 |
| Fjärilslavendel och blå bänk välkomnar på framsidan och inbjuder till vila och njutning. |
Idag har Ester börjat på dagis igen och vi försöker än en gång hitta nya former och rutiner för vardagen. Som det här med att lillkillen vanligtvis brukar äta just när Ester ska lämnas och hämtas. Eller som det här med att lillkillen måste fortsätta sova till dess att Ester har somnat när hon kommer hem. Eller som det här med att mamman måste äta, lämpligen innan energin går ner på noll. Allt handlar ju om planering och att hitta formerna. Tror dock att det kommer bli bra. Återföreningen med förskolan blev succé, inga tårar och inga ledsamheter. Hon sprang rätt in och började leka, hade knappt tid att säga hej då. Tror hon kommer må gott av att komma iväg några timmar några dagar i veckan och bara få vara Ester. Ester som hon var innan lillebror gjorde entré. Samtidigt hinner mamman ta igen lite av den sömn hon förlorat på natten. Vinst för alla parter helt enkelt!
När vi skulle gå ut i eftermiddag klappade sig Ester på huvudet och pekade på klädlammaren. Ska du ha hjälmen, frågade jag, vill du cykla. Nä. Mössa? Vi ska inte glömma mössan. Vill du ha kepsen? Nä. Vad är det du vill ha då? Så vi gör som så många gånger förr, hon får visa. Vi öppnar till klädkammaren och fram plockas paraplyet... Är det bara mitt hjärta som smälter?
Medan Samuel och svärfar rev ställning förra helgen städade svärmor altanen. I veckan har jag sedan ägnat mig åt att ordna med lite blomsterprakt. Kanske skulle jag väntat till en dag med vackert väder innan jag tog bilder, men det var idag jag fick tillfälle så ni får hålla tillgodo med regntunga skyar. Jag älskar den rosa färgen på hortensian, allra helst tillsammans med den gråblå färgen och patinan på den gamla kistan.
Numera rymmer den altan-/trädgårdsgrejer istället för blommor.
 |
| På framsidan står blomlådorna redo att bli uppsatta på räcket. I år fyllda med margueriter, lejongap och murgröna. |
