torsdag 23 december 2010

Dan före dopparedan

Skir amaryllis.

Så har vi nått hela vägen fram, imorgon är den stora dagen. Dagen fylld av förväntan, god mat och gott sällskap. Idag har det tvättats och städats, putsats och fejats. Paket har slagits in och etiketter har lackats. Köttbullar har rullats och skinkan griljerats.
Släden får nu frakta klappat åt tomten istället för att dra vet till kaminen.

Det enda som inte kunnat bockas av listan är de rackarns julgardinerna. De ligger fortfarande prydligt i en hög och väntar på att sys upp och hängas på stänger. Något säger mig dock att det inte kommer bli så i år.
Nu lägrar sig lugnet, ikväll blir det gröt och skinka och imorgon vaknar vi tidigt, spända av förväntan av vad dagen bär med sig. God jul go vänner, hoppas att ni får en härlig helg!

torsdag 16 december 2010

Kort om kort

Ni glömmer väl inte posta julkorten idag?! Idag är sista dagen för att de garanterat ska komma fram innan jul. Igår inhandlades den sista julklappen och efter det blev det en kopp the och varsin pralin från Sockerklaras. Kvällen ägnades sedan åt att skriva julkort så pennan glödde. Valet av penna var dock inte helt genomtänkt utan resulterade julkort på tork över halva köket. Lite mysigt ändå.
Pratade lite om det där med julkort på fikarasten och det är ju väldigt olika hur man gör. Någon gör sina egna, vilket kan skapa prestarionsångest ibland, andra skriver julbrev, vilket ju låter ganska trevligt. Här blev det enkelt i år, skönt. Simple does it!

tisdag 14 december 2010

En kula här, ett hjärta där

Idag är det bara tio dagar kvar till julafton och till helgen är det fjärde advent. Förstår inte vart hösten tagit vägen. Ena dagen strålade solen och träden stod i brand och nästa la sig snön som ett gnistrade vitt täcke.
Julen gör entré lite pö om pö i år. Några kulor här, en amaryllis där och lite hjärtan på strategiska ställen hjälper till att skapa stämning. I stereon varvas diverse versioner på Stilla natt med gamla godingar med Frank Sinatra och Stevie Wonder. Julgodiset (såna här, såna här och apelsintryffel) ligger i tryggt förvar i matkällaren och det knapras saffransskorpor till glögg och the. Klappar är inhandlade och väntar på att slås in.
Vit amaryllis med dubbla klockor stöttas av en gren trollhassel.

Julgardinerna till köket ligger dock fortfarande osydda vid symaskinen och några fler godsaker ska nog hinnas med. Men bästa av allt, det känns inte det minsta stressigt! Om det beror på att jag sänkt kraven eller om vi bara hunnit med ovanligt mycket, det låter jag vara osagt. Men skönt är det!
Gamla kakformar med värmeljus på en bricka och med en liten oljelampa tillsammans med kanel och stjärnanis möter flera sinnen.

Hur har ni det, är det julstress in i det sista eller kan ni också luta er tillbaka och njuta av brasans sprakande och ljusens skimmer?

torsdag 9 december 2010

Spår i snön

Arbete kan man oftast lämna när man går hem för dagen, människor däremot tar man med sig. Liksom spår i snön lämnar de avtryck i hjärtat. Liksom spår i snön blir vissa människors avtryck starkare när det blåser. Vissa avtryck vägrar att låta sig döljas utan framträder istället tydligare.
Veckan som har gått har lämnat spår i mitt hjärta. Spår som fått mig att tänka på andra människor som också de gjort avtryck hos mig genom livet.
Nu är det äntligen helg (min kommer alltid tidigt) och jag ska försöka lämna arbetet, även om människorna följer mig. Ikväll tog jag mig till slut an dörrkransen jag började binda förra veckan (nä, jag skojar inte, den har legat ute en vecka...). Men nu hänger den ute för att välkomna in i värmen, samtidigt gör julen långsamt entré. Jag är redo!

tisdag 30 november 2010

Winter wonderland

Kom idag fram till att det egentligen inte är inspirationen som fattas mig. Det är motivationen. Jag har liksom svårt att få tummen ur. För i ärlighetens namn, det är svårt att inte vara inspirerad när världen är så vacker.
Idag tog jag mig dock ut en sväng med kameran och även om det tog en liten stund så infann den sig snart där, inspirationen och känslan.
Det värsta med att promenera i snön kalla dagar som denna är inte alla kläder man måste bylsa på sig. Det värsta är hur det knarrar under fötterna, det gnisslar liksom hela vägen upp i tänderna. Tycker inte ni det också?!
Åh, i väntan på att bästaste Ida ska få igång sin hemsida så kan ni se bilder från butiken här! Har ni inte varit inne så kan jag väl rekommendera ett besök. Underbar atmosfär, så där så man bara vill flytta in och bo. Är du i krokarna så stanna till, titta, lukta, smaka och njut!

tisdag 23 november 2010

Lussesnurror i form

Ute snöar det och vinden i kombination med den ganska milda temperaturen under dagen har gjort att snön virar sig som girlanger runt lyktstolparna. Bådar gott inför kommande första advent. Idag har de första julstjärnorna inhandlats och det kliar lite i fingrarna efter att få sätta upp ljusstakar och stjärnor. Men jag ska hålla mig några dagar till. Julen är ju en kort högtid och går snabbt över, det är lätt att känna sig snuvad när den plötsligt är slut. Samtidigt går det till överdrift i handeln med pynt och pinaler redan i september/oktober. Men snart så.

Har lovat ut receptet på lussesnurrorna till både höger och vänster, lättast är väl då att posta det här. Så, här kommer systrarna Eisenmanns lussesnurror i form ur senaste Lantliv.

50 g jäst
5 dl standardmjölk
150 g smör eller margarin
250 g kesella
1 ½ dl strösocker
2 kuvert saffran (1 g)
1 tsk salt
1,6 liter vetemjöl (eller glutenfri mjölmx om man så vill)

Fyllning:
75 g smör
2-3 msk vaniljsocker
1 ägg, uppvispat
pärlsocker

Glasyr:
3 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
ca 3 msk mjölk

Smula jästen i en bunke. Värm mjölk och smör tills fingervarmt. Rör ut jästen med lite av vätskan.

Tillsätt resten av degvätskan och blanda sedan i kessella, socker saffran och salt. Tillsätt nästan allt mjöl och arbeta till en smidig och blank deg. Tillsätt mera mjöl efter behov. Låt jäsa övertäckt i bunke ca 1 timme.

Smörj en djup rektangulär bakform.

Ta upp degen på mjölat bakbord och knåda den några minuter. Kavla ut degen till en rektangel, bred på rumsvarm smör och strö över vaniljsocker. (Jag la sockret i en tekula och pudrade ut det.) Rulla ihop degen från långsidan och skär rullen i jämna, breda bitar, ca 30 stycken.

Placera snurrorna lite glest i formen. Låt jäsa övertäckta i ca 45 minuter. Sätt under tiden ugnen på 200 grader. Pensla med uppvispat ägg, strö över pärlsocker och grädda i ca 25 minuter. Låt svalna i formen.

Blanda florsocker, vaniljsocker och mjölk till en tjockflytande glasyr. Ringla glasyren över snurrorna.

Bilder får komma senare, ljusförhållandena är inte de bästa så här i midvinteraftonen... Nu ska jag dra på mig termobyxorna och ge mig ut i snön. Trevlig kväll!

lördag 20 november 2010

Gul, gulare, saffran!

Det ligger ett måttband på bänken i köket. För hur ska man annars veta hur tjocka skivorna ska vara om man ska få ut 30 snurror på en rulle? Nu blev det ju bara 28, men ändå. Om vi skulle ta det hela från början.

Just när jag trodde att tröttheten skulle vara för evigt och inspirationen var borta för alltid, just då ställde jag mig för att baka lussesnurror i form ur det senaste numret av Lantliv. Saffransgula, saftiga och med smak av vanilj. Mumma! Snart får man göra julgodis, kakor och knäck; tända adventsljusstaken och göra fint hemma. Hoppas inspirationen vaknar till liv på allvar snart!
Funkar finfint glutenfritt!

lördag 6 november 2010

Mycket på en gång

Idag firar vi:

6 årig förlovningsdag
4 år i huset

Samtidigt tänker vi i helgen på alla de som lämnat och gått före oss i livet. Och i brist på Gustav Adolf-bakelse står en liten smulpaj med blåbär på grädd i ugnen.

I övrigt; vi lever och mår väl, men är både trötta och oinspirerade. Förutom vardagen så är det inte mycket som händer. Fram tills inspirationen återkommer ligger vi lågt...

Love!

söndag 31 oktober 2010

My new corner

Jag har länge saknat en fåtölj att krypa upp i. Vår soffa är borde stor och skön, men den har inga riktiga hörn man kan kura i. Jag är av typen människor som sällan sitter rätt upp och ner utan vill ha upp med en fot eller båda, slänga benen över armstödet och så vidare. Under studenttiden hade jag en underbar, storblommig gammal fåtölj efter mormor som man kunde sitta lite hur som helst i och jag saknar den nu.
Ett substitut för den hittade vi dock på det stora varuhusets fyndavdelning igår och nu är den på plats här hemma. Gungstolen har fått flytta undan och renskinnet bildar bas på puffen som både är bord och fotpall. Kudden och pläden är minnen från generationer som gått före oss, men som inte är glömda. Här framför kaminen kan jag titta ut mot sjön, se på tv eller se vem som kommer vid ytterdörren. Samtidigt kan jag njuta av julnumret från Lantliv och de vackra blommorna svågern kom med i fredags. Börjar man bli gammal nu?
Någon annan som blivit till åren är vår matberedare. Efter att ha tjänat både farmor och mig har den nu blandat sin sista deg. Plötsligt hamnade en ny mixer/matberedare väldigt högt på önskelistan. Frågan är bara vad man ska välja?!

lördag 30 oktober 2010

Vintertid

I natt gäller det. I natt ska vi ställa in grillen, plocka in utemöblerna och vrida tillbaka klockan en hel timme. De flesta av oss har kanske redan tagit hand om både grillen och utemöblerna, men då kan vi med gott samvete ta en timmes sovmorgon imorgon!

tisdag 26 oktober 2010

En himla krasch

I morse såg det ut som om en ängel hade kraschat rätt in i vårt takfönster. Jag vet, det låter fruktansvärt. Men det var otroligt vackert.
Någon form av himlaväsen måste i alla fall ha varit där och lämnat sina vingars avtryck efter sig.

Dagens lunch {2}

Ämnet runt lunchbordet råkade bli renovering. Eller, närmare bestämt förfasan över ”folk som ständigt bygger om”. På ena sidan var de som ansåg att människor som alltid bygger om aldrig hinner njuta av det de gjort. Att hus som ständigt byggs om aldrig blir riktiga hem. Att det måste vara jobbigt att hela tiden följa med alla trender. Med mera, med mera. Sist men inte minst; hur har de råd!? Det kostar ju massvis att renovera.

På andra sidan befann mig, bland andra, jag. Jag, som sedan fyra års ålder levt i ett hem som ständigt metamorferats, gjorts om, förbättrats. Ett hem som förändrats med familjens behov. Ett hem. Mitt hem. Min trygghet. Min borg.

Jag försökte förklara min syn på saken. Att ett hem som inte är statiskt kan vara spännande. Att ett hem som anpassas efter familjens behov är positivt. Att ett hem som byggs om, formas till just det hem som du vill ha. Att det inte handlar om att följa de senaste trenderna utan bygga utifrån sitt eget hjärtas tycke och smak. Att visst, det kostar pengar, men det handlar, som så mycket annat, om att prioritera. Att om man gör det mesta själv så blir prislappen lägre. Att för vissa är hemmet en plats på vilken man gärna lägger energi, pengar och tid. Att trygghet inte sitter i tapeterna utan i hjärtat på de inneboende. Tyvärr talade jag för döva öron, för andra sidan gick.

Jag vill ändå förklara. Att man visst njuter. Man njuter av det man själv skapat. Det är ju sällan som man vänder uppochner på hela huset samtidigt (även om det händer). Att visst kan jag störa mig på småsaker som ännu inte är gjorda. Men kom inte och påstå att jag inte njuter. Varje gång jag ställer mig i duschen njuter jag av tanken på att det är vi som bestämt att duschen ska vara just där. Att varje detalj är genomtänkt, från den sparade tvålkoppen till de små pluggarna i kommoden Samuel byggt. Varje gång jag stiger in i mitt skafferi njuter jag av hyllor fyllda med godsaker. Jag njuter vid tanken av att själv ha valt hur det skulle utformas, vilka saker jag ville få plats med och vilken färg jag skulle ha på konsolerna. Visst tycker jag det är lite kyligt om fötterna, för i skafferiet finns ingen golvvärme. Men det är så det ska vara, det är ännu en genomtänkt detalj. Och så fortsätter det, hela huset igenom. Jag njuter, för det här är vårt hem, det här har vi skapat. Med våra egna händer.

Jag hävdar inte att mitt sätt att se på renovering är det ända rätta. Jag påstår inte att alla måste tycka och leva som jag. Men kom inte och säg att mitt sätt att tycka och leva är fel. För om jag skulle leva i ett statiskt hem, ett hem som bara förändras var tionde år och då i form av tapetbyte, då skulle jag bli galen. Jag vill ha saker för händerna. Jag vill drömma om framtiden. Jag vill tänka i nästa steg. Alla drömmar blir inte verklighet, men de ger honung till själen. Det här är rätt sätt för mig.

fredag 22 oktober 2010

Vi bygger om - badrummet [före]

Från hallen kommer man numera till badrummet. Det har dock inte alltid varit så. Tidigare låg ingången i den lilla korridor som förband hallen med köket. Att gå den vägen idag skulle kännas lite knasigt eftersom man då skulle behöva ta vägen via klädkammaren. Mer naturligt då att gå direkt från hallen.
Vad säger man då? Blått kakel och blåblommig tapet tillsammans med den genomgående, och ständigt lika trista, grå plastmattan. Måste erkänna att jag sett värre badrum och att leva med detta under ett år, innan transformeringen ägde rum, var överkomligt. I ärlighetens namn kan jag fortfarande sakna badkaret...
Badrummet var inte jättestort och bra översiktsbilder var svårt att ta. Ända tills någon rev en vägg. ;)
Den här bilden är tagen från den lilla korridoren, där dörren en gång satt.

onsdag 20 oktober 2010

Husmorstips [del 8]

Det står en burk med socker och torkade vaniljstänger på bänken och väntar på att bli mixade till vaniljsocker. Tills det blir gjort kan jag tipsa om hur man lätt får ut de sista fröna ur vanlijstången. Börja först med att, precis som vanligt, dela stången på mitten och skrapa ur fröna med knivens baksida. Strö sedan lite socker i skåran och du kan med lätthet dra ut de sista fröna. Bra va?!
Nu ska jag krypa tillbaka under filten i soffan igen, det snöar ute!

måndag 18 oktober 2010

Vi bygger om - hallen [efter]

Så har vi då äntligen kommit fram till den sista delen i den första sektionen om ombyggnationen. Vi valde att lägga en mörk granitklinker, med skön värme under, på golvet. Golvet är otroligt slitstarkt och jag undrar om det över huvud taget är möjligt att ha sönder en platta eller slita ut det. Nåväl, klinker på golvet alltså. Allt annat är vitt. Vitt, vitt, vitt.
Den observante läsaren noterade att det till en början bara fanns en dörröppning på den långa väggen. Från hallen fanns där en kort korridor till det gamla köket, via korridoren kom man också in i badrummet. För att få lite mer förvaringsutrymmen valde vi att slå igen korridoren och bygga en klädkammare istället. Samtidigt kändes det naturligt att flytta ut dörren till toaletten i hallen.

Som jag skrev tidigare var det en liten väggsnutt vid murstocken som gjorde att vi behöll råstonten framme även på den långa väggen. Den väggsnutten kan du se bakom låren med lampan. Murstocken målade vi med strukturfärg för att framhäva dess yta. Jag gillar mötet mellan texturerna och de olika riktningarna på träet, det händer något, som snickarens eget lilla konstverk.
Även innerdörrarna är bytta och har fått nya beslag, närbild på beslagen kan du se här. När det begav sig fick jag en del frågor om varifrån beslagen kom, trycket heter Balder och vi kunde beställa det genom vår lokala bygghandlare. Den nya ytterdörren släpper in lite mindre ljus, men å andra sidan behåller den bra mycket mer värme än den förra. Nu fattas bara utsadling och foder runt dörren, sen kan man nog kalla hallen färdig!

lördag 16 oktober 2010

Helt apropå: Russinen och språket

Har under fikastunden studerat det röda paketet med texten: "Naturliga russin från Kalifornien". Ni har alla sett det, de flesta har säkert också ett stående hemma. Men så kan jag inte ungå att fundera. Vad då naturliga russin? Vad skulle de vara annars? "Onaturliga russin från soliga Kalifornien". Eller, vilket inte är helt omöjligt inom en relativt snar framtid, "syntetiska russin från Kalifornien". Nu blir jag nästan lite misstänksam.

Så kan jag inte undgå att gå ett steg vidare i tanken. Menar verkligen tillverkaren (han som "tillverkar" de torkade vindruvorna...) det som översättaren skriver? Skulle inte engelskans "natural" lika gärna kunna översättas med naturell? Skulle inte naturella russin klinga lite bättre i våra öron än naturliga?

För om man måste skriva ut att russinen är naturliga, vad är det då man försöker dölja? Sug på den karamellen en stund!

16 oktober

En ny favorit har fått se dagens ljus. Här samlas de få accessoarer jag håller mig med tillsammans med annat smått och gott. Ett typiskt "jag lägger det på ett bra ställe"-ställe. Här samsas det vackra fickuret jag fick i födelsedagspresent med det hemmaknåpade armbandet av mormorsspets. Ibland bor här vigselringarna och armbandsuret har fått sig en egen våning.
Bäst är dock att se hur ljuset från takfönstret faller på det kantstötta gamla porslinet som nu fått nytt liv. Det gör mig lite lycklig i själen!

fredag 15 oktober 2010

Vi bygger om - hallen [under]

Notera klingan på motorsågen på väg genom väggen.

Vad pysslade vi egentligen med under alla de där månaderna när hallgolvet gapade öppet? Klart är att det inte hade något med hallen att göra! Faktum är att vi byggde kök och hallen var ett sånt där en-sak-leder-till-en-annan-projekt. En hel del slangar och sladdar skulle dras om till köket, varför tar vi senare, och allt skulle ligga under hallgolvet.
Öppen planlösning? Hall, bad och originalkök i ett!

Men när vi långt om länge lyckats få spånskivor, värmeslingor och flytspackel, ja då var det ju bara att sätta igång! Föräldrarna kom en helg och då hände det grejer. Nya dörröppningar togs upp och gamla flyttades. Väggar och tak målades vitt, vitt, vitt och klinkers lades på golvet.
Jag hade redan tidigare bestämt mig för att behålla råsponten på väggen mot trappan. När vi så hittade en urcharmig liten väggsnutt med liggande spont intill murstocken bestämde vi i ett infall att göra samma sak på motstående vägg.
En och annan pannkaka gräddades också i det nya köket.

onsdag 13 oktober 2010

Höstens skådespel

Utanför köksfönstret utspelar sig ett av höstens stora skådespel. För var dag som går förvandlas grannens bok till ett träd som står i brand. Ibland upplever jag nästan att förvandlingen sker från ena timmen till den andra.
Småfåglarna har också börjat titta fram. I stora antal. Kanske har de funnits där hela tiden. Dolda av grönskande lövverk, mätta på myllrande småkryp. Nu verkar de dock mer nyfikna, framme, upptäckande. Snart dröjer det inte länge innan vi har dem på altanen igen.

tisdag 12 oktober 2010

Vi bygger om - hallen [nästan före]

Känns på något sätt naturligt att börja i hallen, för det är ju där du först skulle hamna om du kom hem till oss.
Hallen, som går i vinkel, var från början belagd med grå plastmatta och väggarna var klädda i en ganska stökig originaltapet från 60-talet. Mången gäst har frågat om vi verkligen inte skulle spara tapeten, den var ju riktigt "retro". Samtliga gäster har erbjudits att plocka ner både tapet och spånskiva för eget bruk. Ingen gäst har nappat. Nu är tapeten ett minne blott.
Trots idogt letande hittar jag ingen bra bild på hur det såg ut innan vi rev upp golvet. Tror dock att ni kan föreställa er den grådaskiga plastmattan utan några visuella hjälpmedel. Om inte kommer ni få se samma typ av matta lite senare, när vi besöker andra rum. När jag tittar tillbaka på bilderna inser jag dock att vi levde utan hallgolv i nästan ett halvår. Golvbrädor och gamla garderobsdörrar fick agera språngbrädor.
Mer om vad vi egentligen pysslade med tar vi nästa gång!

söndag 10 oktober 2010

101010 [prassel]

October gave a party;
The leaves by hundreds came -
The Chestnuts, Oaks, and Maples,
And leaves of every name.
The Sunshine spread a carpet,
And everything was grand,
Miss Weather led the dancing,
Professor Wind the band.
George Cooper, "October's Party"