Kotten, blev kottarna, i mitt liv

Minns ni den där någon som förra året behagade bo och bajsa vid vår soptunna? Samma någon som jag hade sådana bekymmer över när vintern närmade sig. Någon är tillbaka och bor och bajsar även i år bakom soptunnan. I år har han dock nöjt sig med att flytta in i en plastpåse, fylld med andra plastpåsar, som ramlat ner från en hylla. I skrivande stund sover han dock middag med mig på altanen. Döm om min förvåning när jag klev ut på altanen för att läsa och upptäckte igelkotten som låg under kaprifolen precis utanför stenplattorna. Han verkar inte det minsta störd av min närvaro, trots idogt fotograferande och några telefonsamtal. Han ligger sött och drömmer vidare med djupa andetag. För en stund sedan verkade han vakna till liv lite men kliade sig bara lite bakom ena örat, vände sig om och om och sover nu gott igen. Mysigt!

* * *

Av en händelse hittade Samuel ännu en igelkott vilandes i trädgården senare nu i kväll. Vilken lyx att ha två små krabater i samma trädgård! Verkar också som om kotten som, fortfarande flera timmar senare!, sover vid altanen är en liten hona. Undrar om det är småkottar på gång?