Det var så länge sedan jag loggade in här att jag var tvungen att verifiera mig med kod via sms. Käre då. Nu (läs för en vecka sen) har jag iallafall loggat ut och stängt av datorn på jobbet och landat hemma i väntan på ärtans ankomst. Ester är på dagis under förmiddagarna och då passar jag på att göra, ja, mest ingenting hittills. Men det var väl det som var meningen. Passar på att handla utan att behöva jaga ett busfrö med spring i benen och idag bakar jag bröd till mig. Kanske vi kan baka något mumsigt till hela familjen när hönapöna kommer hem.
Medan brödet jäser skriver jag i Esters "Mitt-första-år"-böcker. Yes, böcker. Av någon ambitiös anledning har hon två... Jag har föresatt mig att göra färdigt dessa innan ärtan kommer, vilket innebär att jag enligt beräkningarna på dagen idag har två veckor på mig. Det borde man ju hinna kan man tycka. Å andra sidan har jag haft nästan två år på mig redan och ännu inte kommit i mål... Tar bloggen till hjälp för att minnas lite av den fösta tiden. Bra eller dåligt, men graviditetshormonerna gör sig påminda och det är nästan att jag fäller en tår när jag läser om de där allra första dagarna. Om hur hela världen stannade upp och både jag och Samuel sögs in i Ester med hela vår närvaro. Att få ett barn är verkligen ett mirakel utan dess like. En sann gåva.
Bäst att återgå till de där böckerna... Återkommer, förhoppningsvis, snart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar