onsdag 24 juni 2009

Arv och miljö

Har just sytt mina örngott och slängt allt i tvättmaskinen. Solen skiner och det är strålande väder för att hänga nytvättade lakan ute.

I ett samtal med mamma häromdagen pratade vi om vad man får sina egenskaper ifrån. Ni vet "det har du efter mig/pappa/mormor/farmor" osv. Egentligen är det ganska häftigt hur vi formas av arv och miljö. Jag älskar tex. att safta och sylta, att ta vara på bär och sånt som naturen har att ge. Det har jag efter mormor. För mig står mormor även för pannkakor/plättar samt glass med frusna blåbär. Men så gillar jag också att baka. Det minns jag inte att mormor gjorde så mycket, däremot minns jag alla kakor farmor brukade bulla upp med. Farmor står alltså för bakningen. Att klura ut konstruktioner, ex hur ett påslakan ska sys eller hur något ska byggas, det har jag efter pappa. Han är bra på sånt, rita och skissa på olika projekt. Tänka ut hur saker ska hänga samman. Envisheten och tålamodet att sitta och pilla långa stunder i sträck kommer helt klart från mamma. Vi kan gå igång på sånt, pilla upp kluriga knutar eller lösa svåra pussel. Farfar var fotograf och det har ju också satt sina spår som ni säkert redan märkt. Pussla gjorde man också hemma hos farmor och farfar, med mormor löste man korsord!
I den bemärkelsen är det i alla fall väldigt häftigt hur vi får saker med oss redan från barnsben.

Så var det då det här med att sy... Mitt i en av alla raksömmar vill jag minnas ett glansigt tyg farmor och farfar köpte på en resa till Gambia. Tyget blev sedemera linne och kjol till alla tre systrarna. Vad jag inte minns är om det var mamma eller farmor som sydde kläderna. Kan du hjälpa mig minnas mamma?

Nu ska jag hänga ut tvätten på vindan, flytta lite växter och njuta av solen!

4 kommentarer:

fru cruz sa...

Eftersom min mamma skadade handen när jag var fyra har jag sällan sett henne sy och sticka å sånt. Nåt hon dock gjorde innan hon skadade sig. Kanske är det därför jag är totalt värdelös på nål och tråd... Fast... jag är varken bra på, eller särskilt glad i att laga mat heller, nåt min mamma är... hmmm...
kram på dig!

Therese sa...

Ha ha ja det här är spännande.....och jag kan säga att det är ännu mer kul och se sina barn ärva sina egenskaper. Blir såå irriterad när M är så envis....och det är typ det enda han är lik mig på ;)!!

Kram

Michaela sa...

Mmm det är verkligen häftigt hur man formas av arv och miljö.. pratade senast idag om vem jag egentligen är lik, och kom på att det är efter pappa. vi var identiska som bebisar!! :D
...så anledningen till att folk inte förstår vem jag egentligen är lik är för att pappa är kille, och jag är TJEJ! :) klurigt va!? ;) jag gillar också pussel, korsord osv.. skitintressant och roligt inlägg!! me like - a lot! haha...

tack för kommentaren! :)
Kul att läsa din blogg också. den är verkligen både mysig, bra och fyndig! du har en skrivande-gåva.. undrar vem du fått den av..?? ;)

Unknown sa...

MiaMaria: Samuel kom hem igår och "ratade" mina tankar. Delvis iaf. På P3 hade de under dagen diskuterat att man blir bra på det man får beröm för. Nu menar jag ju så klart inte att du inte fått beröm som barn...

Therese: Haha, envishet kan växa till något positivt. Du får väl lära honom att vända den till något positivt! ;o)

Michaela: De säger att jag är lik min mor i massa bemärkelser. Skrivandet är hennes förtjänst. "Svenskläraret" för invandrare och vuxna med dyslexi och inlärningssvårigheter. Fantasi är a och o. Du anar inte alla minnesramsor man fått lära sig när man varit liten. Får nog göra ett inlägg på det någon dag!