Idag rycker jag gräs i stenpartiet och eftersom jag är lite känslig för solen nu när jag är tjock så följer jag gärna skuggan under äppelträdet. Förvånansvärt långt når man också genom att bara sitta på sin breda ända. Bönan trycker en fot i sidan på mig när jag sträcker mig väl långt, i övrigt verkar h*n inte göra några ansatser till att titta ut.
I alla fall inte arbete! Min mor har en gång sagt att "den som vill ha ro i själen ska inte anlägga ett stenparti". Klok kvinna det där. Få ställen i vår trädgård skapar så mycket ångest som stenpartiet nedanför altanen. Knappt är det rensat innan nya (o)gräs sticker upp.
Efter att ha tagit det lugnt hela förra veckan (nåväl, fyra dagar i alla fall), så känner jag att det nog är dags att ta tag i något. En liten lista har tagits fram och det som blir gjort, det blir gjort. Resten, ja, det blir helt enkelt inte gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar