fredag 28 september 2012

Deja vu, allt kommer tillbaka.


5 år gammal ställde jag mig i dörren med ryggsäcken på ryggen och deklarerade för mamma att "nu ska jag gå ut i skogen och överleva, du behöver inte vara orolig, för jag vet hur man gör!" Jo man tackar. 


Idag kom Ester ut till mig i köket och ville jag skulle hjälpa henne på med ryggsäcken. Sen ställde hon sig och vinkade glatt innan hon försvann ut i hallen. Strax därpå kom hon tillbaka, med en för liten mössa på huvudet och vantarna i högsta hugg. Hjälp mig mamma. På med vantarna och så vinkade hon hej då igen och hade hon pratat så är jag säker på att hon hade sagt "hej då mamma, nu ska jag gå ut och överleva..."

måndag 24 september 2012

En nolla hit eller dit är väl inte så noga, eller?

Man kan kanske inte tro det idag, men det fanns en tid då matte var ett av mina starkare ämnen. Den tiden är förbi. När man inte kan tänka rätt mellan liter och deciliter, då kan projekt växa och få oanade proportioner. Där för står nu min allra största kastrull och min plåthink i köket med blivande must på 12 liter vatten. För, som jag i min enfald tänkte, en sats på 6 deciliter vatten kan ju inte ge så mycket. Lika bra att köra dubbelt när vi ändå håller på. Jo tjena. Nu hoppas vi att det är en hejdundrande god äppelmust. Till helgen får vi se och då kanske jag kan kosta på mig att lägga ut receptet också. 

Det är nästan på dagen ett år sedan jag plockade äpplen i trädgården och Ester låg på filten, tittandes på löven ovanför. När vi plockade äpplen idag var det ett gemensamt projekt, inte sitter/ligger hon still många sekunder längre. Efter äppelplock och plaskande i vattenplöar, det har regnat i flera dagar hos oss, har vi bakat äppelkaka tillsammans och E godkände smeten. Dags för mamman att smaka på kakan medan busigaste bönan tar en tupplur!

På återseende kära ni. :)