Min bula och jag

Undrar när man ska vänja sig vid att magen har ett, minst sagt, nytt omfång. På något vis verkar det inte vilja gå in i huvudet. Där står man och ska stänga kylskåpsdörren och så tar magen i. Eller när man ska hämta posten men står för nära lådan så man inte kan öppna locket. 

Magen är för övrigt ypperlig att använda för att torka av kanten på diskbänken när man diskar eller skalar potatis. Här har man i och för sig två alternativ att välja mellan. Antingen lägger man upp magen på bänken, vilket kan vara ganska vilsamt men vilket också resulterar i en väldigt blöt mage. Eller så får man hålla magen utanför, vilket resulterar i att det är svårt att nå fram till disk och kran. Ytterligare ett alternativ är att ställa sig på sniskan med magen längs med diskbänken. Det alternativet känns dock inte helt bekvämt...

Men vi trivs bra ihop, min bula och jag. Enligt omgivningen ser den nu ganska mogen ut, men jag vet inte. Bönan verkar inte ha någon brådska ut. Idag är det tre veckor kvar till beräknat förlossningsdatum och gårdagens gräsklippning verkar inte ha stressat honom/henne särskilt. (Och imorgon är sista arbetsdagen innan semester!)