Höst & vacker vardag

Så har hösten nått den lilla staden. Nyplöjda åkrar, stubbiga fält och färgsprakande skogar gör vardagen vacker. Morgonen kantades av kalla vindar, moln som skyndade fram på himlen och solens strålar som satte träden i brand. Vackert så.

Spagettipumpan som förr under sommaren brett ut sig bland pallkragarna har nu fått dra sig tillbaka. Pumporna tjänar som dekoration, både på altan och i trädgården. Tvivlar starkt på att de någonsin kommer nå mina grytor i köket, gör sig bättre där de är nu.

Av gurkan blev det bara en ynka liten frukt. Nästa år ska den få mer plats och mindre konkurrens. Desto mer blev det av tomaterna. Det plötsliga väderomslaget i somras gjorde dock att mognadsprocessen drog ut på tiden. Nästa år hoppas jag på ett litet växthus där de kan gosa till sig även när vinden drar snålt.

Även kryddorna trivdes på sin nya plats i solen. Physalisen sköt i höjden och citronmelissen roffade åt sig av solljuset. Den stackars timjan och salvian hamnade så att säga på livets skuggsida och halkade efter växtmässigt. Nästa år får det bli en och annan ommöblering. I övrigt har kryddhyllan varit en hit!

Pajskal i gott sällskap

Funderar du också på vad du ska laga till middag ikväll? Paj brukar vara ett säkert kort hemma hos oss och kan varieras i oändlighet. Recept på den, för mig, godaste pajdegen kommer här. (Sist räckte inte kesellan, så jag skarvade med lite a-fil vilket absolut inte var någon förlust.) På bilden i sällskap med fräst ruccola, soltorkade tomater och vitlök samt ost och äggstanning.

2½ dl mjöl (glutenfri mix fungerar utmärkt, blanda gärna både den ljusa och den med fibrer)

75 g smör

3/4 dl kesella

Nyp ihop mjöl och rumsvamt smör. Tillsätt kesella blanda till en smidig deg. Tryck ut i pajform, nagga med en gaffel och låt sedan vila i kyl ca 10 minuter. (Vilan i kylen orkar vi sällan med och det funkar fint ändå!) Förgrädda i 200° ca 10 minuter eller tills skalet fått fin färg. Ta ut, tillsätt valfri fyllning och grädda igen tills fyllningen stelnat.

När skaparlusten tar över

Målsättningen för gårdagen var att "bara vara". Det gick sådär. Tänkte göra ett par kakfat till fru P och hennes kollega som just tagit över och nyöppnat stadens finaste blomsteraffär. Fattades dock fat. Efter några timmars agoniserande över en gnagande rastlöshet bestämde jag mig för en utflykt.

När svärfar kommer på besök vill han ha kaffe i lövtunna koppar. Den biten är kirrad, jag har flera stycken. Vad jag inte har är fintekoppar till mig och svärmor. Men så igår sprang jag på dem och föll pladask. Kopparna från Bavaria är så vackra i sin enkelhet, med dubbla öron och räfflade utsidor.

Tillbaka till faten så. I somras påbörjade jag, ännu en gång inspirerad av min namne i Uttran, på två kakfat. Först förra veckan blev det första färdigt och nu är jag sugen på mer!

Ovan är faten till fru P & co.

Inspiration i höstmörkret!

Sweet Paul har ännu en gång förärat världen med ljuv inspiration i höstmörkret. Senaste numret är sprängfyllt med ögongodis, fantastisk mat och en och annan kaka som bara måste bakas. Så enkelt, så genialt. Läs numret här och njut!

Skärmdumpar från ovan nämnda magasin.

Ljus i vårt hus

Såg att det stora varuhuset sänkt priset på mina älskade lampor. För sent för mig, men kanske inte för dig! Köpte mina till våra enorma fönster i vardagsrummet och insåg att de skulle bli på tok för små. Hade inte hjärta att lämna tillbaka dem. Så nu pryder de sin plats på varsitt håll i hemmet istället.

Rekommenderar dem varmt - köp dem!

Citron- och blåbärskaka med citronglasyr

Fick önskemål om receptet på den fantastiska kakan med citron och blåbär. Inte kan jag sitta och trycka på det själv!

125 g rumsvarmt smör

2 ½ dl strösocker

2 ägg

4 dl mjöl

½ tsk bikarbonat

1 krm salt

1 ½ dl filmjölk

1 tsk rivet citronskal

2 msk färskpressad citron

2-3 dl blåbär, färska eller frysta

Sätt ugnen på 175°. Smörj och ströa en hålform, ca 2 liter.

Rör smör och socker poröst. Tillsätt äggen, ett i taget, under vispning. Blanda de torra ingredienserna. Varva ner i smeten tillsammans med filmjölken. Tillsätt citronskal och citronsaft och rör ihop till en jämn smet.

Häll hälften av smeten i formen och strö över hälften av blåbären. Häll på resten av smeten och sedan resterande blåbär.

Grädda kakan mitt i ugnen i ca 40 minuter. Kakan är färdig när den släpper från kanten och en provsticka är torr. Låt svalna något i formen. Stjälp sedan upp den på galler och låt svalna.

Citronglasyr

3 dl florsocker

1-2 tsk rivet citronskal

2-3 msk färskpressad citron

Rör ihop ingredienserna till glasyren, den ska vara tjock men rinnande. Ringla över kakan.

Det här receptet fungerar utmärkt med glutenfri mix och kakan blir bättre och bättre för varje dag en står. Receptet kommer från början från Systrarna Eisenman.

Höstens färg [lila]

Jag har gått in för nödlandning. Hur kul det än är att hålla många bollar i luften är det inte längre för mig. Känslan av att vara "on top of the world" är underbar, men sanningen är ändå den att ingen är oövervinnerlig. Inte ens jag. Typiskt... Så nu stryker vi allt i kalendern och börjar om från början. Nästan. I alla fall ett steg tillbaka och bara små steg framåt. Inga måsten. Bara vara.

Omfamna hösten och göra sånt där som hör hösten till. Kura i soffan. Tända ljus och brasa. Dricka te. Läsa bok.

Gjorde en liten stilstudie av kvarvarande brytbönor från landet. Nu får de komma med in, torka och tjäna som dekoration. Vackert!

♥

Vissa dagar bultar hjärtat lite extra och man känner på något vis lite extra kärlek. Idag är en sån dag. Ta för dig, sup in och känn dig lite extra älskad.

Kanske inte lika stiligt som när fru P gör det. Men för att vara ett hopplock av gamla rester och egna rosor av en glad amatör är jag ändå ganska nöjd. Fräscha blommor är en fröjd!

Tack vännen för kryssen, fick en väldigt lugn och avkopplande stund i köket när jag skulle få ihop det.

Grönt är skönt

Lite bilder från helgens mässa. Grönt. Vackert. Höstens lila. Hög luft. Skönhet. Visdom. Grodor. Och Jesper Aspegren.

Blåbärslycka

Ibland händer det. Inte ofta, men det händer. Det händer att man bakar en till synes jättegod kaka och sedan blir fruktansvärt besviken. Det hände oss för lite sen. New York blueberry cheesecake kommer inte att bakas igen. Inte enligt ursprungligt recept i alla fall. I mitt tycke smakade den lite för lite, typ ingenting alls.

Något som smakade desto bättre var de söta systrarna Eisenmans citron- och blåbärskaka. Här snackar vi om smaker som gifter sig i munnen. Sött och syrligt som för en till oanade höjder. Den kakan kommer det definitivt att bli mer av!

Växtkraft

Det växer något alldeles kopiöst i våra pallkragar. Det som tidigare var land har nu blivit en rogivande hörna där man kan luta sig tillbaka och bara njuta av livets goda. Tack Helena för tipset om däckstolarna och tack svärfar som ilade iväg och köpte dem innan lagret tog slut! Pilliga var det att måla, men ack så nöjd jag är! Jordgubbarna kom till sist i jorden. Tyvärr drog det ut på tiden så någon stor skörd fick vi inte njuta av. Men alla verkar ha överlevt flytten och vi ser redan fram emot nästa år.

Sallad såddes i små rader tidigt i sommras och trängs nu på lagom höjd från sniglar och kaniner. Rabarbern, som först verkade lite stukad efter flytten, har tagit sig ordentligt och bidrar fortfarande till goda luncher med kräm och mjölk. Allra bäst tror jag dock att spagettipumpan trivs för den växer som besatt. Jag är till och med lite rädd att gå den nära, tänk om den tar tag i mina ben med sina långa spröt?!

Skämt å sido så verkar den stortrivas. I skrivande stund är längsta utskottet nästan fem meter långt och den verkar inte vilja sluta sin utbredning än på ett tag.

Sista dagen på sista sommarmånaden

Så blir det då höst imorgon. I alla fall enligt kalendern.

Första arbetsveckan efter semestern går förvånansvärt smärtfritt. Kanske för att jag i mångt och mycket är löjligt förtjust i mitt jobb...

I morse sken solen. Dimman lättade från sjön och det var så där hög och klar luft som det bara kan vara en vacker höstdag.

Snipp, snapp, snut

Så var snart sommaren nästan slut. Semestern är inne på de sista självande dagarna nu och på måndag är det åter dags att sätta sig på kontorsstolen och utföra stordåd. Eller, ja. På måndag är det åter till vardagen som gäller.

De sista semesterveckorna har inte bjudit på något strålande väder, det har så att säga mest regnat mellan skurarna. Men som gengäld har vi hunnit med en hel del här hemma. Nu gäller det att suga ut de sista ur sommaren och jag gör vad jag kan för att flytta med den in. Humlan, på första bilden, suger bokstavligt talat ut det sista ur sommarens vackra solros vid garaget. Hösttrött snurrade han runt på knappen i över en timme och samlade på sig av de godsaker som bjöds.

På badrummet möter sand från Sahara blåmusslor från skånska solkusten.

I köket hänger lavendel för att minna om varma och väldoftade dagar.

Nästa!

Ikväll är det sista sommarkvällen med allas vår barfotapojke Ernst. Huvudprojekt, sidoprojekt, god mat och mumsiga kakor ska knytas ihop i en endaste somrig säck. Minnen, tankar och idéer ska summeras och följa oss in i hösten allt mörkare kvällar.

Hemma har färgen knappt hunnit torka på det senaste projektet innan planerna för nästa är i full gång. Just nu är drömmen om ett skrivbord på väg att bli verklighet och därefter hoppas jag innerligt på en platsbygd bänk vid sidan av skafferiet. Mer om bänken senare och nu lite fokus på skrivbordet. Det är snart 1½ år sedan vårt kontor blev klart på övervåningen. Sedan dess har planerna och funderingarna på det ultimata skrivbordet gått om varandra. Men nu tror jag vi har det. Barfotapojken har satt griller i huvudet på fru B och maken får förverkliga. Ett skrivbord med inspiration av Ernst matbord håller på att växa fram i garaget. Tanken från första början var att följa Ernst färgtema, med mörka pallbockar och ljusgrå plank. Men när jag såg pallbockarna vita gjorde jag en kovändning. Nu blir det vita bockar och plank i silverpil.

Skrivbordet får till och med en liten rundning i ena änden för att bäst avlasta underarmarna när man sitter och jobbar vid datorn. Nu håller vi bara tummarna att allt blir så bra som vi tror och hoppas!

För övrig håller jag på att drabbas av mental härdsmälta. Vi har formaterat min lilla dator och har nu en del bekymmer med återinstallationen av vissa program. Därav blir det inga ramar, förtydligande krumelurer eller andra effekter på bilderna. Men hey, det är bilder! Vilket var mer än jag vågat hoppas på att kunna lägga in. Hoppas snart vara up'n running igen som vanligt dock.

Knock on wood

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

För ett par veckor sedan firade vi träbröllop, det vill säga vi har varit gifta i fem år. Vad passar väl då bättre än detta lilla hjärta jag hittade på en bänk några dagar efter vår bröllopsdag. Vi har några år kvar innan vårt äktenskap uppnår några ädlare metaller, silver som är närmast ligger fortfarande 20 år framåt. Men trä silver eller siden spelar ingen roll, ty störst av allt är kärleken. ;) *puss min prins*