(Tand)tråden fortsätter

Igår inträffade det jag fasat lite för. Två veckor efter tandläkarbesöket, efter att idogt sköljt munnen med flour varje kväll och filat med tandtråd/plackers (nästan) varje dag så händer det. Jag står där och inser att tandtråden sitter fast, den har satt sig till rätta mellan två kindtänder. Försöker rycka lite i skaftet på plackersen, men den böjer sig bara som en pilbåge. Tråden vägrar att rubba sig ens en ynka liten millimeter, varken upp eller ner. Jag står där och gapar framför spegeln, kan inte ens stänga munnen. I ett sista desperat försök stoppar jag båda händerna i gapet, rycker och drar nästan förtvivlat. Så, slutligen, lossnar den.

Gav upp alla tankar på att ta en ny placker och fila mellan resten av tänderna. Funderar på om jag ens ska göra ett nytt försök ikväll, eller om parodin kommer att upprepa sig. Kanske är det inte så konstigt att det förra plackerspaketet är spårlöst försvunnet...

Död åt tand**** ...