Paket! Do not open until April 18th.

via Instagram http://instagr.am/p/Tnc5danYo_/

Utsikt på jobbet #workathome #grustaget #öland #sandvik

via Instagram http://instagr.am/p/TiJw3kHYqr/

Att välja skor till dagens outfit...

via Instagram http://instagr.am/p/TOkLPyHYmD/

❤

via Instagram

8:48 Hon sover!

via Instagram http://instagr.am/p/SUvHjvnYh6/

Att få kasta sten i havet

via Instagram http://instagr.am/p/RVCdnwHYiN/

Testar något nytt

via Instagram http://instagr.am/p/Q9Wm9xHYlC/

If this then that, eller kort och gott IFTTT

Som ni märkt ramlar det in en och annan bild från instagram i bloggflödet. Tacksamt för en annan som inte alltid hinner sitta ner och redigera bilder, skriva och publicera ett helt inlägg. Hoppas ni uppskattar det lika mycket som jag. Fick en fråga om hur man gör och det hela är mycket enkelt. Nästan löjligt enkelt. Jag använder mig av en gratistjänst från ifttt.com På den sajten kan man koppla ihop en hel mängd olika tjänster, som instagram, facebook, blogger, mejlen, dropbox och så vidare, och på så vis, om man vill, få in dem i exempelvis sitt bloggflöde. Fiffigt, eller hur!? 

Nu ska jag passa på att njuta av en kopp te och en liten toblerone, lite bok och ett samtal till lilla mammsen innan bönan vaknar igen!

Att somna i soffan...

via Instagram http://instagr.am/p/Q4gVGYnYrO/

E vägrar sova efter en fm hos barnvakt, så vi softar framför barntv istället.

via Instagram http://instagr.am/p/Q4elUOnYqe/

Dagens bakverk

via Instagram http://instagr.am/p/QsNHQfHYud/

Jag som skulle städat idag...

Det är tydligen inget bra äppelår i år. Har jag hört. För vi har då rakt inte märkt av det här hemma. Här har vi lika kopiöst mycket med äpplen som alla andra år. Tacksamma är vi för det! 

Inspirerad av alla äpplen och Esters bakning på morgonen och tog jag mig en titt i Claes Karlssons "Mer än bara äppelkaka". Uj så mycket gott det finns! Mer än bara äppelkaka i kombination med bakverk visade sig snabbt innebära mos. Så, sagt och gjort E och jag knatade ut och plockade in en hink med äpplen och sen skred vi till verket. Medan tvättmaskinen gått varm har vi bakat muffins med äpple och kanderade hasselnötter. Sen blev det en liten sats med mos och av moset blev det lyxig äppelrulltårta och vetebröd med kardemumma och äppelfyllning. Därefter tog orken slut, jag som skulle städat...

Utöver bakningen så har vi hittat två kindtänder i Esters överkäke som vi inte har den blekaste aning om när de tittade fram. Kanske inte så konstigt att det var lite kinkigt för ett tag sedan. Å så har jag lyckats koppla ihop min instagram med skafferiet! Tacksamt då instragram är ungefär vad jag känner att jag hinner många dagar.

Ester bakar, vi kanske måste göra en riktig kaka när vi borstat tänderna. Eller vad tror ni?

via Instagram http://instagr.am/p/Qq_PS8nYod/

Kanelbullar

Är det kanelbullens dag så är det. Dagen till ära har Ester och jag härjat i köket och nu är det dags för mamman att provsmaka resultatet. (Bönan får vänta till efter middagsluren.) Om de bakade bullarna är lika goda som de obakade så ska det nog vara lugnt. På makens inrådan har jag dubblerat mängden fyllning, för det är ju det som är det gutta. 

Här kommer ett recept på finfina glutenfria kanelbullar, det blir 40 styckena. Originalreceptet kommer från Ekstrand Hemmingssons "Baka glutenfritt matbröd" och degen blir väldigt smidig att jobba med.

50 g jäst

75 g smör

5 dl mjölk

2 msk fiberhusk

1 dl socker

1 tsk malen kardemumma

1/2 tsk salt

1 ägg

1, 3-1,4 liter glutenfri mix

Fyllning:

100 g smör

1 dl socker

2 msk malen kanel

Smält smöret. Tillsätt smöret och värm tills fingervarmt. Häll över den smulade jästen i degbunken. Rör tills jästen löst sig. Tillsätt fiberhusken och låt svälla i 10 minuter.

Tillsätt resen av ingredienserna men spara lite av mjölet till utbakning. Arbeta väl i maskinen. Låt jäsa övertäckt i degbunken 30 minuter.

Blanda under tiden smör, socker och kanel till en smidig smet.

Strö resten av mjölet på arbetsbänken och knåda degen väl. Dela den i två delat och kavla ut varje del till en rektangulär platta, knappt 1 cm tjock. Bred ut fyllningen över plattan och rulla ihop degen från långsidan. Skär i ca 3 cm tjocka bitar och lägg dem i bullformar med snittytan uppåt. Täck över och låt jäsa ytterligare 30 minuter.

Pensla med uppvispat ägg och strö på pärlsocker. Grädda mitt i ugnen, 8-10 minuter, i 250 grader. Låt kallna på galler under bakduk.

Vad är väl bättre än nybakade bullar och ett glas kall mjölk?!

Äppelkakemuffins

Bakade muffins, en helt vanlig torsdag, i förra veckan ska tilläggas. Fint värre blev det med hemgjort kakfat och glaskupa. Receptet är detsamma som till äppelkakan, blir 15 muffins. Kanske inte världens högsta och snyggaste, men galet så goda.

Idag har jag varit så där dödligt trött, både E och jag är lite småförkylda. La mig på sängen en stund på eftermiddagen medan bönan donade med sitt runtomkring. Plötsligt kom hon och tog mina glasögon och la dem på sängbordet. Sen kröp hon upp i sängen, satte sig på Samuels sida, lyfte på täcket och kröp ner innan hon la huvudet på kudden. Så låg hon en liten stund och tittade upp i taket innan hon studsade upp igen och fortsatte med vad hon nu höll på med innan. Älskade, älskade unge.

Äppelmust

I helgen blev musten klar. Å vilken must, det var. Försvinnande god! Tur jag gjorde tolv liter när jag ändå höll på. Nu har vi nämligen ytterligare tolv liter på gång, fast den här gången är hälften smaksatt med kanel och hälften med stjärnanis. Längtar. Receptet kommer från början från Gela. Musten blev i sötaste laget så vi spädde ut den med vatten innan vi hällde på flaskor. I nästa omgång drar vi nog ner lite på sockret istället.

5 liter klyftade äpplen

6 liten vatten

1 msk vinsyra

1 tsk natriumbensonat

1 dl socker/liter must

Dela äpplena och lägg dem i en stor tillbringare. Häll på vattnet, vinsyran och natriumbensonaten. Låt stå övertäckt i 5 dygn. Rör om i blandningen varje dag, gärna flera gånger. (Vår står i köket så vi inte glömmer att röra.)

Sila drickan och tillsätt socker utifrån mängden must. Rör till sockret löst sig och häll upp på väl rengjorda flaskor. Förvara mörkt och svalt.

Enligt Gela ska musten hålla sig fint hela vintern, oavsett om den förvaras i glas- eller PET-flaskor. Vår must har fått både kork och plasthätta på innan flaskorna åkte ner i matkällaren. Lyxigt så.

Deja vu, allt kommer tillbaka.

5 år gammal ställde jag mig i dörren med ryggsäcken på ryggen och deklarerade för mamma att "nu ska jag gå ut i skogen och överleva, du behöver inte vara orolig, för jag vet hur man gör!" Jo man tackar. 

Idag kom Ester ut till mig i köket och ville jag skulle hjälpa henne på med ryggsäcken. Sen ställde hon sig och vinkade glatt innan hon försvann ut i hallen. Strax därpå kom hon tillbaka, med en för liten mössa på huvudet och vantarna i högsta hugg. Hjälp mig mamma. På med vantarna och så vinkade hon hej då igen och hade hon pratat så är jag säker på att hon hade sagt "hej då mamma, nu ska jag gå ut och överleva..."

En nolla hit eller dit är väl inte så noga, eller?

Man kan kanske inte tro det idag, men det fanns en tid då matte var ett av mina starkare ämnen. Den tiden är förbi. När man inte kan tänka rätt mellan liter och deciliter, då kan projekt växa och få oanade proportioner. Där för står nu min allra största kastrull och min plåthink i köket med blivande must på 12 liter vatten. För, som jag i min enfald tänkte, en sats på 6 deciliter vatten kan ju inte ge så mycket. Lika bra att köra dubbelt när vi ändå håller på. Jo tjena. Nu hoppas vi att det är en hejdundrande god äppelmust. Till helgen får vi se och då kanske jag kan kosta på mig att lägga ut receptet också. 

Det är nästan på dagen ett år sedan jag plockade äpplen i trädgården och Ester låg på filten, tittandes på löven ovanför. När vi plockade äpplen idag var det ett gemensamt projekt, inte sitter/ligger hon still många sekunder längre. Efter äppelplock och plaskande i vattenplöar, det har regnat i flera dagar hos oss, har vi bakat äppelkaka tillsammans och E godkände smeten. Dags för mamman att smaka på kakan medan busigaste bönan tar en tupplur!

På återseende kära ni. :)

Minnen i blåbärsskogen

Jag spenderade en hel del tid tillsammans med min mormor när jag var barn. Det var hos henne jag mellanlandade när dagis var slut och i väntan på att mamma skulle komma hem från jobbet. 

Jag brukade få följa med henne ut i skogen. Vi packade in oss i hennes lilla bil och sen gav vi oss iväg för att plocka bär eller blommor. Jag kan än idag se framför mig hur hon, i ett hav av liljekonvaljer eller vitsippor, står där med ändan rätt i vädret och plockar stora buketter som hon binder ihop med gummiband. Å jag kan än idag minnas hur njutningsfullt det var att bli bjuden på frusna blåbär med vaniljglass vid köksbordet i hennes lägenhet. Samma köksbord som nu står hemma i vårt kök och som vi äter vid varje dag.

Därav lämnade Ester och jag idag på förmiddagen alla måsten hemma, packade in oss i bilen och begav oss ut i skogen för att plocka blåbär, samla minnen och njuta av det gröna lugnet.

Kidnappad

Idag är idasskafferi kidnappat, av idas man. Det är nämligen som så att vi firar sju år som man och hustru idag.  Jag vill bara säga att du är den mest fantastiska kvinna jag någonsin träffat. Tack för att jag får vara din! Jag älskar dig!


//Samuel

Moderskärlek

Jag trodde aldrig att man kunde älska någon så. Att man kunde känna så mycket på en gång. Sen Ester kom till världen flödar hjärtat över, om och om igen. 

I dagarna har kära vänner fått komma hem från BB med sin skatt. Varje gång jag tänker på dem så bultar hjärtat och jag får den där varma känslan som bara kan infinna sig efter att man fått egna barn. Varmt, varmt välkomna hem!

I andra änden av känsloskalan vill tårarna inte sluta flöda. Gamla vänner från sommarläger i barndomen har förlorat sin skatt. 1,5 år gammal har lille E fått flytta hem till änglarna i himlen efter att ha kämpat mot leukemi. Våra tankar och böner finns hos er, hjärtat värker för er skull.

Så många känslor på samma gång, så mycket kärlek i hopp och förtvivlan. Trodde aldrig man kunde känna så mycket kärlek...

1 år med bönan i bilder

Njut, sa de, tiden går så fort. Ta vara på stunden, snart är den förbi. Det låter så klyschigt, men det är så sant. Vid den här tiden för ett år sedan låg jag med henne på bröstet, uppfylld av känslor. (Och utslagen som en fluga mot vindrutan på bilen.) 21.06 det var klockan när Ester Amanda Bengtsson den 26 juni 2011 tog sitt första andetag och stal våra hjärtan. Ikväll har jag tittat tillbaka på hennes första år, vårt första år med henne. En fantastisk resa som har inneburit så långt mycket mer än vad som kan visas här. Jag har valt några bilder från ungefär samma datum vartefter månaderna har gått.

Jag minns att något av det första som slog mig var hur litet allting var. De små, små tårna till exempel, med de ännu mindre naglarna...

1 månad gammal och stadig som få. Små, små fötter.

2 månader och gillar att ligga på mage, spana in omvärlden och charma vem helst som kommer förbi.

Ständigt lika nyfiken. 

4 månader gammal tog vi till gröten för att mätta vår ständigt aktiva lilla böna. Hon tog skeden med glädje, och har inte släppt den sen.

Spex, bus och upp på alla fyra.

Jul, ett halvår gammal. Hon har alltid gått sin egen väg, nu reser hon sig och går längs med möblerna. Dags att ta ut körriktningen.

Jag tror i ärlighetens namn att Ester bara har legat nere för räkning en enda dag i sitt liv. Det var den här dagen, då satt hon mer än gärna hos mamma eller pappa och gjorde just ingenting. Utom möjligtvis att tugga på nappen.

Små fötter blir större, håll-i-gång kräver vila.

Filtar äro överflödiga...

Titta, jord! Titta, solen! Titta, gräs! Vår, grönska och trädgårdsarbete. <3

Upptäcka med alla sinnen.

1 år, stora tjejen. Två små risgryn och dryga 8 kg ren och skär vilja. Älskade lilla bönan!

Jag jobbar på det

Ett "litet" inlägg om 1-åringen kommer snart! :)

Minibiskvier från söta systrar

Nu tror jag att det har regnat, utan uppehåll i över ett dygn. Trist, men välbehövligt. När det ändå regnar kan man ju alltid passa på att baka. Till Esters kalas bakade vi söta små biskvier. Gudomligt goda, fyllda med hallon och citronsmörkräm. De är försvinnande goda. En stats blir ca 30 st, mitt tips är att göra dubbel sats på en gång, det gjorde jag. ;)

2 äggvitor

400 g mandelmassa

Smörkräm

100 g rumsvarmt smör

1 ½ - 2 dl florsocker

1 äggula

2 msk lemon curd

1-2 msk hallonpuré

ca 250 g vit choklad

Värm ugnen till 200 grader.

Vispa äggvitorna till ett lätt skum, riv ner mandelmassan i skummet och vispa till en smet. Klicka ut smeten, klickar stora som femkronor, på bakplåtspappersklädd plåt. Grädda mitt i ugnen i 8-10 minuter.

Dra pappret av plåten, med biskvierna på, och skölj plåten i kallt vatten. Dra upp pappret på den blöta plåten igen och lossa försiktigt biskvierna. Låt kallna på galler.

Vispa ingredienserna till smörkrämen. Bred krämen på biskviernas undersida så den bildar en topp. Ställ dem i frysen.

Smält chokladen. Doppa de kalla biskvierna med smörkrämssidan ner. Låt stelna, förvara kallt.

Receptet är taget ur Sommarens söta.

Imorgon fyller Ester 1 år. Hon är verkligen ingen bebis längre. Om jag hinner imorgon kväll så lovar jag att bjuda på lite godbitar från det gångna året. :)

Kalas

Om knappt en vecka fyller Ester 1 år. Det firade vi i helgen, tillsammans med kusinen snart 5 år, med grillat, glassbomb, kakor och mys. Ester visade sig vara en mycket noggrann paketöppnare och en hejare på att äta glass med sked, även om hon snabbt tog till fingrarna istället.

Glassbombens maränglager tog ganska snabbt till flykten på vaniljglassens glatta sluttningar, men inget fel på smaken där.

Ursöt klänning från Pomp de Lux.

There is a first time for everything

Idag har Ester varit på öppna förskolan och för första gången testat det här med färg och pennor. Succé! Färgen var väldigt spännande och det var svårt för lilla mamman att hinna med att ta kort samtidigt som det skulle doppas, kännas och smakas. (Röd färg smakade tydligen inte så bra...) 

11 månader gammal har hon nu gjort sitt första porträtt av sin mor. Jag har flätor idag, visst är likheten slående?!

Samuels syndigt goda vaniljsås

Vi har ätit diverse olika pajer nästan varje dag den här veckan. Allt för att inte vaniljsåsen Samuel gjorde i helgen ska förfaras. Så, varför bryta en god vana? Imorgon är dock vanlijsåsen slut. Liksom äpplena, pajen och smöret. Men å andra sidan, då är det ju helg igen!

Vill, och vågar, ni själva göra Samuels syndigt goda vaniljsås så följer receptet här nedan.

1 vaniljstång

2½ dl vispgrädde

2½ dl mjölk

150 g strösocker

6 äggulor

Dela vaniljstången på längden och skrapa ur fröna med kniven. Blanda grädde, mjölk, vaniljstång och frön i en kastrull. Koka upp. Vispa äggulor och socker pösigt i en bunke. Samtidigt som du vispar noga, häll den varma mjölkblandningen med en tunn stråle i äggvispet. Häll tillbaka i kastrullen och värm såsen tills den börjar tjockna. Såsen får absolut inte koka, då skär den sig!

Såsen är gudomlig när den är nykokt, men i ärlighetens namn blir den nog än bättre när den stått och tjocknat till i kylen någon dag.

Receptet kommer ursprungligen från "Stora såsboken".

Tysta tvättunnan

Kände att vi behövde tysta tvättunnan. Den skramlar så förskräckligt på kvällen när Ester sover och vi slänger skitiga kläder i den. En påse i enkelt bomullstyg med kant i avvikande färg och dragband blev resultatet. Samuel var extra nöjd med att påsen är större än själva tunnan, så man kan toppfylla den lite innan man bär iväg med den till tvättstugan. Jag är glad att jag numera slipper bära iväg med hela tunnan.

Monkey see, monkey do [2]

Jag har sytt en mössa till Ester, så ny kan hon och pappan ha matchande outfits.

10 månader och benen fulla med spring

Idag är det 10 månader sedan Ester kom till oss. Hon är en glädje och välsignelse och hennes person växer fram mer och mer för varje dag. Vi har haft en tid med mycket förkylningar och vakna nätter. Vi hoppas den tiden är förbi nu. Vi längtar till våren och sommaren när det ska busas i trädgården och plockas i jordgubbslandet. 

Hon har börjar gå nu den lilla fisen. Hon tog de första stegen redan för några veckor sedan. Men i helgen som gick verkade det gå upp ett Liljeholmens för henne och nu knatar hon på här hemma. Till sommaren lär hon bokstavligt talat ha benen fulla med spring. Hon har börjat klappa händerna också, även om det ibland mest ser ut som om hon försöker borsta bort smuts... 

Jag har tagit lite bilder för att visa er de senaste projekten. Återstår att se när bilderna blir redigerade och upplagda. Det står nämligen inte helt still på renoveringsftonten längre. Hobbyrum och gillestuga ska få ett ansiktslyft och vi kommer göra rokad bland sovrummen. Men var sak har sin tid och just nu går bönan i första hand. (Bokstavligt talat, hon håller oss gärna i handen när hon går.) Skötbordshörnan har fått en ny look och det finns planer på diverse arbeten ute. När Gud bara ger oss fler dagar i veckan och längre sovstunder för Ester. ;) 

På bilden ser ni Esters nya favorittillhåll. En gammal margarinlåda från Kooperativa Förbundet. Den kan man klättra i och ur, sitta bakåtlutad i och krama bollen, grisen eller handduken. Eller varför inte skjuta framför sig som den bästa av rollatorer!

Separationsångest

Jag kan inte längre natta vår dotter. Hon härdar ut in i det längsta, somnar i min famn och studsar sedan upp som en liten kanin så fort jag lägger ner henne i sängen. När Samuel nattar går det dock på fem minuter. Orättvist. Frustrerande. Tröttsamt. Känslorna är ganska många. Även dagtid vill hon ha full koll på vart jag är. Så fort jag gör en förflyttning bevakar hon mig vaksamt, följer varje steg jag tar registrerar min slutliga position. Misstänker att det börjar gå upp för henne att jag inte är hemma alla dagar. Att hon och jag inte är ett längre. Att hon har separationsångest. Lösningen för stunden är att Samuel sköter nattningarna och att allt annat är som vanligt. Vi får se hur länge vi måste hålla på så. Vår lilla tjej börjar bli stor...

Nio månader upp - nio månader ner

Det har gått drygt nio månader sedan Ester kom till världen. Innan dess gick det drygt nio månader innan kom kom till världen. Igår stod jag framför Samuel, naken in på bara skinnet, och frågade om han sett någon skillnad vad gäller min vikt. Han tittade på mig, vände huvudet på sned och frågade tillbaka "har du gått upp eller ner?". *ridå*

Vägde mig igår för första gången på riktigt länge och konstaterade att jag återgått till ursprunget. Tror man mina jeans så är det dock inte helt sant. Antar att de där kilona gjort vissa omplaceringar under de senaste 1½ året. Förutom bristen på uppmärksamhet från min man, ;) , känner jag mig iallafall nöjd med att vara tillbaka på +/-0. Nu gäller det bara att få upp lite tonus i allt sladder också, men det är ju en annan femma!

Frågan är bara, vad har ni andra mammor på er för byxor. Hur jag än vrider och vänder, provar och provar, så verkar inget riktigt passa. Längtar oändligt mycket efter att kunna gå i jeans och t-shirt igen. :S

Lovefilm

Vi har testat på Lovefilm här hemma. En ganska trevlig tjänst om jag får säga det själv. De främsta fördelen för oss här hemma var möjligheten att hyra hem tv-spel, att slippa köpa något som gärna bara blir liggandes. Sen måste det ju erkännas att det inte finns jättemycket tid till tv-spelande här hemma just i dagsläget. Men ett spel hann vi med och desto fler filmer, både blue-ray och dvd.

Några saker kan jag dock se kan förbättras. Jag hade till exempel gärna sett möjligheten att streama film till iphone. Jag hade också gärna sett fler nyare titlar bland urvalet av streamingfilmer.

Någon fortsättning på abonnemanget blev det dock inte för oss den här gången. Med små barn hemma och filmkanaler i boxen känns det inte som att man hinner så mycket mer tv!

En helt ny värld

Någon har byggt bo i mitt lilla myrtenträd. ;)

Ester har mycket att upptäcka nu. Imorgon är hon nio månader och världen är hur stor som helst. Helgen har bjudit på strålande väder och i år har vi påbörjat vårstädningen av trädgården toktidig. Äppelträden är nu beskurna och mossa har rivits ur gräsmattan. Allt medan Ester upptäckt sina nya domäner. Hon upptäcker hela tiden nya saker och det är fantastiskt att se. 

Kortaste vägen till målet - oftast över mammas rabatter.

Gräs, mossa, löv, stenar, jord och pinnar. Allt ska undersökas, kännas på och, till mammas förtret, smakas av. Världen upptäcks bäst med munnen om man heter Ester.

Några stödpinnar på mitten blev det aldrig, toppen var pillig så det räckte!

Trots att det känns som om det inte finns så mycket tid över till någonting alls (efter jobb, barn, plugg och skötsel av hemmet) så tog jag mig häromdagen tid att göra en egen lövkorg. Inspirationen kom från senaste numret av Lantliv. Där hade de målat hönsnätet svart, jag valde dock att behålla det som det var.

Påskigt gula var de, tulpanerna jag bara inte kunde stå emot. Soligt!

Idag avslutar vi helgen med lång långpromenad, sommartid, våffeldag och trandag! På återseende!