I feel good - av vikt och värde

Det är knappt jag vågar säga det, men jag mår så bra av att vara gravid! Jag har nog aldrig känt mig så tillfreds med mig själv som under de här månaderna. Inte minst sedan bönboet började växa till. Jag har liksom inget att klaga på. Jag sover hela nätterna igenom, jag har inte direkt ont någonstans och jag mår bara bra. Sen ska erkännas att det nu verkligen börjar kännas att jag är gravid. Det är uppenbart trångt på insidan vilket gör att utsidan tenderar vara något i vägen. Sammandragningarna är betydligt fler och lättretade och visst känner jag att bäckenet är något instabilt. Men jag kan liksom inte klaga, för jag har ju inte ont av det mer än att det kan bli något obekvämt emellanåt. Mest av allt lider nog jag, och min omgivning, av mina illaluktande fötter. Samtliga skor är ohyggligt trånga nu och fötterna svettas när jag sitter still - barfota!

Nåväl, jag har hitintills gått upp 13 kilo sedan dess att vi blev inskrivna i november. Lite lagom, som min barnmorska uttryckte det sist jag stod på vågen. Jag håller med, det är mest mage och bröst liksom. Bakifrån tänker man liksom inte riktigt på att jag ska föda om fem veckor. Men för att illustrera detta för min käre make utsatte jag honom idag för ett litet experiment! 

En midjeryggsäck packades med 13 kilo väl valda torrvaror ur skafferiet och applicerades sedan på makens mage. Sen fick han testa att gå i trappa, vända sig om i sängen och sitta i soffan. Kanske blev det inte riktigt så tydligt som jag hoppats på. Men jag fick ett väldigt gott skratt och jag tror att han i alla fall fick en liten uppfattning om vad jag bär omkring på om dagarna. 

Även jag fick en uppfattning om vad jag bär omkring på. Eftersom viktökningen tack och lov sker successivt så är man ju inte riktigt medveten om vad de där 13 kilona egentligen innebär. Men efter att ha känt på väskan förstår jag varför fötterna blir trötta...