Ester på pallen

Jag ligger lite efter. Vi varvar kalas med magsjuka här hemma. I skrivande stund jobbar jag som bäst på att återhämta mig från den senaste, vågar inte skriva sista, persen. Ester och jag har haft det i två omgångar, lika många omgångar som vi haft kalas. Nu är dock kalasen över här på hemmaplan och jag hoppas innerligt att det även gäller magsjukan. På lager i bildarkivet ligger recept på försvinnande god buffémat, en tårta för varje decennium samt kakor för hela slanten. Nu när våren är här (det vet man när man ser brödbackarna i fönstret på grannens kupa, däri sår han nämligen varje vår sina egna tagetes som senare får flytta ut på altanen och, innan utplantering, vidare ut i trädgården. Joråsåatt.) tänker vi att bacillerna gör som flyttfåglarna och flyger någon annanstans. Fast tvärtom då, vi vill ju inte att de ska komma hit. Bacillerna alltså. Fåglarna är välkomna.

Om vi helt enkelt lämnar min förvirrade hjärna där och pratar om dagens bilder så föreställer de, helt otippat, Ester. Att vara på golvet när mamma skalar potatis på bänken är ju dööötrist. För en dryg vecka sedan gjorde hon därför premiär på pallen i köket. Lyckan var total. Bäst av allt var när hon sen tog nappen och använde den som potatisskalare.

Dagen efter sköt hon själv in pallen mot skåpet och klättrade sedan upp därpå. Det var ju kul vettja, sa Ester...