Det växer något alldeles kopiöst i våra pallkragar. Det som tidigare var land har nu blivit en rogivande hörna där man kan luta sig tillbaka och bara njuta av livets goda. Tack Helena för tipset om däckstolarna och tack svärfar som ilade iväg och köpte dem innan lagret tog slut! Pilliga var det att måla, men ack så nöjd jag är! Jordgubbarna kom till sist i jorden. Tyvärr drog det ut på tiden så någon stor skörd fick vi inte njuta av. Men alla verkar ha överlevt flytten och vi ser redan fram emot nästa år.
Sallad såddes i små rader tidigt i sommras och trängs nu på lagom höjd från sniglar och kaniner. Rabarbern, som först verkade lite stukad efter flytten, har tagit sig ordentligt och bidrar fortfarande till goda luncher med kräm och mjölk. Allra bäst tror jag dock att spagettipumpan trivs för den växer som besatt. Jag är till och med lite rädd att gå den nära, tänk om den tar tag i mina ben med sina långa spröt?!
Skämt å sido så verkar den stortrivas. I skrivande stund är längsta utskottet nästan fem meter långt och den verkar inte vilja sluta sin utbredning än på ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar