Sista dagen på sista sommarmånaden

Så blir det då höst imorgon. I alla fall enligt kalendern.

Första arbetsveckan efter semestern går förvånansvärt smärtfritt. Kanske för att jag i mångt och mycket är löjligt förtjust i mitt jobb...

I morse sken solen. Dimman lättade från sjön och det var så där hög och klar luft som det bara kan vara en vacker höstdag.

Snipp, snapp, snut

Så var snart sommaren nästan slut. Semestern är inne på de sista självande dagarna nu och på måndag är det åter dags att sätta sig på kontorsstolen och utföra stordåd. Eller, ja. På måndag är det åter till vardagen som gäller.

De sista semesterveckorna har inte bjudit på något strålande väder, det har så att säga mest regnat mellan skurarna. Men som gengäld har vi hunnit med en hel del här hemma. Nu gäller det att suga ut de sista ur sommaren och jag gör vad jag kan för att flytta med den in. Humlan, på första bilden, suger bokstavligt talat ut det sista ur sommarens vackra solros vid garaget. Hösttrött snurrade han runt på knappen i över en timme och samlade på sig av de godsaker som bjöds.

På badrummet möter sand från Sahara blåmusslor från skånska solkusten.

I köket hänger lavendel för att minna om varma och väldoftade dagar.

Nästa!

Ikväll är det sista sommarkvällen med allas vår barfotapojke Ernst. Huvudprojekt, sidoprojekt, god mat och mumsiga kakor ska knytas ihop i en endaste somrig säck. Minnen, tankar och idéer ska summeras och följa oss in i hösten allt mörkare kvällar.

Hemma har färgen knappt hunnit torka på det senaste projektet innan planerna för nästa är i full gång. Just nu är drömmen om ett skrivbord på väg att bli verklighet och därefter hoppas jag innerligt på en platsbygd bänk vid sidan av skafferiet. Mer om bänken senare och nu lite fokus på skrivbordet. Det är snart 1½ år sedan vårt kontor blev klart på övervåningen. Sedan dess har planerna och funderingarna på det ultimata skrivbordet gått om varandra. Men nu tror jag vi har det. Barfotapojken har satt griller i huvudet på fru B och maken får förverkliga. Ett skrivbord med inspiration av Ernst matbord håller på att växa fram i garaget. Tanken från första början var att följa Ernst färgtema, med mörka pallbockar och ljusgrå plank. Men när jag såg pallbockarna vita gjorde jag en kovändning. Nu blir det vita bockar och plank i silverpil.

Skrivbordet får till och med en liten rundning i ena änden för att bäst avlasta underarmarna när man sitter och jobbar vid datorn. Nu håller vi bara tummarna att allt blir så bra som vi tror och hoppas!

För övrig håller jag på att drabbas av mental härdsmälta. Vi har formaterat min lilla dator och har nu en del bekymmer med återinstallationen av vissa program. Därav blir det inga ramar, förtydligande krumelurer eller andra effekter på bilderna. Men hey, det är bilder! Vilket var mer än jag vågat hoppas på att kunna lägga in. Hoppas snart vara up'n running igen som vanligt dock.

Knock on wood

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

För ett par veckor sedan firade vi träbröllop, det vill säga vi har varit gifta i fem år. Vad passar väl då bättre än detta lilla hjärta jag hittade på en bänk några dagar efter vår bröllopsdag. Vi har några år kvar innan vårt äktenskap uppnår några ädlare metaller, silver som är närmast ligger fortfarande 20 år framåt. Men trä silver eller siden spelar ingen roll, ty störst av allt är kärleken. ;) *puss min prins*

Garage session

Projektet för semestern har varit att piffa upp garaget och nu är vi nästan framme vid målsnöret. Kvarstår lite jobb med fönstret innan det kan sättas tillbaka och dörrarna behöver skrapas innan de kan få ny färg. Samuel hade en liten fotosession med garaget härom kvällen, så idag bjuder vi på några detaljer från arbetets gång.

Snustorr panel på söderväggen,

är nu bytt mot nytt och friskt virke.

Kulören heter brunsvart och är samma som vi har på pallkragarna.

Breda knutbrädor. Kulören heter emalj och lutar svagt mot grått. För övrigt samma kulör vi valde till altanen. Känns valet av färg och breda knutbrädor igen? Kanske har du tidigare sett den här?

Goda vanor

Så här i semestertider har vi lagt oss till med lite goda vanor. Då menar jag just goda och kanske inte alltid så hälsosamma. Vi fikar, ofta mycket och gärna. Här är receptet på kakan som verkligen är värd att serveras på silverfat.

Lite nyttiga är vi förstås. Samuel njuter av lyxen att kunna kila ut i trädgården för att hämta in lite färska örter. Lovar en uppdaterad bild på hur kryddhyllan ser ut nu när grönskan frodas. Men det får bli senare, nu är det dags att träffa Ernst!

Älskade underbara - Öland

Inget Öland utan kroppkakor. Hos Ninni hämtar man dem rykande heta och, bäst av allt, glutenfria. Sätten att äta dem är lika många som ölänningarna.

Vackra solnedgångar, promenader till hamnen och fisk hos Gösta.

Lurviga kossor och surrande humlor. Det ger ro åt själen.

This truly is my heaven.

Konkretisera mera

Försöker reda ut i vilken ände jag ska börja när det gäller bloggandet, det är så mycket som har passerat och så många tankar jag skulle dela med mig av.

Kanske skulle ge mig på en uttjatad, men ack så passande, mindmap. Hur trött var man inte på dessa när man gick i skolan? Nu när man använder dem mer sällan ter de sig dock ganska användbara.

Medan jag konkretiserar mina tankar, kanske genom att baka en kaka (mindmapen är redan glömd!), får ni hålla till godo med lite av sommarens mer abstrakta sidor.

Väl mött!

Chokladbollar

Blev så vansinnigt sugen på chokladbollar och till min lycka fanns det kaffe kvar i kannan efter middagen. Så till verket!

100 g smör

3 dl fibermix (eller 1 dl boveteflingor och 2 dl fin mix)

1 dl socker

1 tsk vaniljsocker

2 msk kakao

1 msk kaffe eller vatten

Blanda allt i en bunke. Rulla till bollar och rulla i pärlsocker. Ät och njut!

(Det kan vara bra att ställa smeten svalt en liten stund efter blandning, då blir det lättare att rulla bollar.)

Hafv förströstan

I törstande själar vars tid jag, med min blotta frånvaro, förspiller var gång I besöker detta skafferi. Hafv förtröstan! Ty även om vi ännu befinner oss mitt i semestertider, sent ska syndaren vakna, så är den planerade bortavaron till ända och tid hemma står på dagordningen. Om inte arbetsledaren, läs Samuel, tar all min tid i anspråk utlovas här en kavalkad av bilder från gångna veckors upplevelser. Ty mycken är det som passerat men ännu icke lämnat tankens bana. Förbi är tiden då tanke icke blev handling. Nej, låt där nu vara tid för text, bild och överflödande av godsaker. Skulle dock min närvaro svikta finner ni mig vid kanvasen av fjällpanel hållande penseln fylld med stugfärg. Finner I mig icke i öst så sök i väst, skulle jag inte nås på sydsidan gå mot norr. Här skolen garage restaureras och piffas upp, takutsprång målas och väv sättas på väggen. Den som ägen hus fattas intet uppgifter att utföra.

Ärade vänner, läsare och enstaka besökare. Tack för er tid och ert tålamod. ♥

Carpe diem [smultronstället]

Bästa stället för tillfället är mammas och pappas växthus. Här intas dagens alla måltider. Här läser man sin sommardeckare och här spelas sällskapsspel. Allt till regnets ackompanjemang mot glastaket.

Blåbär

Som barn kunde jag spendera timtal i skogen. Strosa runt, plocka blommor och bär, upptäcka. Någonstans längs vägen från barn till vuxen glömde jag bort skogen. Det var dumt, mycket dumt. För i skogen är jag, där kan jag bara vara och må bra. Där kan timmar förflyta på ett ögonblick.

Så, häromdagen trotsade jag regn och rusk, tog fikakorgen och hinken med mig och for ut i skogen. Hur läng jag var ute låter vi vara osagt, jag är en långsam plockare, men det blev några liter. Och hem kom jag blöt som en dränkt katt - men lycklig.

Svartvinbärsmarmelad med vanilj

För den som inte vill göra gelé av sina svartavinbär så kan jag rekommendera den här marmeladen. Gott på en rostad macka med lite vällagrad ost eller en god brie.

1 liter repade bär

1 dl vatten

1 vaniljstång

5 dl syltsocker

Lägg bär och vatten i en kastrull. Skär vaniljstången på längden och skrapa ner fröna i kastrullen. Lägg i vaniljstången. Låt koka sakta ca 5 minuter. Ta kastrullen av värmen och rör i sockret, lite i taget. Låt koka upp och koka kraftigt i ca 3 minuter. Gör geléprovet. Skumma. Låt marmeladen vila ca 15 minuter. Rör försiktigt någon gång under tiden. Plocka upp vaniljstången och häll upp marmeladen på rena varma burkar. Sätt på lock och förvara svalt eller i kylen.

Lycka

Vi är snubblande nära semester nu och det ska bli fantastiskt skönt. Fyndade några lyktor på varuhusets formidabla rea tidigare i somras och de kommer väl till pass nu. Eftermiddagarna och kvällarna är fortfarande ganska ljusa men samtidigt så pass dunkla att man kan njuta av tända ljus.

I pallkragarna väller grönskan formligen över och årets mangold kommer i regnbågens alla färger. Smaskens på pizza till exempel.

Kotten, blev kottarna, i mitt liv

Minns ni den där någon som förra året behagade bo och bajsa vid vår soptunna? Samma någon som jag hade sådana bekymmer över när vintern närmade sig. Någon är tillbaka och bor och bajsar även i år bakom soptunnan. I år har han dock nöjt sig med att flytta in i en plastpåse, fylld med andra plastpåsar, som ramlat ner från en hylla. I skrivande stund sover han dock middag med mig på altanen. Döm om min förvåning när jag klev ut på altanen för att läsa och upptäckte igelkotten som låg under kaprifolen precis utanför stenplattorna. Han verkar inte det minsta störd av min närvaro, trots idogt fotograferande och några telefonsamtal. Han ligger sött och drömmer vidare med djupa andetag. För en stund sedan verkade han vakna till liv lite men kliade sig bara lite bakom ena örat, vände sig om och om och sover nu gott igen. Mysigt!

* * *

Av en händelse hittade Samuel ännu en igelkott vilandes i trädgården senare nu i kväll. Vilken lyx att ha två små krabater i samma trädgård! Verkar också som om kotten som, fortfarande flera timmar senare!, sover vid altanen är en liten hona. Undrar om det är småkottar på gång?

Underbara sommarregn

Luften har bokstavligen vibrerat under flera dagar. Men så driver det in, det underbara sommarregent. Ruskar om i trädens kronor, låter dem skaka av sig varma dagars damm. Svalkar, rensar upp. Sprider den ljuva doften av törstande natur som får sitt lystmäte. Och så plötsligt, lika snabbt som det kom, så är det över. Förbi, efterlämnandes lugn och klarhet. En välkommen urladdning. Efterlämnandes en värld med hopp om pånyttfödelse. Liv som väcks igen av vattnets välsignade kraft.

Jordgubbsmarmelad med fläder

Vid tiotiden på förmiddagen visade termometern 34° i skuggan och jag ställde mig vid spisen för att koka marmelad. Jag menar, vad man än gör så kommer man ju att svettas. Lika bra att få marmeladen kokt medan flädern blommar. Det här är en försvinnande god marmelad, underbar att ha på en rostad macka med en vällagrad ost.

1 ½ kg jordgubbar, ca 3 liter

9 dl strösocker

3 tsk Röd Melatin

1 stor blomma av äkta fläder

Skölj, ansa och dela bären, varva dem sedan med sockret i en gryta. Lägg samtidigt i, den väl sköljda, fläderblomman och låt allt dra en timme.

Hetta upp grytan långsamt, rör då och då så att sockret smälter. Koka sakta 5 minuter.

Blanda Meatinet med 1 msk socker och rör ner lite i sänder. Stormkoka 2 minuter.

Ta grytan av värmen och skumma väl. Ta bort fläderblomman.

Slå upp marmeladen på väl rengjorda burkar och förslut dem väl.

♥ Sommarkvällar

Vissa kvällar vill man inte ska ta slut. Ikväll är en sån kväll. Hela huset luktar fläder, saften står på dragning i matkällaren och små fläderblommor ligger som konfetti runt hela köket. Tack vare dagens varma väder har undertecknad också tagit årets första dopp. Ett riktigt skönt kvällsdopp blev det i samband med fläderplockningen.

Limemarinerade jordgubbar med vit chokladsås

Det här är ett recept på ren och skär sommarlycka. För några år sedan spenderade vi midsommar på Rallingsås. Samuel och jag just blivit tillsammans och alla hans vänner var där för att "bedöma" mig. Då gjorde jag den här efterrätten med förhoppning om att "vägen till, inte bara mannens utan också hans vänners, hjärta går genom magen". Tydligen fungerade det, för nu är vi gifta och vännerna har ännu inte sagt upp bekantskapen. Ikväll blir det favorit i repris, hoppas dock att betygssättning reserveras för själva efterrätten och att undertecknad slipper.

1 liter jordgubbar

2 msk muskovado- eller råsocker

saft av en ½ lime

2 dl vispgrädde

200 g vit choklad

rivet skal av en ½ lime

vaniljglass

Dela jordgubbarna. Blanda dem med socker och limejuice. Koka upp grädden i en kastrull och ta den från plattan. Grovhacka chokladen. Rör ner den i grädden och låt den smälta. Rör i rivet limeskal. Lägg upp jordgubbarna på assietter. Ringla såsen över. Servera med vaniljglass.

Bild från ica.se med kladd av mig.

Soldyrkan

Det är svårt att inte längta ut i solens strålar dagar som dessa. Hörde att vi svenskar lapar sol utan dess like, man att det också finns en förklaring.

Själv håller jag mig mest i skuggan, på väg ur ännu ett segdraget snöbollskrig med braskaminen. Men i skuggan trivs jag gott med en god bok, deckare hör sommaren till. Och där under körsbärsträdet sitter jag i ett hav av tusenskönor som alla sträcker sig mot solen.

Dessa barndomens blommor som jag så många gånger har döper om till tusenstjärnor när jag ska skriva. För visst är det väl lite så, att de är som en spegel av stjärnhimlen. Stjärnor av vilka man kan plocka i bunt och binda i krans.

Det är barndom för mig.

Perfektionist

det är jag, utan tvivel. Sen leder ju gärna en sak till en annan. Därför växer det fortfarande balinesiska tempel i vår gräsmatta och därför är diskbänken nu är skinande ren och köksluckorna återigen vita och högblanka. För när jag efter frukost bestämt mig för att klippa gräset och tog turen med brickan ut i köket såg jag att diskhoarna behövde rengöras. Men om man ska göra rent hon kan man ju lika gärna ta hela bänken och kaklet över. Och när man ändå är igång med svampen och trasan så kan man ju ta luckorna, de andra bänkarna och spisen. Nu behöver jag bara damma och dammsuga, tvätta golven och... Och så kan man fortsätta i all evighet.

Så, om jag nu skulle göra ett nytt försök och ta tag i gräsklipparen och göra något åt de där balinesiska templen som jag inte vet vad de egentligen heter. För just nu växer det mycket i gräsmattan som egentligen inte hör hemma där. Sida vid sida med templen växer klöver, rölleka, tusenskönor, och daggkåpa. För att inte tala om smultron och de envetna fibblorna. Det enda det råder brist på är nog maskrosor...