Trrreee

Och jag hade tänkt att skriva något klokt, något fyndigt, något som kunde roa någon. Men jag tycks inte få kontakt med servern mellan öronen. Imorgon är det dock åter ledig fredag och jag sätter mitt hopp till den. Kanske kan jag återansluta till servern då.

I övrigt hade vi en fantastisk helg på spa. God mat, bra service och massa tid att bara vara. Dessutom inga problem för en glutentott som jag. Mjukt bröd och uppmärkt brödrost efter förfrågan vid frukost. Varmt bröd istället för scones vid afternoon tea. Aldrig några problem, bara att säga till. Tacksamt! Att vi var tröttare när vi kom hem än när vi åkte var dock en miss i beräkningen. Att varva ner har ett pris!

Vägen hem bjöd på nostalgisk tripp till den blågula ursprungskällan. I det, ganska trånga, varuhusets ramper och backar sprang man upp och ner som barn. Det var innan varuhuset kom till den egna staden och besöken vardag mer än lyx.

Så här på tredje månadens tredje dag har även jag fått nog. Nu vill jag ha vår. Fåglarna börjar kvittra och solen värmer försiktigt. Men jag vill ha mer! Jag vill ha snödroppar och krokusar, te mot solvarm vägg och gräsmattor som växt till liv efter vinterdvalan.

Kanske kan längtan ha något att göra med att jag igår gick in i den tredje och avslutande trimestern. Kanske kan längtan ha något att göra med att det börjar bli trångt när jag ska stänga jackan. Det går, om man drar in magen. Sen sitter magen på plats kan man säga. Kanske har längtan något att göra med att det nu bara är 15 veckor kvar tills Bönan ska kläckas. Midsommar. Det är ju sommar. Borde det inte komma vår innan?

Imorgon tar vi nya tag vänner. Imorgon lovar jag fota lekfilten. Imorgon lovar jag att överväga att plantera om pelargonerna. 

Fåglar och ägg från vintageprintable.com med kladd från undertecknad.

Ledig fredag

Ett skåp fyllt av lycka. Bilder på Bönan, bild på älsklingen, tyger i mängder, minnen från åren som gått och mycket mer...

Medan Samuel jobbar har jag och Bönan roat oss med att sy färdigt lekfilten. Det var antingen det eller att dammsuga som stod på programmet och då kan ju vem som helt lista ut vilket som kändes roligast. ;) Lite bilder från processen. 

Koben(t?)

Skrammelboxen, hemmasnickrad av den blivande fadern själv.

Förlossning pågår!

Får återkomma med bild på det färdiga alstret för nu måste här duschas och packas. Ikväll är blir det spa för hela slanten! Kanske skulle man försöka jaga iväg de där dammråttorna också...

Trevlig helg till alla er där ute! 

Hjärta

Idag fyller mitt ♥ år. Tack för att du alltid är min och tack för att jag alltid får vara din. Jag älskar dig!

Som förr i tiden

När jag säger förr, menar jag närmast på när jag var liten. Idag har vi ätit middag från förr. För ovanlighetens skull hade vi lite gurka hemma och eftersom det vankades gräddsås till middag kunde jag inte låta bli att bli lite nostalgisk. Jag älskade att doppa gurka i mammas gräddsås, kunde äta det precis som det var. Så serverades ju gurkan och tomaterna i glasskål på bordet och idag var jag tvungen att göra likadant. Till det lite lyx i vardagen rullader med kokt potatis. Nästan som mammas.

Återbruk

Jag vet inte om det beror på att jag är snål, eller om jag helt enkelt kvalar in i kategorin sparsam. Men jag har väldigt svårt för att slänga saker. Därför har nu förra helgens födelsedags-/alla hjärtans dags-bukett nu omarrangerats till mindre installationer. En av dem pryder matbordet i all sin enkelhet. Två röda ranunklar i ett gammalt snapsglas hittat på Erikshjälpen. Som ett litet kärlekspar. Som en påminnelse om vår kärlek för varandra. Vi två.

Samuel och hans spade

Medan jag tog en efterlängtad middagslur tog Samuel sin spade och grävde ner sig i snön. Det gäller att krama ur varenda gnutta av de vackra dagarna.

Who's a happy cow?

Trodde väl aldrig jag skulle säga detta men, broderibågen är verkligen en fiffig uppfinning! Kossan har idag fått både öga, näsa och mun. Återstår att se om man kan få till ett par små öron också innan natten träder in.

Lovely lördag

Vi har haft en sån där underbar lördag. En lördag när man känner att man får lite gjort, man kan ta det lugnt och man får umgås med goda vänner. Samuel har tagit tag i utsadlingen runt ytterdörren så nu är det bara lite lister och bättringsfärg kvar innan det projektet är klart. 

Själv har jag officiellt påbörjat projekt lekfilt. Rita av, klippa ut, nåla upp, klippa och så vidare. De absolut tristaste bitarna om ni frågar mig. Men nu äntligen kan jag börja med det roliga, att sy! Kossan kommer ha en liten skramelask i ena benet och celofan i öronen. Gissa om det blir spännande! Man behöver knappt vara liten för att vilja sitta och klämma på de där öronen. ;) 

Lagom till middag tog vi en sväng ut i skogen, landade på en sjö där vi la ut liggunderlag och renskinn innan Samuel tände en eld. Där satt vi sen i solen ett par timmar. Grillade pinnbröd och falukorv. (Första gången i mitt liv jag grillar falukorv, ska tydligen vara en norrländsk företeelse enligt min man.) Pinnbrödet med pizzatouch från senaste numret av Buffé kan rekommenderas. Vi körde på parmesanost och hade i lite extra olivolja, men borde nog dragit ner på saltet. Gött var det i alla fall!

Så lite häcklande över schlagern i goda vänners lag framåt kvällen. Kan det bli bättre?!

Appar & nappar

Härom morgonen försökte en av mina gravidappar (jo, jag har flera... en i mobilen, tre (!) i iPoden och veckobrev i mailen. Kan man bli för uppdaterad och informerad?!) tuta i mig att min bebis nu var 2000-någonting veckor gammal och att den skulle komma när som helst. Inte kunde jag heller ändra beräknad födelse från någon gång på 70-talet till rätt dag. Nu är vi dock tillbaka i trygga vecka 23 och jag känner mig lugn över att Bönan inte ska komma än på ett tag. Jag har ju så många saker att göra! För lite sedan damp ju som bekant vårens kataloger från Stoff & Stil ner i brevlådan och jag har redan hunnit göra en första beställning och få mitt paket. Till följd av diverse firande har jag dock ännu inte fått sätta saxen i de underbara tygerna. Men låt oss se vad det ska bli, för här ska sys så nålen glöder!

Den som inte smälter när de ser lekfilten med kossehuvudet (1), den kan inte vara normal. Självklart kommer det bli en sådan! Eftersom jag har lite problem med axel och nacke tänker jag att en ammningskudde kan komma väl till pass. Har hittat ett mönster på en L-formad variant, men undrar om jag inte ska stuka till den lite så att den blir mer hästskoformad. Någon som har några tips, råd eller erfarenheter kring detta? Kudden kommer bli ljus med grå streck och får en kant med orange passpoalband. Samma gråstreckade tyg får utgöra ena sidan på ett barnvagnstäcke (2), på andra sidan blir det bondgårdsdjur. Tanken var att även täcket skulle få en orange passpoalkant, men eftersom detaljerna på barnvagnen är röda så får passpoalen bli detsamma. 

Småsnål som jag är så har ännu inte bestämt om jag ska köpa en skötväska, tycker 600 spänn och uppåt är lite saftigt för en väska... Å andra sidan syr jag nog heller ingen egen utan köper en billig bud-/axelvariant. I denna ska jag dock ha en mjuk skötbädd. Eftersom liggytan bör vara avtorkbar har jag valt en textil vaxduk. Utsidan blir i bävernylon, så kan ungen kasa omkring ordentligt utan att bädden kommer slitas i första taget. ;) Hittade en variant här som jag tänkte ge mig i kast med. Om jag gör blöjficka eller inte har jag ännu inte bestämt. Tanken är ju att bädden ska ligga i skötväskan och där finns ju plats för både blöjor och annat. Återstår alltså att se.

Vad mer då? Jo, till den blivande modern har mönster och tyg till ett sött linne tagits hem. Finns också mönster till ett par fantastiska klänningar som jag är sugen på, men det får bli lite längre fram. För att inte tala om alla söta små kläder man kan sy. Jag blir då alldeles galen!

När vi köpte barnvangen såg Samuel en muff till barnvagnshandtaget som han bestämt att vi ska ha. Eller, han har bestämt att jag ska sy en, därför har tyg till en sådan beställts hem. Huruvida en sådan är praktisk eller inte tänker jag inte säga något om. Att Bönan föds i juni och det då inte bör behövas någon muff är heller inget jag vågat ta upp. Man kan säga att jag redan nu lär mig att välja mina strider. ;) OM det till hösten blir någon muff så kommer den sys i koksgrå bävernylon med svart fleeceinsida och rött passpoalband. Återstår dock att se om det blir någon överhuvudtaget.

Bild: Egna kollage med bilder från nämnda företag, barnvagnsmuffen på sista bilden kommer från Teutonia.

Min buk och jag

Jag tyckte väl att du har fått lite buk sa mannen och fortsatte fråga om när det lilla undret var beräknat. Midsommar? Ni har inte funderat på att föda innan skolan slutar så att barnet kan fira tillsammans med sina klasskamrater?

Själv var jag i tanken kvar vid buk och tyckte att samtalet blev mer och mer underligt för var stund som gick. Försiktigt försökte jag påpeka att det inte är alltid man kan välja när man ska få barn. Ibland är man tacksam över att det blir några alls.

Mannen fortsatte, som i sin egen värld, berätta att de hade minsann valt att tidigarelägga sonens födsel så att han kunde fira tillsammans med sina klasskamrater. De hade valt ett datum på lämpligt avstånd till andra jubilarer i samma månad.

Själv satt jag mer och mer förvirrad. Buk?! Så kom det fram att sonen fötts med planerat kejsarsnitt och allt stod plötsligt klart för mig. Välja datum, skolavslutning, klasskamrater.

När mannen var klar med sin redogörelse förklarade jag artigt att barnet är välkommet när det är redo, oavsett om det blir före eller efter skolavslutning. Några snitt har jag inte planerat och det faktum att jag är med barn känns som ett mirakel i sig.

Så älskade lilla Bönan, du som ligger på tillväxt där i min "buk". Kom när du är redo, men för din mors sinnesfrid, dröj inte för länge!

För övrigt så har jag inte på något sätt tröttnat på bönboet, det börjar bli ganska mysigt nu när det växer till och vi alla får må bra. Men om jag känner mig själv så kommer inte tålamodet vara för evigt. När våren kommer och närmar sig sommar så kan jag nog inte längre stå för att Bönan får komma när h*n vill.

13 februari = KALAS!

Eftersom både Samuel och jag fyller år under februari och bådas familjer bor lite på håll så brukar vi slå ihop firandet. I helgen har det därför firats så det stått härliga till! Igår åts det så magen stod åt fyra hörn, som om min inte gjorde det redan innan. ;) För att, nästan, alla skulle kunna vara med och fira började vi dagen med brunch.

Scones. Ostar. Marmelad. Korv. Skinka. Hårt bröd. Grovt bröd. Sill. Fil. Müsli. Kokt ägg. Äggröra. Bacon. Fläsk. Färsk frukt. Amerikanska plättar. Blåbär. Hallon. Lönnsirap. Kaffe. The. Juice.

Så for ett gäng vidare till nästa kalas och ett annat gäng gjorde entré. Middagen serverades. Promenader promenerades. Tårta avnjöts och presenter öppnades. 

På min dag , idag, fortsatte vi kalaset med en picknick vid en frusen sjö, brasa, trevligt sällskap och resterna av gårdagens Budapeststubbar. Livet på en pinne!

 Tack allesammans för ett finfint firande!

You say tomato, I say tomato

Ja, rubriken gör väl sig egentligen betydligt bättre i talad form när differenserna i uttalet kommer till sin rätt. Men jag tror ändå att ni fattar poängen. 

Nåväl, imorse läste jag kommentaren på föregående inlägg och fick mig ett fantastiskt gott skratt. Tack Pernilla! För här har jag hela mitt liv gått och tänkt att ingrediensen i vissa recept är ett salt baserat på hjortron. Ack, vad jag bedragit mig! I själva verket heter det ju inte, som jag hela tiden trott och sagt, hjortronsalt utan hjort-horns-salt! Ve och fasa. Jag som är så noga med språket annars. Men, så vet jag ju att man sällan läser hela ord. Ord man känner igen sedan tidigare läser man bara början och slutet av, resten fyller hjärnan i. Hjorthornssaltet är ett fantastiskt bra exempel. Jag väntar mig inte att jag ska använda ett salt baserat på horn från hjortar, det känns inte naturligt i matlagning. Alltså stoppar hjärnan in ett annat ord som för mig klingar bättre i anslutning till livsmedel, nämligen hjortron!

Här kan man läsa mer om vad hjorthornssalt är och hur det framställs. Information jag kanske kunde varit utan. Hjortronsalt kändes så mycket angenämare...

Revelj

I helgen har jag blåst revelj för pelargonerna. Efter att ha levt ett undanskymt liv i källaren de senaste månaderna är det nu dags för dem att vakna till liv igen. Hoppas jag. Några har nog strukit på foten, tyvärr några av favoriterna av vad jag kan se. Men majoriteten verkar fortfarande ha livsandarna kvar! Avlövade och spretandes åt alla håll får de nu sakta vakna till liv bland trådrullar och symaskiner i flickrummets norrfönster.

Mor min tipsade om billig blomsternäring man kan göra hemma. Så i slutet av förra veckan fick jag förklara för Samuel att det inte var min gravidhjärna som lagt äggskal i vattenkannan utan att allt var som det skulle. Den ena metoden för växtnärig består alltså i att lägga färska äggskal i blomvattnet och låta det stå ett dygn. Den behandlingen har samtliga vintertrötta växter fått nu. I den andra metoden ska man tillsätta 1 tsk hjortronsalt i 1 liter vatten och låta stå en timme. Hjortronsalt var vad pelargonerna fick. Vi får väl se om de blir nöjda.

Lite tulpanlökar har hittat hem och flyttat in i mjölsikten i hopp om att locka fram våren. Vidare damp vårens kataloger från Stoff & Stil ner i brevlådan lagom till helgen och nu är jag såld! Så mycket fina tyger. Så många roliga saker att sy, både till Bönan och till mig. Första beställningen är redan lagd och jag misstänker att det kan bli någon mer framåt vårkanten/sommaren. Lovar att berätta mer om exakt vad det är som ska sys vid ett senare tillfälle.

Spark under filten

Bönans filt i den underbara brödkorgen från Sockerklaras.

Igår kväll fäste jag de sista garnsnuttarna på Bönans filt. Kvarstår bara att skölja upp den och kanske sträcka den lite. 20 rutor i brunt bomullsgarn, sammanfogade och inramade av en söt liten kant. Något att ligga och sparka under när sommaren kommer. Strax efter filtens färdigställande hälsade Bönan på far sin för första gången. Jag har känt både det ena och det andra under de sista veckorna, men har varit lite osäker på vad det egentligen är jag känt. Nu kan man dock känna de små kickarna även från utsidan. Otroligt häftigt! Samtidigt är det lite läskigt. Det är någon som rumsterar runt där inne! Ett litet liv, en liten människa. 

Bästa Bönan bus, vecka 20.

Vi har plockat fram våra blixtar till kameran och lekt lite inför ett kommande projekt. Fantastiskt vad ljus man kan få! ;) Vi är nästan halvvägs genom graviditeten nu och många säger att de inte tycker jag är så stor än. Själv upplever jag det heeelt annorlunda!! Sen ser jag ju på bilderna att kulan inte är jättestor precis, så jag förstår vad de menar. Häromdagen upptäckte gjorde jag dock en ganska häftig upptäckt och kläckte därmed den klyfta kommentaren "jag är gravid!" till Samuel. Ganska uppenbart tyckte han... Men faktum är att det är först nu som jag känner mig gravid. Det är först nu som magen börjar få lite spänst och vara så där gravidig och inte bara degig. Från och med nu växer livmodern 1 cm i veckan -coolt!

The wonders of pregnancy: Bröst

Vädrar morgonluft?

Låt oss för ett ögonblick tala bröst. Öppet och ärligt. För bröst hos den gravida kvinnan är inte som något annat. Någon har snott mina. Mina gamla bröst alltså. Istället har jag, till Samuels stora förtjusning, fått ett par, i mina mått mätt, enorma bomber. För vad gör man när man en morgon tar på sig bh'n, lägger brösten till rätta och upptäcker att den ena bröstvårtan bara vägrar stanna i kupan. Det är då man asgarvar och inser att något har hänt. Någon har snott mina bröst. Det är när man ser sig själv i spegeln medan mannen springer skytteltrafik mellan provhytten och hyllorna som man inser, det här kan bara inte vara mina bröst. Någon har snott dem. Så himla oförskämt! Det är när man stirrar på sina nya kupor man inser att något har hänt. Något har hänt och det kommer aldrig mer att bli sig likt. 

För mina bröst har gett sig ut på en alfabetisk resa, en resa med öppen returbiljett... En resa som just bara har börjat.

Öppet, ärligt och härligt!

Ha en fortsatt trevlig kväll. 

Äppelkaka och promenad i solen

Tror bestämt att vi satte någon form av besöksrekord i skafferiet härom dagen. Tänk att små bönor kan engagera så! Å tusen tack för alla gratulationer!! Idag blev det en promenad i solen till stadens matbutiker (om man inte hittar allt i den första får man vackert fortsätta till nästa och sen nästa igen). Underbart med solen som tittar fram och ger hopp om kommande vår. Väl hemma har vaniljsocker mixats, finskuren högrev stekts till morgondagens chili con carne och middag serverats i form av renskav och råstekt potatis. Vad har jag gjort för att förtjäna en så köksduglig make!? Som grädde på moset står en äppelkaka på avsvalning till eftermiddagsfikat. Blev lite orolig att det inte skulle bli någon kaka kvar i formen när smeten sakta började droppa ner på ugnsbottnen. En ny springform står på önskelistan. Tänkte dela med mig av receptet om det är någon mer som blir sugen. ;)

Äppelkaka

250 g smör

3 dl socker

3 ägg

4 dl mjöl

3 syrliga äpplen

kanel, socker

Vispa rumsvarmt smör och socker poröst. Tillsätt äggen, ett i sänder. Rör ner mjölet. Bred ut smeten (som blir ganska fast) i en smörad och bröad form. Tryck ner skivade äpplen i smeten, strö över socker och kanel. Gräddas längst ner i cirka 1 timme.

Äts som den är eller tillsammans med lite glass eller vaniljsås.

Skafferiet presenterar stolt: Bönan

Bönan är ungefär 12 cm i sittande och väger nästan lika mycket som en Mmm... Marabou (200 g). Bönan är 18 veckor och 1 dag gammal och förväntas titta ut i solen strax innan midsommar. Bönan bor i bönboet, gillar att hicka och vinkar ibland till mor och far. Bäst tycker h*n dock om att ligga och slappa med benen på magen och ena handen lojt bakom huvudet. I alla fall var det så Bönan presenterade sig själv när vi var på ultraljud igår.  

The bean bag

Bäst av allt är att Bönan är vår, bönen och drömmen som nu blir verklighet. En underbar gåva, ett litet mirakel för stort att förstå. Som ni förstår finns det risk för en del babysnack här i skafferiet framöver. Skulle det gå överstyr så får ni väl säga ifrån, eller gå någon annanstans! ;)

Vinter, vår och väder

Igår blev världen lite vackrare igen när några centimeter snö sakta dalade från skyn. Vi får väl se hur länge det håller, mildgrader har utlovats redan till imorgon. Men fram till dess njuter jag av pudrig snö som glimmar i strålar av sol på väg ned bakom grannens garage. Idag är världen vacker. 

Dagarna känns fortfarande ganska korta och mörkret tämligen ogenomträngligt. Men tänk, vi går mot ljusare tider. För var dag vi tar oss igenom så tar vi oss ett steg närmare sommaren. Nu är jag inte riktigt där än i längtan, sommaren får gärna dröja ett tag och våren lika så. Just nu längtar jag dock efter krispiga tuplaner och skira... ja, någonting, hitt' på nåt'. Igår sprang jag runt i huset och plockade ner de sista julkulorna, hjärtanen och adventsljusstakarna. En blomkruka fick sätta livet till i ivern, men blomman klarade sig turligt nog!

Idag klurar jag på vårens budskap och känsla. Krispiga tulpaner är ju bara en liten del. Förra årets tema kändes bra, men jag undrar om inte årets vår kommer att bli blå. Blått porslin med engelskt jaktmotiv. Vita emaljkärl med blå kant. Glaskupor över naturlig närhet. Och zink, mera zink. Jag tror att det kan bli något det.

Nu!

Jag är egentligen emot att våldföra sig på traditioner, kommersialisera och dra ut på dem så att man tröttnat långt innan deras egentliga stund är kommen. Men idag blev jag så grymmans sugen på semlor. Så till den milda grad att jag var tvungen att köpa jäst och grädde på vägen hem från jobbet. Här ska bakas glutenfria släta bullar! 

I övrigt är världen ganska trist just nu. Föredrog nederbörd i form av snö och några grader kallt. Nu har här töat i några dagar, snön har sjunkit ihop och allt har blivit så... fult. Vi hann dock med att inviga en av julklapparna i helgen, innan allt det vackra försvann. Mysigt med en brasa som välkomnar gästerna!

Nu?

Det är nu jag skulle blogga. Nu när jag har all tid i världen. Tid som bara är där till mitt förfogande, redo att användas till vad helst jag vill. Det är nu jag skulle göra alla de där sakerna, sakerna som bara väntar på att göras utav rent nöje. Sticka, sy, måla nån möbel eller baka något gott. Gå promenader, läsa böcker och fika med fina flickor. Istället gör jag ingenting. Slösurfar på datorn, läser Aftonbladet för jag vet inte vilken gång i ordningen och slöar framför tv'n. Vad bra, njut av lugnet. Vad skönt att du kan koppla av! Frågan är bara hur länge man kan koppla av utan att bli tokig!? Ikväll har jag dock plockat fram mitt broderi. 7 bokstäver är redan klara så med den här farten borde jag ju ha ett helt alfabet inom några år! ;)

Fram för fler fikan och promenader. Fram med sandpappet och målarpensel. Fram med förslag på vad man skulle kunna sy för något spännande. Någon?!