Det har gått ett par veckor sedan jag efter moget övervägande la ner det där med amningen. När matningsstunderna blev stunder av ångest och smärta, amningstekniska detaljer och diverse tillbehör så blev det bara för mycket. Ingen mådde bra. Så vi bytte ångesten och paniken mot mysiga stunder med nappflaska. Stunder där vi myser och Ester spexar, det är som natt och dag. Bra där!
Därav upphör nu mejeriet, men skafferiet kommer dock finnas kvar! Än finns det gott om godsaker kvar av livets goda som vi mer än gärna delar med oss av. Det är trots allt sant som det står; Happiness is not a destination. It is a way of life.
4 kommentarer:
Blir så glad när jag ser att man sätter barnets och sitt eget välmående i första rummet, det är så lätt att hamna i amningshysterin...Min amning har aldrig funkat trots stora uppoffringar-fick alla tre gångerna ge upp och ge flaska istället och varje gång var det himmelriket, vilken skillnad! Min sambo tyckte att det var riktigt lyxigt för då fick han också ta del av de underbara stunderna. Och du...mina barn är precis lika fina och välmående som de som har fått bröstet;) Ester är ju helt ljuvlig!
Tack för dina inlägg ser fram emot dem!
Klokt beslut! Njut av tillvaron!
Kram
Cecilia
Håller med ovanstående inlägg, så skönt att läsa om andra som vågar stå emot amningshysterin och se till sig själv och sitt barn. Min E vägrade ta bröstet och ersättningen blev verkligen en räddning! Och han mår toppen by the way, inget fel på honom alls :)
Ja jag håller också med föregående talare, skönt att det känns bra nu! :)
Var lite orolig att hela fabriken skulle läggas ner, men tacksam att skafferiet finns kvar :)
KRAM!
Skicka en kommentar