Jag tyckte väl att du har fått lite buk sa mannen och fortsatte fråga om när det lilla undret var beräknat. Midsommar? Ni har inte funderat på att föda innan skolan slutar så att barnet kan fira tillsammans med sina klasskamrater?
Själv var jag i tanken kvar vid buk och tyckte att samtalet blev mer och mer underligt för var stund som gick. Försiktigt försökte jag påpeka att det inte är alltid man kan välja när man ska få barn. Ibland är man tacksam över att det blir några alls.
Mannen fortsatte, som i sin egen värld, berätta att de hade minsann valt att tidigarelägga sonens födsel så att han kunde fira tillsammans med sina klasskamrater. De hade valt ett datum på lämpligt avstånd till andra jubilarer i samma månad.
Själv satt jag mer och mer förvirrad. Buk?! Så kom det fram att sonen fötts med planerat kejsarsnitt och allt stod plötsligt klart för mig. Välja datum, skolavslutning, klasskamrater.
När mannen var klar med sin redogörelse förklarade jag artigt att barnet är välkommet när det är redo, oavsett om det blir före eller efter skolavslutning. Några snitt har jag inte planerat och det faktum att jag är med barn känns som ett mirakel i sig.
Så älskade lilla Bönan, du som ligger på tillväxt där i min "buk". Kom när du är redo, men för din mors sinnesfrid, dröj inte för länge!
För övrigt så har jag inte på något sätt tröttnat på bönboet, det börjar bli ganska mysigt nu när det växer till och vi alla får må bra. Men om jag känner mig själv så kommer inte tålamodet vara för evigt. När våren kommer och närmar sig sommar så kan jag nog inte längre stå för att Bönan får komma när h*n vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar