The wonders of pregnancy: Hår

Det här inlägget skrevs ursprungligen för ca 1½ månad sedan, på ett litet block i bilen på väg till Ystad, men har bara inte publicerats. Mycket har hänt sedan dess, men låt oss börja från början...

Låt oss för en stund tala om hår. Då tänker jag inte främst på hår i mörka vrår som, när man är gravid, växer ohämmat. Nej, jag tänker på håret de flesta av oss har på huvudet. Som gravid är det lätt att ibland känna sig lite osnygg. Kroppen lever sitt eget liv och det är bara att hänga med på resan. Därav kan man känna ett behov till förändring. Så gjorde även jag och bokade ett besök hos frisören. Eftersom jag tidigare testat att permanenta håret och då trivdes väldigt bra med resultatet beslutade jag mig för att testa detta igen. Minns att det var en väldigt praktisk frisyr, en frisyr som inte krävde så mycket mer än att drog fingrarna genom den på morgonen.

Några dagar innan det planerade besöket läste jag något om att permanent kan bli lite si och så när man är gravid. För säkerhets skull ringde jag därför frisören och frågade. Hon trodde dock inte att det skulle vara några problem och när hon kände på håret tyckte hon det verkade vara av väldigt god kvalité. Sagt och gjort satte jag mig till rätta och hon skred till verket.

Låt mig nu få säga så här. Lär dig av andras misstag. Jag vill tyvärr gärna begå mina själv. Av någon anledning tror jag att misstag och erfarenheter gäller alla andra utom mig. Så är det inte! Missförstå mig nu rätt. Jag är skitsnygg i håret! Så länge det är nytvättat och gärna lite fuktigt. Men låt det gå en dag eller två. Sen händer det något och successivt blir lockarna rakare och rakare. Låt så vara, om hela håret hängt ut sig. Men nu förblir övre hälften lockig och den nedre ser ut som en sliten golvmopp! Märkligt det där...

Här kunde resan ha tagit slut. Efter ett samtal med frisören bestämde vi oss dock att testa på nytt. Den här gången med mindre spolar för att permanenten verkligen skulle ta. Båda tyckte vi att det verkade fungerat bättre andra gången, lockarna hade mer stuns och det vara bara en liten test som inte riktigt ville göra som alla andra. Jodå, tills det gått några dagar. Sen var vi tillbaka på ruta ett igen. Blött - snygg. Torrt - risigt. 

Kanske ska jag vara tacksam för att jag faktiskt har kroppen full med tillväxthormoner och att håret växer ohämmat. På så sätt bör jag ju snart vara tillbaka i min normala man. Kanske ska jag se det som en ursäkt för att vi måste flytta till ett varmt land med sol och hög luftfuktighet där bad i havet är enda sättet att svalka sig. Kanske ska jag inleda ett intensivt förhållande med min plattång. Kanske ska jag bara gilla läget och tänka att alla ändå tittar på annat än mitt hår. Kvinnorna på den växande magen och männen på de svällande brösten.

Hoppas ni alla får en trevlig fredag och en fantastisk helg!