt väder att gosa upp sig i soffan och bara ta det lugnt. Smet dock ut för att ta en bild på tornet. Jag visade ju insidan här tidigare. Nu ska jag fortsätta att gosa in mig hemma. Ha en skön kväll på er där ute!

Trädgårdsdrömmar

Har idag bläddrat igenom mammas böcker om trädgårdsdesign. Vill gärna göra om vår trädgård något där hemma. Just nu är det mest en lång gräsplan avdelad av ett före detta land. Pappa hade en idé om att man kunde dela av trädgården i flera "rum". Det skulle kunna bli riktigt spännande! Har hittat en och annan idé som skulle kunna bli verklighet hos oss. Efter middagen tror jag nog att jag ska skissa lite på hur det skulle kunna se ut. Tills dess får ni njuta av Grustagets trädgård!Undantaget; det är här vi barn och barnbarn förväntas bo när vi kommer på besök i framtiden. Vi får väl se, alla skrikiga barn kanske vi kan slänga ut där?! ;o)När vi bygger om vår altan vill jag ha upphöjda rabatter på det här viset. Dels är det fint, det är lättare att rensa och nivåskillnaden mellan trädgård och altan blir inte lika markant. Spaljéer med klätterväxter skapar luftiga väggar och naturmaterial bildar naturliga skulpturer.

Inspiration från ett Grustag

Runt om på bloggar kan man läsa vart olika personer finner sin inspiration. Det kan vara från andra bloggare, tidningar, tv och jag vet inte allt. Jag hittar dock inspiration någon helt annan stans, nämligen i Grustaget, där mamma och pappa bor. Här finns stillheten och lugnet, luften är klar, ljuset sfäriskt och tonerna jordnära. Helt i min smak!
Mina föräldrar har byggt och byggt om så länge jag kan minnas. Jag tror aldrig att de kommer att bli riktigt färdiga. De lever för att förverkliga sina drömmar. Till min mans förskräckelse har jag både den öländska envisheten och föräldrarnas byggdrömmar i mina gener. Han vet vad som väntar i framtiden. Men så räds han inte en och annan utmaning, en av alla anledningar till att jag älskar honom. Bjuder nu på några inspirationsbilder från fristaden på norra Öland. Se och njut!En härlig blandning av gammalt och nytt. Här skyltar i hallen på vägg av liggande brädor.Trappan till första avsatsen i tornet. Kista med fårskinn välkomnar att slå sig ner och njuta av ljusinsläppet.
Trappa till andra avsatsen. Här kan man sitta ner och spana efter maken när han kommer hem från jobbet. Eller varför inte se på flygplanen när de tar mark sommartid.Trappan upp till tornet, den har precis flyttats från ena sidan avsatsen till den andra. Planlösningen blev så mycket bättre då.

A piece of heaven

Idag blåser det ute, himlen är blygrå och emellanåt kommer det några regnstänk. Perfekt väder att sitta inne i mammas och pappas bibliotek och blicka ut över antingen vattnet (en vy som tyvärr håller på att byggas igen) eller alvaret samtidigt som man lyssnar på vinden. Mamma och jag tog en tur ut mot Knisa innan vi handlade och jag passade på att ta ett par bilder. Spelar ingen roll om solen lyser med sin frånvaro. Det öländska landskapet är ändå både inspirerande och varierande. Hav och himmel möts och alla färger följer en alldeles egen skala. Känner ni som jag?