Det började på allvar igår kväll. Då gick Ester all-in på dockan. Innan dess har det mest handlat om att lägga henne i mjukliften och vidare i dockvagnen. Att dra igen dragkedjan på mjukliften är det som har varit behållningen. Någon gång ibland har dockan varit i behov av en ren blöja och det har torkats grundligt och omsorgsfullt med både en och två våtservetter. Men sen har det varit nog.
Men igår sa det klick och dockan blev en riktig kompis. Eller bebis. Jag vet inte vilket. Lagom till kvällsmyset satte Ester dockan tillrätta i soffan och la filten över henne. Sen satte hon sig själv bredvid, drog filten över sig och kurade upp sig bredvid dockan. När kvällsfikat kom var dockan den första som fick smaka. Nam-nam-nam, sa Ester och laddade upp en bit banan på gaffeln som även den gick till dockans mun innan den nådde Esters.
Att avsluta tv-kvällen visade sig lättare än vanligt då Ester vid vaggvisan helt sonika tog dockan i famnen och visade att nu skulle de allt gå och lägga sig. Inte skulle dockan sova i vagnen, nej, hon skulle med upp till sängen. Blöjbyte, på med pyjamasar, tandborstning och godnattsaga. Där slutade det smidiga samarbetet och vi lämnar händelserna för den kvällen.
I morse fortsatte det. Ester hann inte mer än vakna innan hon var på jakt efter dockan (som under kvällens lopp flyttat ner till soffan istället för Esters säng). Nu skulle hon ha frukost. Ester tyckte dockan skulle sitta på hennes stol, mamma tyckte dockan kunde sitta på pappas. Lite till dockan, lite till Ester och tillslut så var mackan (nästan) slut.
Tandborstningen blev en repris på kvällen innan och det var inte utan viss utmaning som jag fick dockan att vara kvar hemma när Ester gick till dagis. För vid påklädning plockade Ester upp sina röda stövlar, konstaterade att nej, de skulle dockan inte ha, och valde sedan sina svarta fodrade stövlar till henne. (Ett mönster mamman känner väl igen från många mornar...) Sen skulle det väljas jacka och så vidare.
Kan inte låta bli att undra hur mycket av det här med kommande bebis hon begriper. För hon borde inte begripa ett dugg. Hon är ju så liten själv. Inte heller har hon sett några andra barn leka med dockor på det sättet (frågade om det på dagis idag), eller vuxna med bebisar heller för den delen. Kanske, högst troligt, är det bara ännu en fas hon ska ta sig igenom. Lite festligt dock att den kommer just nu. Måste ju erkänna att det känns som en väldigt passande, mental förberedelse på det faktum att hon inom kort blir storasyster.
Undrar just vad som händer när dagis är slut för dagen...
