Det är svårt att inte längta ut i solens strålar dagar som dessa. Hörde att vi svenskar lapar sol utan dess like, man att det också finns en förklaring.
Själv håller jag mig mest i skuggan, på väg ur ännu ett segdraget snöbollskrig med braskaminen. Men i skuggan trivs jag gott med en god bok, deckare hör sommaren till. Och där under körsbärsträdet sitter jag i ett hav av tusenskönor som alla sträcker sig mot solen.
Dessa barndomens blommor som jag så många gånger har döper om till tusenstjärnor när jag ska skriva. För visst är det väl lite så, att de är som en spegel av stjärnhimlen. Stjärnor av vilka man kan plocka i bunt och binda i krans.
Det är barndom för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar