Down below

"Brösten hade växt i en sån rasande fart att hon inte noterat hur magen gjort entré..."

12 veckor kvar till planerat nedsläpp nu och vi går in i den tredje och sista trimestern. Bönan växer så det knakar och så gör även mammas vader under dagen. På morgonen sitter jeansen finfint över vaderna men när hon går hem från jobbet har de plötsligt krympt och kramar om ordentligt. För att inte tala om de snygga märkena strumpornas resår lämnar. Kanske börjar det bli dags för ett par stödstrumpor?!

Klia Bönan bakom örat?

Stödstrumpor skulle i så fall inte vara det enda mamma har gemensamt med gamlingarna på äldreboende. Hon har fått låna en sån där kinestetikkudde som hon kramar hårt varje natt. En 220 cm lång välsignelse om man jämför med berget kuddar som aldrig låg på rätt plats innan.

En annan upptäckt är att jag inte längre blir smalare när jag vänder mig i profil. Det är inte längre lika smidigt att bara dra in magen och smita förbi en snäv kurva eller emellan ett par stolar. Fantastiskt!