"När du ska planera din trädgård gör du på samma sätt som när du ska möblera ett rum. Du börjar med de stora sakerna, soffan och bordet, och sen jobbar du dig ner till de mindre detaljerna. Prydnaderna, tavlor och krukväxter, placerar du ut allra sist." Så sa stadsträdgårdsmästaren i staden där jag bor vid ett samtal om just trädgårdsplanering.
När vi flyttade in i vårt hus hade trädgården ganska exakt 40 år på nacken. Mysigt tänker du säkert då. Uppvuxet och lummigt. Jodå, nog var den uppvuxen och minst sagt välskött. Men så mysig vet jag inte om jag kan påstå att den var. Vart man än befinner sig så syns man från gatan och är man på baksidan så ses man med lätthet från trädgården tre hus bort. En stor gräsmatta med en mindre potatisåker, det är vad vår trädgård i stora drag bestod av. Nu, snart 5 år efter vi flyttat hit börjar vi få tid och energi till utsidan.
Vi har väl inte helt jobbat utifrån Stefans ord, men önskan om att skapa rumskänsla i trädgården har funnits med från början. Förra året gjorde vi till exempel om jordgubbslandet till en yta att både vara och odla på.
I år har vi fortsatt att försöka boa in oss utan att för den sakens skull stänga omvärlden ute. Ett steg i rätt riktning är en spaljé som tar en del av insikten från gatan. Det hela är en väldigt enkel konstruktion bestående av en armeringsmatta fäst vid två stolpar. Vår är bågformad för att ge en lite mjukare känsla. Nedanför har vi satt bokarabinda och klematis som är både frodigt och snabbväxande. Samuel har gjort kanter i svartplåt som rostar vackert och de gamla hostorna från entrérabatten får nu ge skugga klätterväxternas fötter.
När växterna tagit sig blir detta ännu en yta att vara på och i framtiden kan jag tänka mig ännu en stolpe längre in i trädgården. Mellan de tre stolparna kan man sedan spänna ett trekantssegel för skugga varma dagar.
Life is a dream!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar