Fåken går

När fåken går på Öland sitter man helst inne framför brasan och nöjer sig med att lyssna till hur vinden ylar runt husknuten. Det öppna landskapet i kombination med snö och hårda vindar skapar det otäcka fenomenet som kan lamslå hela ön. Att mäta snödjupet är meningslöst, husen i byarna kan vara begravda av snömassorna medan de omkringliggande fälten ligger barblåsta.

I samband med att snöovädret drog in härom kvällen tog vinden i så hela huset vibrerade. Då håller man gärna lite hårdare i täcket och hoppas att takpannorna ligger kvar. Kanske är det inte så konstigt att skorstenen fått säkerhetsbälte...Så här skrev Helge Nilsson om "Öland - solens och vindarnas ö", för Svenska Turistföreningens Årsskrift 1921.

"Minns det som igår, fast det nu är ett dussin år sedan. "Fåken", den öländska vinterstormen, kom från nordost som den brukar göra; den växte i styrka och snart drevs nästan all snö, som sopades upp från Ölands kala mark, högt över denna i virvlande dans. Det hade slutat snöa, men luften stod som en vit molnvägg av fin yrsnö, och endast då och då kunde man urskilja konturerna av en rödgrå ladugårdslänga ett femtio-tal meter ifrån min utsiktspunkt. Så rasade fåken i ett och ett halvt dygn och var enhärskare på ön. Vägarna efter landborgarna blevo fyllda med snö, men tömdes på vägfarande, som sökte lä och skydd inom gårdarnas fyrkanter...
Själv gav jag mig ut för att i den närliggande Glömminge prästgård söka upp en studiekamrat, som dagen därpå - det var i januari månad - skulle bege sig till Uppsala, men knappt utom bygatan kastades jag tillbaka av stormen, som tog andan ur mig. Stretade fram en stund, så gott jag kunde, men efter en kortare överläggning med min egen högfärd beslöt jag att vända om och följa fåkens framfart inom skyddande väggar.

När fåken slutat sin vilda dans, var landskapet förändrat. Där snön förut legat över de jämna fälten, hade på utsatta punkter stormens sopkvast med oerhörd omsorg tagit bort varje snökorn, men samlat upp dem i drivor efter gärdesgårdarna. Landsvägen högst uppe på västra landborgen var fylld av glimrande vita drivor av snö, som kommit till ro mellan de parallella stenmurar, som kanta vägen."

Här kan du läsa hela historien om fåken och dess framfart.