Man skulle kunna tro att det är dottern som kommit in i en period av tändande och släckande av lampor. Ni vet en sån där fascination av att det händer något när man trycker på knappen. Men icke, den perioden passerade hon för länge sen. Nej, det är mamman som inte kan låta bli lysknappen. Knappast särskilt kostnadseffektivt, men jag kan inte låta bli att förundras. Jag har, äntligen, belysning över frukostbänken!
Idag har fantastiska fru P tagit sig an dottern och mamman har därmed en heldag hemma på egen hand. Enligt de sms och små rapporter jag fått verkar E roa sig kungligt tillsammans med nästansyskonen. Konstigt och befriande på samma gång. Fortfarande trött men med känslorna på insidan. Inga tårar idag, däremot bröd i ugnen. Gott så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar