3 månader, ett helt kvartal

I måndags fyllde världens bästa bebis 3 månader. Ett helt kvartal. Tiden har gått så ofantligt fort och hon är redan så stor! Ester och jag firade genom att åka och överraska mormor på Öland eftersom Samuel åkte på jobb i Halmstad. Gissa om mormor blev förvånad när vi dök upp!

Nu mäter bönan 61 cm över havet och väger 5730 gram. Hon gillar att snacka, antar att hon har det efter sin mor, ligger sällan still utan är full av energi, och är omättligt nyfiken på livet. Jag kallar henne för mitt lilla enkel V eftersom det är så hon ser ut när vi lägger henne i vagnen. Upp med huvudet och benen raklånga upp i vädret. Att ligga på rygg och stirra upp i taket är inte hennes grej, hon vill se vad som händer! Promenader med vagnen görs därför med fördel sittandes med kudde bakom ryggen. Gäller att hålla koll på omgivningarna om man så ska somna på kuppen. Häromdagen vände hon från rygg till sida, antar att det inte är långt borta innan hon vänder runt helt till mage. 

Hon är så fantastisk vår lilla böna, så fulländad och vacker med sina intensivt blå ögon och fjunet uppe på huvudet. Varje gång hon håller mig i handen slås jag av hur mjuka de är. Mitt lilla hjärta...

Älskade Ester. Idag har hon fått sina första vaccinationsstprutor och hon var en riktig liten kämpe. Hon blev såklart ledsen när hon blev stucken, men så fort det var över slutade hon gråta och tittade skeptiskt på T som stuckit. Jag hade väntat mig en otröstlig liten böna, men hon slocknade och sov i 1½ timme istället.

Tack för alla kommentarer, både kring hormoner och mammakänslorna. Visst finns det ett helt gäng av er därute som mår bra på p-piller och det är bara att önska er alla lycka! Hormoner är dock inget för mig, hur liten dos det än må vara. Jag har testat andra hormonpreparat tidigare och det var lika illa. Kanske är kopparspiralen räddningen, jag har ju lite tid på mig att tänka innan det är dags att bestämma sig. Tack för att ni finns där ute!