Inget mörker utan ljus

Över fastlandet är molnen mörka, staden speglar sina ljus i deras undersida. Men där jag befinner mig är det klart. Här finns inget mellan mig, Gud och hans stjärnbeströdda himmel.

Jag lägger mig ner, blickar rakt upp i mörkret. Runt omkring mig finns inget annat än vattnets dån och vindens brus. Jag slappnar av och släpper taget. Känner hur trycket över bröstet försvinner, hur andetagen blir lättare. 

Långsamt framträder myriader med ljusglimtar framför mina ögon. Där är stora och lilla björn, Orion med sitt bälte och en ändlös följd av andra konstellationer. 

Här, i mitt eget paradis, är jag fri. Här kan jag andas. Här finner jag lugn. 

Dags att vända vinden ryggen och gå hem till änglarna igen. Ty inget mörker är helt utan ljus.