En elefant balanserade

på en liten, liten spindeltråd...

Igår tog jag mig inte ur pyjamasen, faktum är att jag kände mig halvsovandes nästan hela dagen. En välbehövlig vila på eftermiddagen var skön, men den gjorde mig inte mycket piggare. Inte förrän framåt halv åtta på kvällen kändes det som om livet började återvända. Det är så den här arbetsveckan tar ut sin rätt.

Idag känner jag mig piggare, tog tag i en mindre om möblering av skärm till datorn och satte upp en lampa i hallen. När kabellisten skulle på plats stötte jag dock på patrull. Den lilla fina listen var för liten, eller sladden för stor. Så jag kom av mig. Energin gick ur och insikten kom. Jag är ganska trött idag med.

Lite lurigt det där att balansera på spindeltråden. Ena stunden är man trött så man vill gråta och nästa känns det som om man skulle kunna ta sig an hela världen. Ända tills något går emot. Då får man stanna upp och ta det lite vackert ett tag till.

Dagen är dock inte så mörk som den kan låta. Solen skiner och Samuel är hemma, bara det är värt väldigt mycket. Arbetet med att föra över filer från lilla bettans hårddisk har påbörjats och det verkar som om allt går att rädda. Därefter ska det mödosamma arbetet med att installera om henne ta sin början. Men vilken lycka, allt finns kvar!

Sprang också på någon när jag var ute med soporna tidigare. Nu är det helt bekräftat att någon är av arten Erinaceus europaeus, det vill säga igelkott. Någon var nämligen hemma och prasslade till lite bland löven och gräset i sitt bo. Efter allt googlande så känns det faktiskt som att vi har lyckats på något vis. Vad jag förstår så tar inte igelkottar vilken trädgård som helst till sitt hem. *stolt* Vi får väl se vart han tar vägen till vintern, tror att det kan bli lite kyligt i nuvarande "bostadsort".

Långt inlägg, hoppas att ni orkade med hela vägen.
kram på er