Igår efter middagen strandade mina försök till ett nytt sunt liv. Åtminstone tillfälligt. I ärlighetens namn bara för några timmar. Men ändå, de strandade. Efter ännu en måltid där portionsstorlek fått styra i sundhetens tecken gav jag upp. Det här går bara inte. Att bli sund ska inte vara likställt med att ständigt vara småhungrig och småfrysande. Otillräckligheten vällde över mig och alla logiska resonemang var överflödiga. Gråt och tandagnissel upptog allt fokus.
Under bloggrundan någon timme senare mötte jag så rubriken "Att närma sej mat - i sakta mak". Skrollade ner och läste fortsättningen: "Inte ge dej i kast med träning och mat på samma gång." Ridå.
En stunds självömkan må ha varit väldigt skönt, men det tar en inte särskilt långt. Del #42 i Linna Johanssons träningsskola ledde dock till ett gott samtal makarna emellan. Ett samtal om allt som redan är rätt och bra, om allt som skulle kunna bli bättre och hur vägen dit ska se ut. Sen gjorde jag revolt, sa ja istället för nej, och krävde både macka och frukt till kvällsmat!
Under bloggrundan någon timme senare mötte jag så rubriken "Att närma sej mat - i sakta mak". Skrollade ner och läste fortsättningen: "Inte ge dej i kast med träning och mat på samma gång." Ridå.
En stunds självömkan må ha varit väldigt skönt, men det tar en inte särskilt långt. Del #42 i Linna Johanssons träningsskola ledde dock till ett gott samtal makarna emellan. Ett samtal om allt som redan är rätt och bra, om allt som skulle kunna bli bättre och hur vägen dit ska se ut. Sen gjorde jag revolt, sa ja istället för nej, och krävde både macka och frukt till kvällsmat!
1 kommentar:
Lycka till med allt! :)
Skicka en kommentar