torsdag 26 april 2012

10 månader och benen fulla med spring

Idag är det 10 månader sedan Ester kom till oss. Hon är en glädje och välsignelse och hennes person växer fram mer och mer för varje dag. Vi har haft en tid med mycket förkylningar och vakna nätter. Vi hoppas den tiden är förbi nu. Vi längtar till våren och sommaren när det ska busas i trädgården och plockas i jordgubbslandet. 
Hon har börjar gå nu den lilla fisen. Hon tog de första stegen redan för några veckor sedan. Men i helgen som gick verkade det gå upp ett Liljeholmens för henne och nu knatar hon på här hemma. Till sommaren lär hon bokstavligt talat ha benen fulla med spring. Hon har börjat klappa händerna också, även om det ibland mest ser ut som om hon försöker borsta bort smuts... 

Jag har tagit lite bilder för att visa er de senaste projekten. Återstår att se när bilderna blir redigerade och upplagda. Det står nämligen inte helt still på renoveringsftonten längre. Hobbyrum och gillestuga ska få ett ansiktslyft och vi kommer göra rokad bland sovrummen. Men var sak har sin tid och just nu går bönan i första hand. (Bokstavligt talat, hon håller oss gärna i handen när hon går.) Skötbordshörnan har fått en ny look och det finns planer på diverse arbeten ute. När Gud bara ger oss fler dagar i veckan och längre sovstunder för Ester. ;) 

På bilden ser ni Esters nya favorittillhåll. En gammal margarinlåda från Kooperativa Förbundet. Den kan man klättra i och ur, sitta bakåtlutad i och krama bollen, grisen eller handduken. Eller varför inte skjuta framför sig som den bästa av rollatorer!

torsdag 19 april 2012

Separationsångest

Jag kan inte längre natta vår dotter. Hon härdar ut in i det längsta, somnar i min famn och studsar sedan upp som en liten kanin så fort jag lägger ner henne i sängen. När Samuel nattar går det dock på fem minuter. Orättvist. Frustrerande. Tröttsamt. Känslorna är ganska många. Även dagtid vill hon ha full koll på vart jag är. Så fort jag gör en förflyttning bevakar hon mig vaksamt, följer varje steg jag tar registrerar min slutliga position. Misstänker att det börjar gå upp för henne att jag inte är hemma alla dagar. Att hon och jag inte är ett längre. Att hon har separationsångest. Lösningen för stunden är att Samuel sköter nattningarna och att allt annat är som vanligt. Vi får se hur länge vi måste hålla på så. Vår lilla tjej börjar bli stor...

fredag 13 april 2012

Nio månader upp - nio månader ner

Det har gått drygt nio månader sedan Ester kom till världen. Innan dess gick det drygt nio månader innan kom kom till världen. Igår stod jag framför Samuel, naken in på bara skinnet, och frågade om han sett någon skillnad vad gäller min vikt. Han tittade på mig, vände huvudet på sned och frågade tillbaka "har du gått upp eller ner?". *ridå*

Vägde mig igår för första gången på riktigt länge och konstaterade att jag återgått till ursprunget. Tror man mina jeans så är det dock inte helt sant. Antar att de där kilona gjort vissa omplaceringar under de senaste 1½ året. Förutom bristen på uppmärksamhet från min man, ;) , känner jag mig iallafall nöjd med att vara tillbaka på +/-0. Nu gäller det bara att få upp lite tonus i allt sladder också, men det är ju en annan femma!

Frågan är bara, vad har ni andra mammor på er för byxor. Hur jag än vrider och vänder, provar och provar, så verkar inget riktigt passa. Längtar oändligt mycket efter att kunna gå i jeans och t-shirt igen. :S