söndag 31 oktober 2010

My new corner

Jag har länge saknat en fåtölj att krypa upp i. Vår soffa är borde stor och skön, men den har inga riktiga hörn man kan kura i. Jag är av typen människor som sällan sitter rätt upp och ner utan vill ha upp med en fot eller båda, slänga benen över armstödet och så vidare. Under studenttiden hade jag en underbar, storblommig gammal fåtölj efter mormor som man kunde sitta lite hur som helst i och jag saknar den nu.
Ett substitut för den hittade vi dock på det stora varuhusets fyndavdelning igår och nu är den på plats här hemma. Gungstolen har fått flytta undan och renskinnet bildar bas på puffen som både är bord och fotpall. Kudden och pläden är minnen från generationer som gått före oss, men som inte är glömda. Här framför kaminen kan jag titta ut mot sjön, se på tv eller se vem som kommer vid ytterdörren. Samtidigt kan jag njuta av julnumret från Lantliv och de vackra blommorna svågern kom med i fredags. Börjar man bli gammal nu?
Någon annan som blivit till åren är vår matberedare. Efter att ha tjänat både farmor och mig har den nu blandat sin sista deg. Plötsligt hamnade en ny mixer/matberedare väldigt högt på önskelistan. Frågan är bara vad man ska välja?!

lördag 30 oktober 2010

Vintertid

I natt gäller det. I natt ska vi ställa in grillen, plocka in utemöblerna och vrida tillbaka klockan en hel timme. De flesta av oss har kanske redan tagit hand om både grillen och utemöblerna, men då kan vi med gott samvete ta en timmes sovmorgon imorgon!

tisdag 26 oktober 2010

En himla krasch

I morse såg det ut som om en ängel hade kraschat rätt in i vårt takfönster. Jag vet, det låter fruktansvärt. Men det var otroligt vackert.
Någon form av himlaväsen måste i alla fall ha varit där och lämnat sina vingars avtryck efter sig.

Dagens lunch {2}

Ämnet runt lunchbordet råkade bli renovering. Eller, närmare bestämt förfasan över ”folk som ständigt bygger om”. På ena sidan var de som ansåg att människor som alltid bygger om aldrig hinner njuta av det de gjort. Att hus som ständigt byggs om aldrig blir riktiga hem. Att det måste vara jobbigt att hela tiden följa med alla trender. Med mera, med mera. Sist men inte minst; hur har de råd!? Det kostar ju massvis att renovera.

På andra sidan befann mig, bland andra, jag. Jag, som sedan fyra års ålder levt i ett hem som ständigt metamorferats, gjorts om, förbättrats. Ett hem som förändrats med familjens behov. Ett hem. Mitt hem. Min trygghet. Min borg.

Jag försökte förklara min syn på saken. Att ett hem som inte är statiskt kan vara spännande. Att ett hem som anpassas efter familjens behov är positivt. Att ett hem som byggs om, formas till just det hem som du vill ha. Att det inte handlar om att följa de senaste trenderna utan bygga utifrån sitt eget hjärtas tycke och smak. Att visst, det kostar pengar, men det handlar, som så mycket annat, om att prioritera. Att om man gör det mesta själv så blir prislappen lägre. Att för vissa är hemmet en plats på vilken man gärna lägger energi, pengar och tid. Att trygghet inte sitter i tapeterna utan i hjärtat på de inneboende. Tyvärr talade jag för döva öron, för andra sidan gick.

Jag vill ändå förklara. Att man visst njuter. Man njuter av det man själv skapat. Det är ju sällan som man vänder uppochner på hela huset samtidigt (även om det händer). Att visst kan jag störa mig på småsaker som ännu inte är gjorda. Men kom inte och påstå att jag inte njuter. Varje gång jag ställer mig i duschen njuter jag av tanken på att det är vi som bestämt att duschen ska vara just där. Att varje detalj är genomtänkt, från den sparade tvålkoppen till de små pluggarna i kommoden Samuel byggt. Varje gång jag stiger in i mitt skafferi njuter jag av hyllor fyllda med godsaker. Jag njuter vid tanken av att själv ha valt hur det skulle utformas, vilka saker jag ville få plats med och vilken färg jag skulle ha på konsolerna. Visst tycker jag det är lite kyligt om fötterna, för i skafferiet finns ingen golvvärme. Men det är så det ska vara, det är ännu en genomtänkt detalj. Och så fortsätter det, hela huset igenom. Jag njuter, för det här är vårt hem, det här har vi skapat. Med våra egna händer.

Jag hävdar inte att mitt sätt att se på renovering är det ända rätta. Jag påstår inte att alla måste tycka och leva som jag. Men kom inte och säg att mitt sätt att tycka och leva är fel. För om jag skulle leva i ett statiskt hem, ett hem som bara förändras var tionde år och då i form av tapetbyte, då skulle jag bli galen. Jag vill ha saker för händerna. Jag vill drömma om framtiden. Jag vill tänka i nästa steg. Alla drömmar blir inte verklighet, men de ger honung till själen. Det här är rätt sätt för mig.

fredag 22 oktober 2010

Vi bygger om - badrummet [före]

Från hallen kommer man numera till badrummet. Det har dock inte alltid varit så. Tidigare låg ingången i den lilla korridor som förband hallen med köket. Att gå den vägen idag skulle kännas lite knasigt eftersom man då skulle behöva ta vägen via klädkammaren. Mer naturligt då att gå direkt från hallen.
Vad säger man då? Blått kakel och blåblommig tapet tillsammans med den genomgående, och ständigt lika trista, grå plastmattan. Måste erkänna att jag sett värre badrum och att leva med detta under ett år, innan transformeringen ägde rum, var överkomligt. I ärlighetens namn kan jag fortfarande sakna badkaret...
Badrummet var inte jättestort och bra översiktsbilder var svårt att ta. Ända tills någon rev en vägg. ;)
Den här bilden är tagen från den lilla korridoren, där dörren en gång satt.

onsdag 20 oktober 2010

Husmorstips [del 8]

Det står en burk med socker och torkade vaniljstänger på bänken och väntar på att bli mixade till vaniljsocker. Tills det blir gjort kan jag tipsa om hur man lätt får ut de sista fröna ur vanlijstången. Börja först med att, precis som vanligt, dela stången på mitten och skrapa ur fröna med knivens baksida. Strö sedan lite socker i skåran och du kan med lätthet dra ut de sista fröna. Bra va?!
Nu ska jag krypa tillbaka under filten i soffan igen, det snöar ute!

måndag 18 oktober 2010

Vi bygger om - hallen [efter]

Så har vi då äntligen kommit fram till den sista delen i den första sektionen om ombyggnationen. Vi valde att lägga en mörk granitklinker, med skön värme under, på golvet. Golvet är otroligt slitstarkt och jag undrar om det över huvud taget är möjligt att ha sönder en platta eller slita ut det. Nåväl, klinker på golvet alltså. Allt annat är vitt. Vitt, vitt, vitt.
Den observante läsaren noterade att det till en början bara fanns en dörröppning på den långa väggen. Från hallen fanns där en kort korridor till det gamla köket, via korridoren kom man också in i badrummet. För att få lite mer förvaringsutrymmen valde vi att slå igen korridoren och bygga en klädkammare istället. Samtidigt kändes det naturligt att flytta ut dörren till toaletten i hallen.

Som jag skrev tidigare var det en liten väggsnutt vid murstocken som gjorde att vi behöll råstonten framme även på den långa väggen. Den väggsnutten kan du se bakom låren med lampan. Murstocken målade vi med strukturfärg för att framhäva dess yta. Jag gillar mötet mellan texturerna och de olika riktningarna på träet, det händer något, som snickarens eget lilla konstverk.
Även innerdörrarna är bytta och har fått nya beslag, närbild på beslagen kan du se här. När det begav sig fick jag en del frågor om varifrån beslagen kom, trycket heter Balder och vi kunde beställa det genom vår lokala bygghandlare. Den nya ytterdörren släpper in lite mindre ljus, men å andra sidan behåller den bra mycket mer värme än den förra. Nu fattas bara utsadling och foder runt dörren, sen kan man nog kalla hallen färdig!

lördag 16 oktober 2010

Helt apropå: Russinen och språket

Har under fikastunden studerat det röda paketet med texten: "Naturliga russin från Kalifornien". Ni har alla sett det, de flesta har säkert också ett stående hemma. Men så kan jag inte ungå att fundera. Vad då naturliga russin? Vad skulle de vara annars? "Onaturliga russin från soliga Kalifornien". Eller, vilket inte är helt omöjligt inom en relativt snar framtid, "syntetiska russin från Kalifornien". Nu blir jag nästan lite misstänksam.

Så kan jag inte undgå att gå ett steg vidare i tanken. Menar verkligen tillverkaren (han som "tillverkar" de torkade vindruvorna...) det som översättaren skriver? Skulle inte engelskans "natural" lika gärna kunna översättas med naturell? Skulle inte naturella russin klinga lite bättre i våra öron än naturliga?

För om man måste skriva ut att russinen är naturliga, vad är det då man försöker dölja? Sug på den karamellen en stund!

16 oktober

En ny favorit har fått se dagens ljus. Här samlas de få accessoarer jag håller mig med tillsammans med annat smått och gott. Ett typiskt "jag lägger det på ett bra ställe"-ställe. Här samsas det vackra fickuret jag fick i födelsedagspresent med det hemmaknåpade armbandet av mormorsspets. Ibland bor här vigselringarna och armbandsuret har fått sig en egen våning.
Bäst är dock att se hur ljuset från takfönstret faller på det kantstötta gamla porslinet som nu fått nytt liv. Det gör mig lite lycklig i själen!

fredag 15 oktober 2010

Vi bygger om - hallen [under]

Notera klingan på motorsågen på väg genom väggen.

Vad pysslade vi egentligen med under alla de där månaderna när hallgolvet gapade öppet? Klart är att det inte hade något med hallen att göra! Faktum är att vi byggde kök och hallen var ett sånt där en-sak-leder-till-en-annan-projekt. En hel del slangar och sladdar skulle dras om till köket, varför tar vi senare, och allt skulle ligga under hallgolvet.
Öppen planlösning? Hall, bad och originalkök i ett!

Men när vi långt om länge lyckats få spånskivor, värmeslingor och flytspackel, ja då var det ju bara att sätta igång! Föräldrarna kom en helg och då hände det grejer. Nya dörröppningar togs upp och gamla flyttades. Väggar och tak målades vitt, vitt, vitt och klinkers lades på golvet.
Jag hade redan tidigare bestämt mig för att behålla råsponten på väggen mot trappan. När vi så hittade en urcharmig liten väggsnutt med liggande spont intill murstocken bestämde vi i ett infall att göra samma sak på motstående vägg.
En och annan pannkaka gräddades också i det nya köket.

onsdag 13 oktober 2010

Höstens skådespel

Utanför köksfönstret utspelar sig ett av höstens stora skådespel. För var dag som går förvandlas grannens bok till ett träd som står i brand. Ibland upplever jag nästan att förvandlingen sker från ena timmen till den andra.
Småfåglarna har också börjat titta fram. I stora antal. Kanske har de funnits där hela tiden. Dolda av grönskande lövverk, mätta på myllrande småkryp. Nu verkar de dock mer nyfikna, framme, upptäckande. Snart dröjer det inte länge innan vi har dem på altanen igen.

tisdag 12 oktober 2010

Vi bygger om - hallen [nästan före]

Känns på något sätt naturligt att börja i hallen, för det är ju där du först skulle hamna om du kom hem till oss.
Hallen, som går i vinkel, var från början belagd med grå plastmatta och väggarna var klädda i en ganska stökig originaltapet från 60-talet. Mången gäst har frågat om vi verkligen inte skulle spara tapeten, den var ju riktigt "retro". Samtliga gäster har erbjudits att plocka ner både tapet och spånskiva för eget bruk. Ingen gäst har nappat. Nu är tapeten ett minne blott.
Trots idogt letande hittar jag ingen bra bild på hur det såg ut innan vi rev upp golvet. Tror dock att ni kan föreställa er den grådaskiga plastmattan utan några visuella hjälpmedel. Om inte kommer ni få se samma typ av matta lite senare, när vi besöker andra rum. När jag tittar tillbaka på bilderna inser jag dock att vi levde utan hallgolv i nästan ett halvår. Golvbrädor och gamla garderobsdörrar fick agera språngbrädor.
Mer om vad vi egentligen pysslade med tar vi nästa gång!

söndag 10 oktober 2010

101010 [prassel]

October gave a party;
The leaves by hundreds came -
The Chestnuts, Oaks, and Maples,
And leaves of every name.
The Sunshine spread a carpet,
And everything was grand,
Miss Weather led the dancing,
Professor Wind the band.
George Cooper, "October's Party"

lördag 9 oktober 2010

9 oktober

Idag bjuds det på en alldeles fantastisk höstdag. Solen skiner och luften är hög. Här hemma har trädgårdsmöblerna nu fått flytta in för säsongen. Krukor har samlats ihop och plockats in för tvätt och vinterförvaring. Den sista purjolöken har dragits upp och tomaterna plockats av. Samtidigt har palsternacksfrön och vitlöksklyftor petats ner i jorden för en tidigare skörd nästa år. Hoppas att ni andra också njuter en vacker lördag!

fredag 8 oktober 2010

Genom tid och rum - vi bygger om

Nu i dagarna är det fyra år sedan vi fick tillgång till vårt första hus. För lite sen fick jag frågan om vi var klara [med renoveringen] ännu, i samma andetag kompletterades frågan med ett blir man någonsin det? I vårt fall är nog svaret på båda frågorna nej. Renoveringen är inte färdig och jag är inte säker på att vi någonsin kommer att bli det. Inte för att projekten nödvändigtvis kommer att lämnas ofärdiga utan för att det ständigt dyker upp nya.
Samtalet fick mig dock att börja se tillbaka på vad som hänt. Vi fotade rätt så flitigt i början så det är lätt att minnas tillbaka hur det var. Då, när man var mitt uppe i allt, kändes det som om ingenting hände och att det aldrig skulle bli färdigt. Nu, när man ser tillbaka inser man hur mycket som faktiskt blev gjort. Under åren vi bott här skedde den största förändringen de två första åren. Sen stannade mycket av och personliga skäl fick renoveringen att gå ner på sparlåga.
Som en påminnelse för mig själv, av vad vi gjort och åstadkommit, tänkte jag påbörja en liten serie. Rum för rum ska vi ta oss genom huset. Titta på bilder före, under och efter. Kanske tittar vi också framåt? Det återstår att se. Men välkomna på en resa genom tid och rum i det Bengtssonska hemmet.

Ovan ser ni också resultatet av dörrbytet. Efter lite anpassningar och många timmars slit lyckades Samuel få den på plats. Den observante noterar också att vi har gått från vänsterhängt till högerhängt. Tanken är att vi i framtiden ska vrida på trappan och på så vis kunna utnyttja, den idag väldigt trånga, uppfarten bättre.

tisdag 5 oktober 2010

Dagens fynd

Dagens fynd kommer från Erikshjälpen. Jag har länge letat efter ett par lampor till våra stora fönster i vardagsrummet. Lamporna ska vara lagom höga för att synas över soffryggen men inte så vida att de ramlar fönsterbrädan. Jag föll för dem vid första ögonkastet. Tvekade lite inför Samuels reaktion, men bestämde mig för att satsa. Ångrar det inte! Tycker bättre och bättre om dem ju mer jag ser dem. Äkta mormorslampor, passar mig perfekt!

söndag 3 oktober 2010

Sköna söndag

Igår gjorde Samuel ett hästarbete med att byta vår ytterdörr. Vad som skulle gå lätt och smidigt på några timmar slutade med ett heldagsarbete. Om vi nöjer oss med att säga att äldre hus sällan är av standardmått så förstår ni nog. Men mer om dörren i veckan som kommer.
Idag har vi istället njutit av söndagens sköna vila. Lampan från Sockerklaras hänger nu över köksbordet och den pryder verkligen sin plats.
Rollerna har idag varit ombytta i köket, frun har lagat middag och maken stod för desserten. En dessert som verkligen inte gick av för hackor.

Nougatgratinerade äppelringar

Skala, kärna ur och skär äpplena i 1 cm tjocka ringar. Koka upp vattnet tillsammans med den halva vaniljstången och sockret. Lägg i äppelringarna och sjud i ca 5 minuter. Ta upp ringarna och låt dem droppa av.

Smörj en ungsfast form med smör. Lägg de kokta äppelringarna i den smorda formen och riv riktigt med nougat över. Strö över krossade hasselnötter.

Äppelskivorna gratineras mitt i ugnen i ca 225° C i ca 5 minuter. Serveras varma, gärna med vaniljglass.

fredag 1 oktober 2010

1 oktober

En skärva av solen på tv-bänken. Coco avant Chanel på tv. Kul fynd i form av en gammal europakarta i bläck och akvarell som nog kommer göra sig bra på kontoret alternativt i hallen uppe.
Men bäst av allt, bästa Ida slog idag upp dörrarna till den fantastiska butiken Sockerklaras i Sävsjö. Ljuva lycka, här kommer jag kunna förstöra många pengar! Förutom kaffe, te och mumsiga praliner finns här underbar inredning i fransk lantstil. Mitt första köp blev en efterlängtad industrilampa till köksbordet. Hemsida och webbshop dyker upp inom kort.