Och på den sjunde dagen

Det vill säga igår, en vecka efter beräknat förlossningsdatum, hände absolut ingenting. Ingenting mer än att dottern blev förkyld och mamman frustrerad. Ska den inte komma snart? Idag, på dag åtta, är dottern fortfarande förkyld, mamman betydligt mer i balans och bebisen fortfarande i magen. Det svänger fort kan man säga, från dag till dag och från stund till stund. Jag var inställd på att vänta, men, ja.

Väntan har tämligen dåligt inflytande på inspirationen. Har liksom inte lust till någonting, kanske har trötthet och osmidighet en stor del i det hela. Samuel formulerade det ganska bra igår när han sa att "på dagarna går jag och väntar på att du ska föda barn, när jag kommer hem väntar jag på att E ska gå och lägga sig och sen väntar jag på att jag själv ska få lägga mig". Det är lite där vi är. I limbo. I väntan. För-väntan.

Nu är det iallafall snart helg och vi har lite projekt i trädgården vi tänkte ta tag i. Pallkragarna vi gjorde för några år sedan är för klena och en efter en släpper plankorna. Dessa ska därför uppgraderas till grövre virke. Vi och vi, jag är sjukt osmidig, men kan ju alltid förära maken med min närvaro medan han jobbar.