Svartvinbärsmarmelad med vanilj

För den som inte vill göra gelé av sina svartavinbär så kan jag rekommendera den här marmeladen. Gott på en rostad macka med lite vällagrad ost eller en god brie.

1 liter repade bär

1 dl vatten

1 vaniljstång

5 dl syltsocker

Lägg bär och vatten i en kastrull. Skär vaniljstången på längden och skrapa ner fröna i kastrullen. Lägg i vaniljstången. Låt koka sakta ca 5 minuter. Ta kastrullen av värmen och rör i sockret, lite i taget. Låt koka upp och koka kraftigt i ca 3 minuter. Gör geléprovet. Skumma. Låt marmeladen vila ca 15 minuter. Rör försiktigt någon gång under tiden. Plocka upp vaniljstången och häll upp marmeladen på rena varma burkar. Sätt på lock och förvara svalt eller i kylen.

Lycka

Vi är snubblande nära semester nu och det ska bli fantastiskt skönt. Fyndade några lyktor på varuhusets formidabla rea tidigare i somras och de kommer väl till pass nu. Eftermiddagarna och kvällarna är fortfarande ganska ljusa men samtidigt så pass dunkla att man kan njuta av tända ljus.

I pallkragarna väller grönskan formligen över och årets mangold kommer i regnbågens alla färger. Smaskens på pizza till exempel.

Kotten, blev kottarna, i mitt liv

Minns ni den där någon som förra året behagade bo och bajsa vid vår soptunna? Samma någon som jag hade sådana bekymmer över när vintern närmade sig. Någon är tillbaka och bor och bajsar även i år bakom soptunnan. I år har han dock nöjt sig med att flytta in i en plastpåse, fylld med andra plastpåsar, som ramlat ner från en hylla. I skrivande stund sover han dock middag med mig på altanen. Döm om min förvåning när jag klev ut på altanen för att läsa och upptäckte igelkotten som låg under kaprifolen precis utanför stenplattorna. Han verkar inte det minsta störd av min närvaro, trots idogt fotograferande och några telefonsamtal. Han ligger sött och drömmer vidare med djupa andetag. För en stund sedan verkade han vakna till liv lite men kliade sig bara lite bakom ena örat, vände sig om och om och sover nu gott igen. Mysigt!

* * *

Av en händelse hittade Samuel ännu en igelkott vilandes i trädgården senare nu i kväll. Vilken lyx att ha två små krabater i samma trädgård! Verkar också som om kotten som, fortfarande flera timmar senare!, sover vid altanen är en liten hona. Undrar om det är småkottar på gång?

Underbara sommarregn

Luften har bokstavligen vibrerat under flera dagar. Men så driver det in, det underbara sommarregent. Ruskar om i trädens kronor, låter dem skaka av sig varma dagars damm. Svalkar, rensar upp. Sprider den ljuva doften av törstande natur som får sitt lystmäte. Och så plötsligt, lika snabbt som det kom, så är det över. Förbi, efterlämnandes lugn och klarhet. En välkommen urladdning. Efterlämnandes en värld med hopp om pånyttfödelse. Liv som väcks igen av vattnets välsignade kraft.

Jordgubbsmarmelad med fläder

Vid tiotiden på förmiddagen visade termometern 34° i skuggan och jag ställde mig vid spisen för att koka marmelad. Jag menar, vad man än gör så kommer man ju att svettas. Lika bra att få marmeladen kokt medan flädern blommar. Det här är en försvinnande god marmelad, underbar att ha på en rostad macka med en vällagrad ost.

1 ½ kg jordgubbar, ca 3 liter

9 dl strösocker

3 tsk Röd Melatin

1 stor blomma av äkta fläder

Skölj, ansa och dela bären, varva dem sedan med sockret i en gryta. Lägg samtidigt i, den väl sköljda, fläderblomman och låt allt dra en timme.

Hetta upp grytan långsamt, rör då och då så att sockret smälter. Koka sakta 5 minuter.

Blanda Meatinet med 1 msk socker och rör ner lite i sänder. Stormkoka 2 minuter.

Ta grytan av värmen och skumma väl. Ta bort fläderblomman.

Slå upp marmeladen på väl rengjorda burkar och förslut dem väl.

♥ Sommarkvällar

Vissa kvällar vill man inte ska ta slut. Ikväll är en sån kväll. Hela huset luktar fläder, saften står på dragning i matkällaren och små fläderblommor ligger som konfetti runt hela köket. Tack vare dagens varma väder har undertecknad också tagit årets första dopp. Ett riktigt skönt kvällsdopp blev det i samband med fläderplockningen.

Limemarinerade jordgubbar med vit chokladsås

Det här är ett recept på ren och skär sommarlycka. För några år sedan spenderade vi midsommar på Rallingsås. Samuel och jag just blivit tillsammans och alla hans vänner var där för att "bedöma" mig. Då gjorde jag den här efterrätten med förhoppning om att "vägen till, inte bara mannens utan också hans vänners, hjärta går genom magen". Tydligen fungerade det, för nu är vi gifta och vännerna har ännu inte sagt upp bekantskapen. Ikväll blir det favorit i repris, hoppas dock att betygssättning reserveras för själva efterrätten och att undertecknad slipper.

1 liter jordgubbar

2 msk muskovado- eller råsocker

saft av en ½ lime

2 dl vispgrädde

200 g vit choklad

rivet skal av en ½ lime

vaniljglass

Dela jordgubbarna. Blanda dem med socker och limejuice. Koka upp grädden i en kastrull och ta den från plattan. Grovhacka chokladen. Rör ner den i grädden och låt den smälta. Rör i rivet limeskal. Lägg upp jordgubbarna på assietter. Ringla såsen över. Servera med vaniljglass.

Bild från ica.se med kladd av mig.

Soldyrkan

Det är svårt att inte längta ut i solens strålar dagar som dessa. Hörde att vi svenskar lapar sol utan dess like, man att det också finns en förklaring.

Själv håller jag mig mest i skuggan, på väg ur ännu ett segdraget snöbollskrig med braskaminen. Men i skuggan trivs jag gott med en god bok, deckare hör sommaren till. Och där under körsbärsträdet sitter jag i ett hav av tusenskönor som alla sträcker sig mot solen.

Dessa barndomens blommor som jag så många gånger har döper om till tusenstjärnor när jag ska skriva. För visst är det väl lite så, att de är som en spegel av stjärnhimlen. Stjärnor av vilka man kan plocka i bunt och binda i krans.

Det är barndom för mig.

Perfektionist

det är jag, utan tvivel. Sen leder ju gärna en sak till en annan. Därför växer det fortfarande balinesiska tempel i vår gräsmatta och därför är diskbänken nu är skinande ren och köksluckorna återigen vita och högblanka. För när jag efter frukost bestämt mig för att klippa gräset och tog turen med brickan ut i köket såg jag att diskhoarna behövde rengöras. Men om man ska göra rent hon kan man ju lika gärna ta hela bänken och kaklet över. Och när man ändå är igång med svampen och trasan så kan man ju ta luckorna, de andra bänkarna och spisen. Nu behöver jag bara damma och dammsuga, tvätta golven och... Och så kan man fortsätta i all evighet.

Så, om jag nu skulle göra ett nytt försök och ta tag i gräsklipparen och göra något åt de där balinesiska templen som jag inte vet vad de egentligen heter. För just nu växer det mycket i gräsmattan som egentligen inte hör hemma där. Sida vid sida med templen växer klöver, rölleka, tusenskönor, och daggkåpa. För att inte tala om smultron och de envetna fibblorna. Det enda det råder brist på är nog maskrosor...