En böna är född

Ester Amanda - Stjärna värd att älskas

"Eventuell bloggfrånvaro behöver inte nödvändigtvis bero på bönleverans, men man kan aldrig så noga veta!" Ja, så skrev jag för en vecka sen och två dagar senare kom hon. Vår älskade Ester Amanda, 3450 g och 49 cm. <3

Samuel bjöd på amerikanska plättar med färska jordgubbar första morgonen hemma.

Innan hon kom hann vi dock med både midsommarfirande, 60- och 4-årskalas. Vi hann träffa både Samuels och min familj, vilket kändes fantastiskt. På lördagen trodde jag att vattnet gick så hemresan gick över Eksjö för kontroll. Ingen vattenavgång och inget öppen åkte vi som väntat hem. På vägen hem fick jag dock regelbundna värkar 7-10 minuter emellan, vilka sedan fortsatte hela natten. Från kl 2 körde jag smärtlindring med TENS, vilket hjälpte något mot smärtan i ryggen. På morgonen kom värkarna tätare, 4½-5 minuter, och vi ringde in till förlossningen. Men eftersom jag fortfarande kunde prata genom värkarna tyckte de att det inte var så farligt och att vi skulle avvakta. Vi var välkomna in när jag kände att jag inte längre kunde hantera smärtan. Värkarna fortsatte hålla 4½-10 minuter under dagen. Många djupa andetag och ett antal spyor senare bestämde till slut Samuel att vi skulle åka in. Kl 18.03 blev vi inskrivna, då var jag 8 cm öppen, och 3 timmar och 3 minuter senare, kl 21.06 var Ester ute!

En slagen stjärna, nybadad och fullkomligt tillfreds i pappas knä.

Eftersom allt gick så bra och vi mådde väl alla tre så var vi hemma igen redan i måndags kväll. Dagarna som gått har vi ägnat åt att lära känna varandra och bara njuta. Livet har fått en helt ny mening och prioriteringarna har minst sagt skiftats. Blogg och facebook har fått stå tillbaka för ett av livets stora mirakel. Så saknar ni mig vet ni vart jag finns, hos Ester.