Plättar

I morse bjöd Samuel på plättar till frukost. Behöver jag säga mer än så? Imorgon är första dagen på nya jobbet. Nervöst, spännande och kanske också en smula otäckt, men bara en smula. :)

Jag har drabbats av akut rastlöshet i kombination med noll inspiration, trötthet och brist på längtan efter socialt umgänge. Ingen bra kombination om ni frågar mig. Ingen bra kombination om ni frågar mamma. Absolut ingen bra kombination om ni frågar min man! Hemmet är hyfsat städat, disken ren och maskinen tömd och tvättmaskinen i full gång. Jag har till och med tagit en promenad! Ändå har jag inte ro att sitta stilla sticka en strumpa eller läsa en bok. På måndag börjar jag mitt nya jobb som informatör inom kommunen. Ett faktum som med största sannolikhet spelar in på mitt sinnestillstånd. Spännande och lite otäckt på en och samma gång...

Minns ni gamarna i Djungelboken? Klicka på bilden så får ni se precis hur jag känner mig idag! ;)

Bild från allmoviephoto.com

Any reason

is a good reason.

Men idag har jag all anledning att baka godsaker. Idag har nämligen dagen kommit som gör att Samuel har lika många år kvar till 30 som mig!

GRATTIS
på födelsedagen fisen!
*puss*

Slängde ihop en snabb efterrätt till lunchen. Passionsmousse med blåbär och hallon = bärpassion.Förutom födelsedag bjuder dagen på strålande vackert vinterväder. Fåglarna kvittrar så det står härliga till och solens strålar värmer gott. Livsandarna börjar vakna till liv efter vinterns slumran och våren smyger sig på. Härligt! Jag tillhör den, antar jag, lilla massan som fortfarande tycker att snön är härlig. Ännu har jag inte ledsnat på den, men visst ser jag fram emot att våren ska komma i all sin prakt. Var sak har dock sin tid. Helena tipsade om en ljuvlig, kan inte tro annat, chokladtryffelpaj idag och jag kände att den måste det bli till kvällen. Chokade både mig själv och omvärlden med att promenera till affären tidigare idag, så nu kan jag äta kaka med gott samvete.

;)

Flickrum [2]

Jag skulle beställa ett randigt tyg till min anslagstavla, ett tyg som skulle passa fint till de nya gardinerna. Men så fick jag en annan idé när jag pysslade med mitt armband. Ett par slitna favoritjeans blev grunden i armbandet, resten åkte upp på tavlan. Den misslyckade armbandet fick bli ännu en del, lite tygstuvar och band en annan. Kanske hamnar där en och annan knapp, tygprov eller annat sybehör inom kort. Mamma har alltid sagt att jag är lite knäpp, vilket detta är ett tydligt exempel på. Men det står jag för!

Ibland gör man rätt...

...ibland gör man fel. Lev med det...

Det är en melodi som klingar i mitt huvud idag. Jag har både goda och dåliga nyheter att dela. Vi börjar med de goda. Idag blev jag klar med min stickning och den är fantastiskt fin min nya bolero. Den dåliga nyheten är att den är för liten! Typiskt... Lösningen är väl helt enkelt att repa upp den och börja om från början. För att kunna göra den en storlek större, eller två, behöver jag dock ett nystan till. Nåväl, en annan god nyhet är att jag sytt färdigt mitt armband igår. Även detta blev för litet i första omgången, det tog dock inte så lång tid att göra om - och rätt. Gör om, gör rätt, det är mitt nya motto i livet.

Flickrum

Jag har fått ett eget rum, ett riktigt flickrum. Vårt ena gästrum har fått stryka på foten, sängen flytta ut och min symaskin har fått flytta in. Från soffan i vardagsrummet ser man nu mitt nymålade skåp, fyllt av tyger, istället för en gästsäng. Fylld av inspiration har jag bestämt mig för att sy ett eget armband. Tänk vad lite gamla jeans, spetsar och pärlemoknappar kan göra. Fler och bättre bilder får följa när jag kommit mer i ordning i rummet. Anslagstavlan ska få ännu ett laget färg, tyg ska nålas upp och nya gardiner ska sys. Håller också på att sticka färdigt min bolero medan Johan Rabaeus läser för mig. Mysigt värre!

Egna bilder samt bild från Stoff & Stil med eget kladd.

Försöker försiktigt väcka våren nu, långsamt och inifrån. Jag har inget emot att snön ligger. Hellre det än att det slaskar. När våren väl är redo är den dock varmt välkommen. Tills dess får den bo inne hos mig, för tillfället i hallen.

Old news

Jag har blivit en av de. En av de som, när man var liten, klappade en på huvudet och sa "när jag såg dig första gången var du bara en tvärhand hög". En av de som säger "när jag var barn var det minsann ordentliga vintrar med mycket snö". Jag har blivit en av de som på fredagskvällarna väljer "På spåret" och "Så ska det låta" framför lycksökande talanger i grannkanalen. Jag har blivit en av de.
Samuel deklarerar med glädje att "nu är du ett år närmare 30 än jag". Själv påpekar jag gång efter annan att jag fortfarande bara är elva dagar närmare 30 än honom. Så, jag har väl blivit gammal då. Åldern och gravitationen börjar ta ut sin rätt. Men ålder går före skönhet och tack vare de där elva dagarna kommer han alltid att ligga i lä. ;)

Tack för kaffet!

TACK

för alla gratulationer som droppade in från höger och vänster under gårdagen! Fick en härlig dag tillsammans med nära och kära, god mat och mumsiga tårtor. Idag är det alla hjärtans dag, glöm inte att kramas lite extra på den du tycker om. Umgås och värdesätt de du har i din närhet och njut av dagen!

Ida' är ingen vanlig dag...

...för ida' är det Idas födelseda', hurra hurra hurra!

Hoppas det är ok att vara aningens självcentrerad en dag som denna. Om inte vädrets makter är oss emot ska idag båda familjerna komma till oss. Igår kväll gick dock fåken på Öland och när den går vet man aldrig vad som händer. För de som tar sig fram kommer inte bara en, utan två, tårtkreationer att bjudas. Hoppas ni alla får en bra dag!

Knappskatt

Som barn brukade jag leka med mormors knappsamling. Sortera, lägga efter färger, sy fast dem på små tyglappar eller trä upp dem på tråd. En liten flicka med en stor skatt. Knappar i alla de färger, knappar som glimmar, knappar i olika storlek och form. Min mor har, efter sin mor, fortsatt att spara på knappar. Under min vistelse på Öland tog jag mig an att sortera dessa efter färg, så att man lättare ska hitta vad man söker. Just den dagen sökte solens strålar sig in där jag satt och än en gång kände jag mig som den lilla flickan med den stora knappskatten.

Sjal

Under vistelsen på Öland blev min sjal äntligen färdig. Efter mången luftmaska, omslag och en och annan stolpe är jag belåten. Sned och vriden är den, men vad gör väl det. Nu värmer den gott under kyliga februaridagar medan jag stickar på en väst/bolero.

Kvällens kreation

Ikväll var det dags för blomkurs igen, alla hjärtans dag var tanken men istället drog det åt känslan av vår. Mysigt.

Fåken går

När fåken går på Öland sitter man helst inne framför brasan och nöjer sig med att lyssna till hur vinden ylar runt husknuten. Det öppna landskapet i kombination med snö och hårda vindar skapar det otäcka fenomenet som kan lamslå hela ön. Att mäta snödjupet är meningslöst, husen i byarna kan vara begravda av snömassorna medan de omkringliggande fälten ligger barblåsta.

I samband med att snöovädret drog in härom kvällen tog vinden i så hela huset vibrerade. Då håller man gärna lite hårdare i täcket och hoppas att takpannorna ligger kvar. Kanske är det inte så konstigt att skorstenen fått säkerhetsbälte...Så här skrev Helge Nilsson om "Öland - solens och vindarnas ö", för Svenska Turistföreningens Årsskrift 1921.

"Minns det som igår, fast det nu är ett dussin år sedan. "Fåken", den öländska vinterstormen, kom från nordost som den brukar göra; den växte i styrka och snart drevs nästan all snö, som sopades upp från Ölands kala mark, högt över denna i virvlande dans. Det hade slutat snöa, men luften stod som en vit molnvägg av fin yrsnö, och endast då och då kunde man urskilja konturerna av en rödgrå ladugårdslänga ett femtio-tal meter ifrån min utsiktspunkt. Så rasade fåken i ett och ett halvt dygn och var enhärskare på ön. Vägarna efter landborgarna blevo fyllda med snö, men tömdes på vägfarande, som sökte lä och skydd inom gårdarnas fyrkanter...
Själv gav jag mig ut för att i den närliggande Glömminge prästgård söka upp en studiekamrat, som dagen därpå - det var i januari månad - skulle bege sig till Uppsala, men knappt utom bygatan kastades jag tillbaka av stormen, som tog andan ur mig. Stretade fram en stund, så gott jag kunde, men efter en kortare överläggning med min egen högfärd beslöt jag att vända om och följa fåkens framfart inom skyddande väggar.

När fåken slutat sin vilda dans, var landskapet förändrat. Där snön förut legat över de jämna fälten, hade på utsatta punkter stormens sopkvast med oerhörd omsorg tagit bort varje snökorn, men samlat upp dem i drivor efter gärdesgårdarna. Landsvägen högst uppe på västra landborgen var fylld av glimrande vita drivor av snö, som kommit till ro mellan de parallella stenmurar, som kanta vägen."

Här kan du läsa hela historien om fåken och dess framfart.

Carpe diem - retrokänsla

Vissa saker väcker massvis med minnen. Mammas gamla assistent är en sådan sak. Som det otal gånger pappa bakat bröd till mig i den maskinen när jag var liten. Eller alla de bulldegar mamma haft på jäsning bunken. Eller den gången syrran "bara skulle känna" på något och fastnade med fingret i snurren. Idag har det bakats semlebullar med hjälp av den gamle trotjänaren. Mamma och jag hann med en promenad mellan snöbyarna. Mycket snö blir det och på Öland har snön en tendens att samlas i drivor. Vackert blir det men tidningsbudet var måttligt förtjust innan vi fick loss hennes bil.

Novus vita

Sitter på norra Öland och blickar ut över sundet, eller... Det är inte helt sant. Jag sitter på norra Öland och blickar över den plats där sundet vanligen brukar visa sig. I rådande väderlek är det svårt att urskilja något alls på några hundra meters avstånd. Jag ser i alla fall enarna på allvaret och det är inte så illa det heller. Vilken plats och vilket väder kan dock vara bättre lämpat för att fundera över det tema jag vill bygga i vårt hem. Temat bygger på följande ord:

Växthus/Orangeri. Jord. Lerkruka. Terrakotta. Glas. Zink. Planta. Liv.

Hänger ni med? Förstår om det kan vara svårt att få känslan för vad det är jag menar, mamma förstod på en gång, Samuel förstod inte alls. Vi är ju så olika hur vi fungerar. Kanske kan bilderna hjälpa känslan på traven.Novus vita = Nytt liv

Semla

Det drar ihop sig till fettisdag! Här kommer ett recept på bra och lättarbetad semeldeg för oss med gluten. Ursprungsreceptet kommer härifrån.

12-15 st, 250 grader

100 g smör
3 dl mjölk
50 g jäst
1 msk fyllefrön
½ tsk salt
1 dl socker
1 ägg
½ tsk hjortronsalt
knappt 1 liter glutenfri mjölmix

pensling
1 ägg

Smält smör och häll i mjölken.
Smula ner jästen i en degbunke. Tillsätt salt, socker, degspad, ägg och fyllefrön. Rör ut jästen och låt blandningen svälla ca 10 minuter. Blanda ner mjöl och hjortronsalt efter hand och arbeta till en blank och smidig deg. Låt jäsa övertäckt i degbunken 30 minuter.
Arbeta degen på bakbord och baka ut runda bullar. Lägg dem på plåt med bakplåtspapper. Jäs väl.
Pensla med uppvispat ägg. Grädda bullarna mitt i ugnen 8-10 minuter.

Smaklig spis!