Det var hon verkligen, Kronprinsessan Viktoria och hennes Prins Daniel. Jag satt som klistrad vid tv'n förvånad över att vara så trollbunden av stundens magiska ögonblick. Kände med brud och brudgum, kände med föräldrar som gifter bort sina älskade barn. Tagen av stunden. Tänkte tillbaka på dagen då jag fick min prins, nervositeten i vapenhuset innan vi skulle gå in i kyrkan och den obeskrivliga lyckan efteråt. Tänkte på kärleken. Tänkte att det är som det står i Bibeln att allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig.
2 kommentarer:
Du e klok lillstrumpan! Å visst var det sagolikt, såväl i slott som i Källa gamla kyrka
underbart.. att va gift är underbart!! :D
och victoria va VERKLIGEN vacker!!!
Skicka en kommentar