Operation väggfast kökssoffa

Visst vore det väl snyggt med en väggfast kökssoffa här?  Jag har drömt om en sådan ända sedan Helena pratade om sin. Egentligen skulle jag ju vilja ha en riktig kökssoffa, men det finns det inte riktigt plats till så det här får bli en kompromiss. Först tänkte jag att Samuel skulle få bygga en, sen ville jag ha lådor och letade efter köksskåpslösningar på det stora varuhuset. Till slut började vi titta på badrumskommoder och hittade lösningen på fyndet. Två kommoder á 145 kr stycket. Egentligen i helt fel färg, men så tänker jag att det går ju att måla!

Och visst vore det fint med bröstpanel på väggen? Sagt och gjort. Idag har jag och Ester varit på brädgården och inlett operation kökssoffa och panel. Samtidigt har jag dragit igång operation jämna-till-uppfarten och Samuel har påbörjat plåtbeklä entrétaket. Det är mycke' nu!

(Panelen skulle självklart fortsätta förbi skafferiet ända bort till ugnen och under fönsterbrädet skulle det bli ett ryggstöd. Men jag ids inte rita alla streck och dottern känner inte för att roa sig själv längre. Men jag tror att ni fattar ändå va?)

Äppeltider

Idag har jag plockat äpplen, packat in dem i tidningspapper och försiktigt lagt dem i en fruktlåda i förhoppning om att de ska hålla till långt in på vintern nere i matkällaren. Förutom hinken med ruttna äpplen som gick direkt till komposten så blev det en liten hög med stötta/skadade äpplen att njuta av inne. Vi började njuta omgående med en smulpaj efter maten. 

Ester har för en gång skull varit helt tillfreds med att ligga på rygg, ute, och bara titta på när löven rör sig ovanför.

3 månader, ett helt kvartal

I måndags fyllde världens bästa bebis 3 månader. Ett helt kvartal. Tiden har gått så ofantligt fort och hon är redan så stor! Ester och jag firade genom att åka och överraska mormor på Öland eftersom Samuel åkte på jobb i Halmstad. Gissa om mormor blev förvånad när vi dök upp!

Nu mäter bönan 61 cm över havet och väger 5730 gram. Hon gillar att snacka, antar att hon har det efter sin mor, ligger sällan still utan är full av energi, och är omättligt nyfiken på livet. Jag kallar henne för mitt lilla enkel V eftersom det är så hon ser ut när vi lägger henne i vagnen. Upp med huvudet och benen raklånga upp i vädret. Att ligga på rygg och stirra upp i taket är inte hennes grej, hon vill se vad som händer! Promenader med vagnen görs därför med fördel sittandes med kudde bakom ryggen. Gäller att hålla koll på omgivningarna om man så ska somna på kuppen. Häromdagen vände hon från rygg till sida, antar att det inte är långt borta innan hon vänder runt helt till mage. 

Hon är så fantastisk vår lilla böna, så fulländad och vacker med sina intensivt blå ögon och fjunet uppe på huvudet. Varje gång hon håller mig i handen slås jag av hur mjuka de är. Mitt lilla hjärta...

Älskade Ester. Idag har hon fått sina första vaccinationsstprutor och hon var en riktig liten kämpe. Hon blev såklart ledsen när hon blev stucken, men så fort det var över slutade hon gråta och tittade skeptiskt på T som stuckit. Jag hade väntat mig en otröstlig liten böna, men hon slocknade och sov i 1½ timme istället.

Tack för alla kommentarer, både kring hormoner och mammakänslorna. Visst finns det ett helt gäng av er därute som mår bra på p-piller och det är bara att önska er alla lycka! Hormoner är dock inget för mig, hur liten dos det än må vara. Jag har testat andra hormonpreparat tidigare och det var lika illa. Kanske är kopparspiralen räddningen, jag har ju lite tid på mig att tänka innan det är dags att bestämma sig. Tack för att ni finns där ute!

Jag är en dålig mamma

Den frasen har knackat på både en och två gånger sedan bönan föddes. Det är en fras jag delar med ganska många mammor där ute. Det är en fras vi på något vis vill använda för att ursäkta oss. Jag är en dålig mamma när Ester inte har någon mössa eller när hon bara har kofta och något annat barn har jacka. Jag är en dålig mamma när hon verkligen behöver bada och skriker som en tok när hon kommer i vattnet. Jag är en dålig mamma när jag är trött och hon är arg. Jag är en dålig mamma när Ester inte vill sova och allt jag vill är att sätta mig i soffan och glo på film. När jag skulle lägga ner amningen, flera månader innan jag egentligen tänkt, då hälsade frasen på flera gånger om dagen. Då verkade den vilja flytta in och bosätta sig för alltid.

Sanningen är ju att varken jag, eller du, är någon dålig mamma. Jag är en bra mamma! (Om än något tankspridd!) Jag är en bra mamma fast att Ester ibland saknar mössa. Jag är en bra mamma fast att hon har skit under naglarna, välling i vecken och ändå får vänta ännu en dag med att bada. Jag är en bra mamma både när hon vaggas till sömns i min famn och de gånger hon skriker sig tills hon somnar. Jag är en bra mamma, fast att hon är arg och skriker när vi ska handla. Jag är en bra mamma de där gångerna när våra ögon möts och tårar byts mot leende. Jag är en bra mamma, för jag sätter gränser och gör det jag tror är bäst för mitt barn utifrån den kunskap jag besitter. Jag är en bra mamma, för att jag älskar min lilla böna!

För att jag älskar dig!

Min egen mamma är noga med att ofta påpeka att jag är en bra mamma. Jag misstänker att hon, som så många andra mammor därute, haft känslan av att vara en dålig mamma. Känslan av att ha kunnat göra annorlunda. Jag misstänker att hon vill föra en annan känsla vidare till mig, en känsla som jag kan föra vidare till Ester. För risken är ju den, att om jag intalar mig en osanning tillräckligt många gånger, så kommer jag att ta den för sant. 

Så du, kom ihåg det här; DU är en BRA mamma!

Å det här gäller ju självklart även dig som är pappa...

Nu ska jag vara en bra mamma och ge min morrande dotter lite mat, på flaska. För jag är en jättebra mamma!

Ropen skalla - hormoner åt alla!!

Eller, hur var det nu...

Det har varit en minst sagt spännande vecka. Maken har, bokstavligt talat, inte vetat riktigt vart han har haft mig. Det har inte gått en dag utan att jag önskat se förmål flyga genom luften för att landa, i ett tillfredsställande kras. Det har inte gått en dag utan att jag önskat vrida nacken av någon, helst min man. Det har inte gått en dag utan glädje som plötsligt förvandlats till tårar, oftast på grund av någon pytteliten petitess. Mitt humör har varit minst sagt ombytligt. Halva dagarna har varit fantastiska medan den andra halvan har varit rent fruktansvärd. Jag har känt mig minst sagt bipolär. I ena stunden helt under isen, för att i nästa vara rent manisk, hög på livet och utan ett enda bekymmer. En kväll utbrast jag, med tårarna brännande i ögonen, att "nu klarar inte jag det här mer" varpå jag smällde igen dörren bakom mig och brände iväg i bilen med The Killers på högsta volym. (Det är inte ofta man kan göra det, oftast är det ju en liten böna i bilen, och det var fantastiskt skönt!) Jag har börjat äta p-piller... 

"Du ska nog inte äta hormoner", sa barnmorskan försiktigt idag när jag ringde för att berätta. Något jag nästan kunnat lista ut själv... ;) Med tanke på hur jag reagerat är jag fascinerad över att inte fler mord begås av kvinnor under påverkan av p-piller. Tänk att man faktiskt får sälja dem! Seriöst, finns det någon som faktiskt mår bra av att äta p-piller?! 

Inga djur, barn, vuxna eller föremål kom till skada under veckan som gick.

Avtryck

Ester börjar bli mammig. Eller, Ester börjar göra skillnad på folk och folk. Barnet som hittills inte brytt sig så mycket börjar nu säga ifrån. Ja, pappa går i och för sig också bra, men hon är inte helt övertygad när hon hamnar hos någon annan.

I torsdags var vi på babycafé. Spännande! Ester hade fullt upp att spana in alla andra bebisar, mammor och pappor. (Åt som en häst och sov som en stock i flera timmar när vi kom hem.) När jag sen skulle smita på toaletten fick hon sitta hos H och när jag kom tillbaka var hon jätteledsen. Verkligen jätteledsen.

Inte ens bekanta ansikten duger. Kära fru P fick vackert lämna tillbaka bönan vid sin snabbvisit. Mycket tydligare än så kan det inte bli, den här bönan vet vad hon vill och just nu är det mamma och pappa.

Det ska vara mycket närhet också. På dagen sover hon bäst och mest om hon får ligga i famnen. Man blir lätt lite ockuperad så att säga. Kanske är det läge att plocka fram bärselen igen så jag får båda händerna fria...

Arga leken börjar nu

När vi ändå talar om vilja. Ester har så det räcker och blir över! Förstår inte vad hon fått det ifrån... ;P Eftersom hon uppvisar minst lika mycket envishet som sin mor så pågår här hemma emellanåt viljornas kamp. Hon kan bli riktigt arg när något inte passar henne, skitsur. Men, må bästa kvinna vinna! (En tid framöver är det nog bäst att mamma vinner dock...) Tänk, Samuel kommer inte få det lätt, två viljestarka damer. Men han är ju inte så tam själv, så han reder sig nog. ;)

Vid symaskinen

Det dreglas emellanåt en hel del här hemma. Vissa dagar ska det också gnagas på vad som kan kommas över, vilket i sin tur resulterar i ännu mer dregel. Därav produceras det nu dreglisar på löpande band. Till min stora lycka har jag också hittat ett användningsområde för alla gamla kläder jag har liggandes (och som jag har så svårt för att göra mig av med). Förhoppningsvis kan det bli lite mer i klädväg åt Ester, men tillsvidare är det dreglisar som gäller. Nu senast blev det en lite tuffare variant utav ett par slitna jeans och ett linne.

Är så glad att jag kommit på hur jag kan sy fast trycknapparna med maskinen. De sitter så mycket stadigare än om man syr dit dem för hand och så ser det ju bättre ut. ;)

Idag råder viljornas kamp här hemma. Egentligen kan jag inte klaga. Det är inte ofta Ester sätter sig på tvären och när hon väl gör det brukar det gå över ganska fort. Idag är det dock, för att vara min böna, ganska mycket skrik. Det skriks när det äts, det skriks när det ska sovas, det skriks när det ska liggas på filten, det skriks när det ska åkas bil. Runt lunch däckade hon dock och efter det sov hon ytterligare en timme i min famn. Antar att hon är lika beroende av rutiner som sin mor och att hon efter en kväll när man somnar borta följs av en dag när hon vill vara lite extra hos mamma. Så nu i eftermiddag är det mest närhet på soffan som gäller.

Ester och kökshandduken

Det råder inte minsta tvivel. Ester älskar kökshanddukar. Hon äter med dem, sover med dem, leker med dem och gosar med dem. Lite ersättning, spya och dregel verkar bara göra dem bättre. Ett tag övervägde jag att byta kökshandduken mot en "riktig" snutte. Men eftersom hon inte bryr sig om vilken kökshandduk hon har så... Ja, varför fästa henne vid en snutte som lätt kan försvinna när jag har fullt av kökshanddukar i skåpet?!

Det blir spännande att se vad fröknarna säger den dag hon börjar på dagis och kommer dragandes med en kökshandduk på släp...

Morotskaka

Även små morötter kan behöva närhet i höstmörkret. De här två krabaterna hittade jag i landet tidigare idag. Men nu, nu blir det morotskaka!

2 ägg
2 dl socker
3 dl rivna morötter
125 g smält smör
2½ dl glutenfri mix
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bikarbonat
1 tsk kanel

Vispa ägg och socker poröst. Blanda ner morötter och smör. Blanda torrvarorna och vispa ner dem i smeten. Häll upp i en rund smord och bröad form. Grädda längst ner i ugnen 175 grader, ca 30-35 minuter.

Glasyr
50 g lätt smält smör
50-75 g philadelphiaost
2 dl florsocker
1½ tsk vaniljsocker.

Vispas mjukt med elvisp och breds på kakan.

Mammatid

Så var det äntligen mammans tur att sitta ner en stund och ägna tiden till det hon ville. Blogga. Men egentligen vet jag inte om jag orkar. Idag känns det mest som om jag sprungit runt som en yr höna här hemma. Städat, tvättat och sorterat fakturor sen flera år tillbaka. (Nej, jag skojar inte. Jag har katalogiserat alla fakturor sedan två år tillbaka samt några ströfakturor för åren innan. Därtill har det sorterats "viktiga papper" för lika lång period. Sortera papper har inte varit prio ett när jag varit sjuk, om man säger så...) Just det, påminn mig om att jag måste tömma tvättmaskinen när vi är klara här.

Minns ni förresten bokharabindan vi satte vid spaljén i våras. Så här långt har den kommit nu. Den har vuxit ungefär två meter på en säsong. Inte illa får jag lov att säga! Nu blommar den med vita små klasar ackompanjerade av vackert rostfärgade höstlöv. Vackert rostfärgade har också kragarna runt hostorna blivit.

Nu mot soffan! Eller, nej, just det. Dammsuga kontoret och hänga tvätten var det ju också... På återseende!

Plåtniklas

Min man har blivit en riktig plåtniklas. Efter att i flera år ha förespråkat diverse tekniska lösningar så presenterar han nu lösningar i plåt. Det gillar vi! När vi röjde här hemma inför värderingen av huset ställde jag mig frågande över hur jag skulle förvara alla trevliga inredningstidningar. Att, som tidigare, ha dem liggandes i ett av facken på soffborden kändes inte längre aktuellt. En liten knuff, så rasar högen och tidningarna ligger spridda över hela golvet. Jag ville ha dem ståendes men då stötte jag på ett annat problem. För tidningar som man ställer upp viker sig såvida de inte står som packade sillar. Men Samuel fann på råd, åkte till jobbet och vek jättefiffiga tidningsställ till mig. I ett ställ får en årsprenumeration, 14 nummer, av Lantliv rum. Perfekt!

Schhh, hon sover

Dagens Facebookstatus lyder: "Mor och dotter talar helt olika språk idag, begriper inte ett dugg. Dessutom äter hon som en häst och sover som en gris. Är hon redan tonåring?!"

Sovit som en gris har hon gjort de senaste dagarna. Det är ju inte som att hon inte sover om nätterna. 10 timmar i sträck sedan ett par veckor tillbaka är den nya melodin. Det hindrar henne dock inte från att, som igår, sova två timmar, vakna för att äta och sen somna igen. Först trodde jag att det berodde på att hon är lite förkyld. Sen var det någon som sa att det beror på att de växer. Med tanke på hur mycket hon sover undrar jag om hon en morgon kommer ligga med benen över kanten på spjälsängen när jag kommer in...

Idag har hon dessutom ätit som om hon saknat botten, vilket resulterat i både ett och två magknip. Lurigt det där när de går in i en växtperiod, man hänger liksom inte med.

Medan skruttfian sover passar jag på att göra annat. Idag har vi varit i lekparken, tvättmaskinen har gått varm och jag har sytt färdigt mitt linne. (Ett linne jag tänkt ha i slutet av graviditeten och när jag ammade. Det blir så att säga inte alltid som man tänkt sig...) Dessutom har jag bakat bröd, den här gången gjorde jag dem som småfrallor. Perfekt när man ska plocka upp ur frysen!

Nu låter det dock som om Bönan är vaken igen. Rise and shine!

Vi bygger om - trappan [efter]

Trappan blev klar lagom till värderingen (eller tack vare, det beror på hur man väljer att se det). Mattan kom på plats några dagar innan Ester tittade ut, räcket och masoniten på sättstegen är resultatet av de senaste veckornas Ester-sover-då-passar-jag-på-stunder. Sättstegen och vagnstycke är målade i tonad vit medan räcket har fått samma högblanka färg som golven uppe, sandsten heter den. Behöver jag säga att jag är nöjd, mer än nöjd.

Återbruk

Visst är det märkligt hur man ibland har olika saker därhemma som man skulle vilja göra något med utan att se hur man kan föra dem samman. Här är ett sånt exempel. Jag har länge velat rama in en gammal ritning på fönster i stenhus som min morfar gjort, men jag har inte hittat den rätta ramen till den. Samtidigt har jag ett par gamla ramar ståendes, utan glas och baksida, som jag inte vetat hur jag ska förfina. Men nu har de hittat till varandra. Med hjälp av lite plexiglas från en trasig ram och en ny baksida så blev de ett alldeles förträffligt par. Om jag får säga det själv vill säga. Ypperligt exempel på att man inte ska göra sig av med grejer som kan vara bra att ha! ;)

Tipptopp

Bolltistel, röd rudbeckia & dahlia

Jag passade på att fota lite i huset i helgen (bilder från det framöver). Igår fick vi det nämligen värderat och inför mäklarnas besök hade vi ställt allt i ordning. Samuel ägnade helgen åt att färdigställa trappan, lappa tapet och sätta lister och foder. Allt medan jag sprang runt som en yr höna för att skapa ordning i kaoset. Så här efteråt känns det väldigt skönt. Skönt att ha fått en liten knuff framåt för att göra klart det där sista. Skönt att ha gått igenom gamla tidsskrifter och hörn där gammal bråte samlas. Skönt att få upp och få till lite tavlor som legat och väntat på kärlek. Å värderingen? Jodå, den gick bra. Väldigt bra... :)

Läggdags

Ester gillar att spexa. Varje morgon när vi kommer in till henne och hon får syn på oss skiner hon upp som en sol och så börjar hon sin lilla föreställning. Snackar, flörtar och ler sitt allra största leende. Så håller hon sen på, morgon, middag och kväll. Här kommer några bilder från föreställningen hon höll en kväll när Samuel skulle lägga henne på Åland.

Nostalgi

Idag provar jag att baka på min surdeg. Jag är något skeptiskt, men väntar med att ropa hej tills allt är klart. Visar det sig vara ett lyckat koncept (och recept) lovar jag att återkomma. Ester vägrade babysittern, skulle prompt vara med där allting hände. Så hon har suttit på min arm och fascinerat tittat på medan degen bearbetats. Tanken slog mig att det blir bra när hon blir så stadig att hon kan sitta på bänken bredvid. En tanke som gjorde mig något nostalgisk. För hur många gånger har inte jag suttit på bänken bredvid och babblat när pappa bakat mitt bröd, eller mamma bakat bullar. Äpplet faller inte långt...

I övrigt är det inget vidare väder idag, grått och regnigt. Vi börjar hitta lite rutiner Ester och jag. Äta, "leka", sova. Under sovstunderna passar jag på att fixa och dona. Tvätta, byta lakan, städa och måla. Blir en del bara sitta också. Surfa, lösa korsord och liknande. Så många sovstunder för mig blir det inte dagtid längre. Bönan sover 8-10 timmar i sträck nu om nätterna. Jo man tackar!

Husmorstips [10]

Så ett litet tips jag fått från Per Morberg. (Ja, via tv'n då. Inte personligen precis...) Om man vill baka baguetter men inte har någon baguettplåt så kan man fuska med vanliga bakhanddukar. Rulla handdukarna och lägg dem på en vanlig plåt tex. två handdukar om du ska ha tre bröd. Lägg sedan bakplåtspapper över. Låt bröden jäsa med handdukarna kvar som stöd. Precis innan du sätter plåten i ugnen drar du bara ut handdukarna och gräddar bröden som vanligt.

Kjerstis glutenfria surdegsbaguetter - på mitt sätt

Wow, vilka goda baguetter det blev! De hann ju inte bli klara riktigt till frukost, men lagom till lunch kunde vi avnjuta frukten av morgonens arbete. Kjersti har i sitt recept använt Jyttemjöl, men eftersom jag är mest hemma med Sempers mixer använde jag det dock med viss modifiering. Sen hade jag ju varken melonkärnor, aprikoser eller must hemma så det bytte jag mot pumpakärnor, fikon och vatten. Gick fint det med!

5 dl äppelmust - vatten går också bra

50 g färsk jäst

2 tsk fiberhusk
1 tsk salt

1 msk flytande honung

½ dl pumpakärnor, ca 30 g

½ dl solroskärnor, ca 30 g

50 g fikon
3 msk surdegspulver

ca 600-650 g Semper mix

Ljumma musten till ca 32 - 35 grader, och lös upp jästen i den. Tillsätt pumpakärnor, solroskärnor, finstrimlade fikonoch honung, och rör om.

Blanda merparten av mjölet - men spar någon deciliter till utbakning -  med fiberhusk, surdegspulver och salt, och tillsätt lite i taget medan maskinen är igång. Arbeta degen på lågt varvtal minst 10 minuter.

Täck över med bakduk, och låt jäsa 1½ timme.

Kör igång maskinen igen på lågt varvtal, och tillsätt ev lite mer mjöl om degen verkar mycket kladdig.

Ta upp på bakbordet - väl mjölat -  och knåda igenom degen ordentligt.

Dela i tre delar, och forma med lätta händer avlånga baguetter. Skär några snitt med vass kniv i baguetterna.

Låt jäsa ytterligare en halvtimme, pensla med lite ljummet vatten, och grädda sedan i 200 graders ugnsvärme ca 25 - 30 minuter.

Låt svalna på galler, utan bakduk om du vill ha en trevlig skorpa på brödet.


Avnjuts som det är med lite olivolja och salt, eller med smör, eller varför inte med en bit brie och honung...

Motherhood

Kvart över fem pep larmet (Ester) efter påfyllning i kistan och trots att jag var tillbaka i sängen redan en kvart senare var det stört omöjligt att somna om. Så nu har jag tänt höstens första brasa och i väntan på att min surdeg ska växa till sig provar jag att baka baguetter med surdegspulver. (Återkommer med rapport om resultatet.) För visst känns det som om den är på ingång. Luften är annorlunda, regnet känns ruskigare och det prasslar mer i löven när det blåser. Rönnens bär lyser klarröda utanför köksfönstret och värmen från brasan sprider sig sakta i rummet.Men, nu vill jag inte kasta ett grått hösttäcke över er där ute som fortfarande hoppas på sommaren. Än finns tid för sköna dagar med värmande sol!

Kanske ska jag göra mig en kopp te i väntan på att brödet jäser, familjen vaknar och dagen sätter igång på allvar. Förutom brödbak står en tur till Erikshjälpen på schemat och förhoppningsvis lite trädgårdspyssel på det. Men allt hänger som vanligt på vad den lilla donnan är sugen på när hon stiger upp. ;)

Undrar så smått vad moderskapet har gjort med mig. Kanske är det så att jag börjar hitta tillbaka till det gamla jaget igen. Me like!

Bra dag till er alla önskar jag :)