Ester har inte tid. Hon har inte tid att äta och hon har inte tid att sova. Så mycket att upptäcka och så lite tid att göra det på. Därför äter hon nu gröt frukost, lunch och middag. Frukt till mellanmål på förmiddagen och ersättning på kvällen innan det är dags att sova. Att mata henne är som att trä en synål. En synål som vajar som ett rö i vinden. Ett rö som viftar efter en irriterande fluga. Ibland träffar hon flugan [skeden] och mosar den mot brickan. Sen sitter hon förnöjt och kladdar med grötkletet medan jag matar in sked efter sked i munnen. Då och då lyxar vi till det med lite banan eller äpple och då mumlar hon belåtet vid varje tugga.
Sen en vecka tillbaka är det full fart. Så fort vi lägger ner Ester på rygg på golvet vänder hon snabbt runt och sätter iväg åt ett eller annat håll. Stolsben är en favorit, kartonger och sånt som prasslar en annan. Därav blir det inte mycket tid över för mamma att blogga. Jag skriver det ena blogginlägget efter det andra i huvudet, men hinner aldrig riktigt sitta ner och få dem på pränt för så fort jag kommit in i flödet så vaknar hon igen. Nog med ursäkter, något jag har hunnit med är att sy ännu en haklapp. Det kändes lite snålt att bara ha en när det ska kladdas flera gånger om dagen... (På morgonen brukar vi dock skippa haklappen, då kladdas det glatt med hela kroppen!)
Nu har hon i och för sig sovit sedan 1½ timme tillbaka. Håller tummarna att hon bildar lite nya vanor. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar