Närmare trettio år gammal kan man tycka att jag borde veta vilken sida om strecket man ska hålla sig. När det handlar om att såga vill säga. Det är inte bara en gång jag mätt efter konstens alla regler för att efter sågning konstatera att brädbiten är bara ynka lite för liten. Senast detta hände frågade Samuel "men vilken sida strecket sågar du på då?". Och det är då hela livets brädbitar passerar mig i revy, femöringen ramlar ner och ett liljehomens går upp - jag sågar mitt på. Jag har alltid, och jag menar verkligen alltid, sett till att försöka hålla mig så mitt på strecket med sågen som det bara går. I många fall kan detta säkert vara både bra och rätt, men inte när det gäller sågning. När man ska såga så ska man göra det så att strecket sitter kvar på plankan. Då blir det rätt, i alla fall mer rätt än med min variant.
Så alla ni därute som, liksom jag, alltid undrat varför plankan alltid blir för kort hur noggrant ni än har mätt - lämna strecket kvar på plankan!
Så alla ni därute som, liksom jag, alltid undrat varför plankan alltid blir för kort hur noggrant ni än har mätt - lämna strecket kvar på plankan!
1 kommentar:
Fast - det borde väl bero på vilket håll du mäter från? Om du mäter biten som ska bort eller biten som ska has så att säga.
Hälsning
en jobbig jävel
Skicka en kommentar