Rollfördelning - att hitta sin plats i familjen

I måndags började Samuel jobba, en vecka tidigare än planerat, och lämnade mig med total panik över hur jag skulle lyckas hantera två barn hemma på egen hand. Hur gör man? Som bara det här att få den stora hönan att somna mitt på dagen fast att liten är vaken?

Veckan så här långt har varit ganska intressant. Man kan säga att mor och dotter har känt på varandra, försökt hitta sina nya roller. 

Sommarklänning, förkläde och solglasögon - varje bagares självklara val!

På måndagen var farmor här. Två vuxna innebär att båda barnen kan få fullt fokus, samtidigt. Smidigt. Två vuxna innebär också att en vuxen kan se till att det minsta barnet är tyst och lugnt medan de stora barnet ska komma till ro och rova middag. Måndagen var således inget problem.

Tisdagen tillbringades till största del framför tv'n, bästa sättet att hålla alla lugna och nöjda. Middagsvilan blev äntligen av efter två timmar, en lunch och ett tredje försök. På eftermiddagen trotsade vi åskskurarna, drog på oss gummistövlarna, gick ut och hoppade i vattenpölar. Frågan värt om dottern inte uppskattar regn och vattenpölar mer än solsken och vackert väder...

Man kan hitta mycket när man städar, som nappar till exempel.

Igår var smekmånaden över. Jag tror aldrig jag har varit arg på hönan så många gånger på samma dag som jag var igår. Ester testade gränserna och jag satte emot. Tårar och tandagnissel. På kvällen hade jag så dåligt samvete att jag var tvungen att ringa mamma för att få lite moraliskt stöd. Vi har, både innan och efter lillebrors entré, försökt släppa lite på "kraven" på Ester. Låtit henne få lite svängrum. Samtidigt känns det viktigt att sätta vissa gränser, för får man inga gränser satta så leder ju det också till osäkerhet. Nåväl, igår sattes det en del gränser. Förutom tårar och tandagnissel blev det en hel del kramar och samtal.

Och mammas gamla skor, som hon hade när hon var liten.

Idag tror jag att vi börjar landa. Idag har både mor och dotter kunnat ge och ta. Idag känns det som om det finns hopp om framtiden. Idag förstår jag att det faktiskt inte är omöjligt att vara tvåbarnsmor. Idag förstår jag hur andra före mig har klarat av det, och överlevt. ;) Idag har vi städat hela huset. Lillebror har sovit medan Ester och jag sprungit runt med varsin dammtrasa och gnott både högt och lågt. Vi har hjälpts åt att hänga tvätt och vi har myst framför tv'n medan lillebror ätit.

Det är viktigt att läsa för barnen redan när de är små, detta för att öka läsförståelsen när de blir äldre. Något Ester tagit fasta på. Här läser hon för lillebror som ligger i sängen intill. För att han ska känna sig riktigt delaktig så har även han fått en bok bredvid sig på kudden.

Att det är en fantastisk storasyster lillebror har fått råder det inget tvivel om. När han skriker släpper hon allt hon har för händerna och utbrister "oh, oh, oh" innan hon sätter iväg åt hans håll. Sen klappar hon honom försiktigt på magen och säger "oj, oj, oj". Hon älskar att krama honom, även om hon ännu inte har riktigt koll på hur hårda kramarna egentligen får vara. Ibland tar hon honom i handen och sen titta hon på mig och fnissar precis som om hon tänker "tihihi så liten han är och han är bara min". Att hon känner ett visst ansvar för sin lille bror råder det ingen tvekan om. Gäller bara för föräldrarna att se till så hon förstår att han faktiskt är vårt ansvar och inte hennes helt. Hon måste ju också få vara liten ibland. Och att man som storarsyster måste få vara liten ibland innebär för Ester att hon plötsligt vill dricka välling igen. Det innebär också att, tjejen som tidigare skulle sova nästan naken, numera sover i hel pyjamas igen. För det gör lillebror.