There is a first time for everything

Idag har Ester varit på öppna förskolan och för första gången testat det här med färg och pennor. Succé! Färgen var väldigt spännande och det var svårt för lilla mamman att hinna med att ta kort samtidigt som det skulle doppas, kännas och smakas. (Röd färg smakade tydligen inte så bra...) 

11 månader gammal har hon nu gjort sitt första porträtt av sin mor. Jag har flätor idag, visst är likheten slående?!

Samuels syndigt goda vaniljsås

Vi har ätit diverse olika pajer nästan varje dag den här veckan. Allt för att inte vaniljsåsen Samuel gjorde i helgen ska förfaras. Så, varför bryta en god vana? Imorgon är dock vanlijsåsen slut. Liksom äpplena, pajen och smöret. Men å andra sidan, då är det ju helg igen!

Vill, och vågar, ni själva göra Samuels syndigt goda vaniljsås så följer receptet här nedan.

1 vaniljstång

2½ dl vispgrädde

2½ dl mjölk

150 g strösocker

6 äggulor

Dela vaniljstången på längden och skrapa ur fröna med kniven. Blanda grädde, mjölk, vaniljstång och frön i en kastrull. Koka upp. Vispa äggulor och socker pösigt i en bunke. Samtidigt som du vispar noga, häll den varma mjölkblandningen med en tunn stråle i äggvispet. Häll tillbaka i kastrullen och värm såsen tills den börjar tjockna. Såsen får absolut inte koka, då skär den sig!

Såsen är gudomlig när den är nykokt, men i ärlighetens namn blir den nog än bättre när den stått och tjocknat till i kylen någon dag.

Receptet kommer ursprungligen från "Stora såsboken".

Tysta tvättunnan

Kände att vi behövde tysta tvättunnan. Den skramlar så förskräckligt på kvällen när Ester sover och vi slänger skitiga kläder i den. En påse i enkelt bomullstyg med kant i avvikande färg och dragband blev resultatet. Samuel var extra nöjd med att påsen är större än själva tunnan, så man kan toppfylla den lite innan man bär iväg med den till tvättstugan. Jag är glad att jag numera slipper bära iväg med hela tunnan.

Monkey see, monkey do [2]

Jag har sytt en mössa till Ester, så ny kan hon och pappan ha matchande outfits.

10 månader och benen fulla med spring

Idag är det 10 månader sedan Ester kom till oss. Hon är en glädje och välsignelse och hennes person växer fram mer och mer för varje dag. Vi har haft en tid med mycket förkylningar och vakna nätter. Vi hoppas den tiden är förbi nu. Vi längtar till våren och sommaren när det ska busas i trädgården och plockas i jordgubbslandet. 

Hon har börjar gå nu den lilla fisen. Hon tog de första stegen redan för några veckor sedan. Men i helgen som gick verkade det gå upp ett Liljeholmens för henne och nu knatar hon på här hemma. Till sommaren lär hon bokstavligt talat ha benen fulla med spring. Hon har börjat klappa händerna också, även om det ibland mest ser ut som om hon försöker borsta bort smuts... 

Jag har tagit lite bilder för att visa er de senaste projekten. Återstår att se när bilderna blir redigerade och upplagda. Det står nämligen inte helt still på renoveringsftonten längre. Hobbyrum och gillestuga ska få ett ansiktslyft och vi kommer göra rokad bland sovrummen. Men var sak har sin tid och just nu går bönan i första hand. (Bokstavligt talat, hon håller oss gärna i handen när hon går.) Skötbordshörnan har fått en ny look och det finns planer på diverse arbeten ute. När Gud bara ger oss fler dagar i veckan och längre sovstunder för Ester. ;) 

På bilden ser ni Esters nya favorittillhåll. En gammal margarinlåda från Kooperativa Förbundet. Den kan man klättra i och ur, sitta bakåtlutad i och krama bollen, grisen eller handduken. Eller varför inte skjuta framför sig som den bästa av rollatorer!

Separationsångest

Jag kan inte längre natta vår dotter. Hon härdar ut in i det längsta, somnar i min famn och studsar sedan upp som en liten kanin så fort jag lägger ner henne i sängen. När Samuel nattar går det dock på fem minuter. Orättvist. Frustrerande. Tröttsamt. Känslorna är ganska många. Även dagtid vill hon ha full koll på vart jag är. Så fort jag gör en förflyttning bevakar hon mig vaksamt, följer varje steg jag tar registrerar min slutliga position. Misstänker att det börjar gå upp för henne att jag inte är hemma alla dagar. Att hon och jag inte är ett längre. Att hon har separationsångest. Lösningen för stunden är att Samuel sköter nattningarna och att allt annat är som vanligt. Vi får se hur länge vi måste hålla på så. Vår lilla tjej börjar bli stor...

Nio månader upp - nio månader ner

Det har gått drygt nio månader sedan Ester kom till världen. Innan dess gick det drygt nio månader innan kom kom till världen. Igår stod jag framför Samuel, naken in på bara skinnet, och frågade om han sett någon skillnad vad gäller min vikt. Han tittade på mig, vände huvudet på sned och frågade tillbaka "har du gått upp eller ner?". *ridå*

Vägde mig igår för första gången på riktigt länge och konstaterade att jag återgått till ursprunget. Tror man mina jeans så är det dock inte helt sant. Antar att de där kilona gjort vissa omplaceringar under de senaste 1½ året. Förutom bristen på uppmärksamhet från min man, ;) , känner jag mig iallafall nöjd med att vara tillbaka på +/-0. Nu gäller det bara att få upp lite tonus i allt sladder också, men det är ju en annan femma!

Frågan är bara, vad har ni andra mammor på er för byxor. Hur jag än vrider och vänder, provar och provar, så verkar inget riktigt passa. Längtar oändligt mycket efter att kunna gå i jeans och t-shirt igen. :S

Lovefilm

Vi har testat på Lovefilm här hemma. En ganska trevlig tjänst om jag får säga det själv. De främsta fördelen för oss här hemma var möjligheten att hyra hem tv-spel, att slippa köpa något som gärna bara blir liggandes. Sen måste det ju erkännas att det inte finns jättemycket tid till tv-spelande här hemma just i dagsläget. Men ett spel hann vi med och desto fler filmer, både blue-ray och dvd.

Några saker kan jag dock se kan förbättras. Jag hade till exempel gärna sett möjligheten att streama film till iphone. Jag hade också gärna sett fler nyare titlar bland urvalet av streamingfilmer.

Någon fortsättning på abonnemanget blev det dock inte för oss den här gången. Med små barn hemma och filmkanaler i boxen känns det inte som att man hinner så mycket mer tv!

En helt ny värld

Någon har byggt bo i mitt lilla myrtenträd. ;)

Ester har mycket att upptäcka nu. Imorgon är hon nio månader och världen är hur stor som helst. Helgen har bjudit på strålande väder och i år har vi påbörjat vårstädningen av trädgården toktidig. Äppelträden är nu beskurna och mossa har rivits ur gräsmattan. Allt medan Ester upptäckt sina nya domäner. Hon upptäcker hela tiden nya saker och det är fantastiskt att se. 

Kortaste vägen till målet - oftast över mammas rabatter.

Gräs, mossa, löv, stenar, jord och pinnar. Allt ska undersökas, kännas på och, till mammas förtret, smakas av. Världen upptäcks bäst med munnen om man heter Ester.

Några stödpinnar på mitten blev det aldrig, toppen var pillig så det räckte!

Trots att det känns som om det inte finns så mycket tid över till någonting alls (efter jobb, barn, plugg och skötsel av hemmet) så tog jag mig häromdagen tid att göra en egen lövkorg. Inspirationen kom från senaste numret av Lantliv. Där hade de målat hönsnätet svart, jag valde dock att behålla det som det var.

Påskigt gula var de, tulpanerna jag bara inte kunde stå emot. Soligt!

Idag avslutar vi helgen med lång långpromenad, sommartid, våffeldag och trandag! På återseende!

Ester på pallen

Jag ligger lite efter. Vi varvar kalas med magsjuka här hemma. I skrivande stund jobbar jag som bäst på att återhämta mig från den senaste, vågar inte skriva sista, persen. Ester och jag har haft det i två omgångar, lika många omgångar som vi haft kalas. Nu är dock kalasen över här på hemmaplan och jag hoppas innerligt att det även gäller magsjukan. På lager i bildarkivet ligger recept på försvinnande god buffémat, en tårta för varje decennium samt kakor för hela slanten. Nu när våren är här (det vet man när man ser brödbackarna i fönstret på grannens kupa, däri sår han nämligen varje vår sina egna tagetes som senare får flytta ut på altanen och, innan utplantering, vidare ut i trädgården. Joråsåatt.) tänker vi att bacillerna gör som flyttfåglarna och flyger någon annanstans. Fast tvärtom då, vi vill ju inte att de ska komma hit. Bacillerna alltså. Fåglarna är välkomna.

Om vi helt enkelt lämnar min förvirrade hjärna där och pratar om dagens bilder så föreställer de, helt otippat, Ester. Att vara på golvet när mamma skalar potatis på bänken är ju dööötrist. För en dryg vecka sedan gjorde hon därför premiär på pallen i köket. Lyckan var total. Bäst av allt var när hon sen tog nappen och använde den som potatisskalare.

Dagen efter sköt hon själv in pallen mot skåpet och klättrade sedan upp därpå. Det var ju kul vettja, sa Ester...

Baka baka liten kaka... - spoilervarning

Om du vill att innehållet på lördagens kakbuffé ska vara en total överraskning, sluta läsa här.

Om inte så börjar kvällens inlägg här:
Ikväll har vi bakat marängberg. Det innebär att det, i frysen, nu finns följande:

Budapestbottnar
Frusen polkagrispaj
Kladdkaka
Bruna bröd
Brownies
Sirapskakor
Två sorters mördegskakor

Imorgon ska det också bakas morotskaka. Samuel säger att det kommer bli kakor över, han säger det precis som om det innebar någon form av problem. Jag vet att det jag kommer skriva nu kommer kännas väldigt fel, knasigt och kanske aningen absurt, Samuel visste inte vart han skulle ta vägen när jag sa det. Men, det känns lite snålt...

Buzzador

Sen en tid tillbaka är jag en Buzzador och det innebär att jag är med och marknadsför olika varor och tjänster. Ibland kommer jag att skriva om dem här på bloggen, då under etiketten Buzzador. Har du testat samma produkt som mig, berätta, både bra och dåligt är välkommet. För hittar man en bra grej är det ju kul om andra också kan få glädje av den och stöter man på något man gillar mindre så, ja, ni fattar. 

Buzzador är ett företag som riktar in sig på att marknadsföra produkter genom sina medlemmar. Marknadsföring via djungeltelegrafen skulle man kunna säga. Vill du veta mer om företaget, eller kanske rentav bli buzzador du också. Uppge gärna mitt användarnamn, idbe, vid registrering.

Baka baka liten kaka

Idag faller jag för dålig karaktär och ycket på kakorna. Jag får mitt straff av Ester, som inte blir bjuden, när hon nyper mig i läppen strax efter att kakbiten åkt in i min mun. På lördag är det öppet hus, bäst att baka ännu en liten kaka.

På andra sidan strecket

Så har jag då passerat strecket och trätt in i mitt fjärde levnadsdecennium. Dagen började bra med present på sängen och frukost i godan ro tillsammans med mannen. Sen gick det mest utför. Eskalerande illamående under dagen resulterade i att Samuel fick hämta mig på jobbet. Eftermiddagen spenderades i sängen och när jag framemot kvällskvisten trodde jag kunde göra maken sällskap i soffan blev jag snabbt tillrättavisad av kroppen och sjönk tillbaka mot kuddarna. Samuel fick inmundiga överraskningsmiddagen på egen hand. Kort sagt, var det en dag vi i stora drag gärna glömmer.

Så här dagen efter har jag tagit mig till soffan och därifrån har jag njutit av och beundrat de vackra blommorna samt pärlhalsbandet maken förärade mig med igår. Hoppas ni andra haft/har en fin alla hjärtans dag där ute. Stor kram till er var och en, och en extra varm kram till dig som inte har någon att dela dagen med. Tänk på att du är unik och älskad precis för den du är! 

Från sängen igår hörde jag hur Ester levde rövare nere i köket, idag fick jag se det på film. Tänk att lite papper kan vara så kul!

The big three o

Imorgon träder jag in i ett nytt decennium att mitt liv. Jag fyller 30, grattis till mig, yay! Nästa helg blir det kalas för närmast sörjande och helgen efter det firar vi med öppet hus. Därav bakas det för fulla muggar här hemma. Moussetårtor, budapestbottnar, brownies och chokladkakor har vi klarat av hitintills. Fem minuter efter att jag slängt in browniesarna i ugnen springer jag runt i köket och ropar nej, nej, nej, nej! Jag har glömt äggen!! Fort ut och ner med smeten i bunken igen, för att åtgärda. Kanske ska ligga lite lågt med bakningen för resten av dagen nu...

7,2

Uppochner och bakochfram fungerar min avlagda skaljacka alldeles utmärkt som åkpåse till Ester.
Det är ju det jag säger, man ska aldrig kasta något. ;)

Idag är Ester 7 månader och 2 veckor och i nyhetsbrevet från babycenter står det att läsa: "Många barn börjar nu resa sig upp med stöd av lämpliga möbler och sedan stå där och vingla, fortfarande med stöd." Kan någon tala om för mitt barn att man inte ska klättra klättra upp på kökssoffan via leksakslådan samt att det är säkrast att hålla i sig med båda händerna när man kör vagn.

Gick på promenad med A&A idag. Som vanligt somnar Ester först när vi gått under viadukten och nästan är hemma. Kanske skulle testa att ta viadukten först nästa gång.

Full fart framåt - första ordet

Efter några dagars ofrivillig vila är det full fart på Ester igen. Det är inte bara benen som går när hon kryper fram i en faslig fart, munnen går den också. Hon babblar konstant, tjuter av lycka och skrattar åt något hon sagt. Samuel och jag sitter som frågetecken, begriper ingenting. Men så igår kväll, hemma hos några vänner, kom det plötsligt ett "hej!" från den lilla damen. Hela konversationen stannade upp och sju par vuxna ögon tittade, först på Ester och sedan, på varandra. Sa hon det vi tyckte hon sa? Jodå, i morse sa hon det ett par gånger igen och lite senare på dagen kom ett näe. Än så länge är det nog ganska omedvetet, även om hon verkar koppla ihop hej med att hon ser någon.

Hon är stadig med sin lära-gå-vagn nu, tar sig med stolta snabba steg från ena sidan rummet till den andra. Det är den eller matningsstolen som gäller när hon ska ta sig fram upprätt. Idag släppte hon dessutom taget och höll balansen själv några sekunder medan hon rättade till nappen med båda händerna. Undrar vart det här ska sluta... Det är nämligen inte det enda äventyret hon har haft idag. På eftermiddagen klättrade hon från fåtöljen, där jag satt, via puffen, över till soffan och iväg till dess bortre hörn. Där satt hon och pillade med en leksak en stund innan hon tog samma väg tillbaka och ville vidare upp i fönstret. Där tyckte jag dock att det fick räcka...

All aktivitet kväver enorma mängder energi och nu äter hon äntligen därefter. Till vår stora förvåning klämmer hon en hel portion, vi snackar vuxenvarianten, med havregrynsgröt med äppelmos både till frukost och kvällsmat. För att inte tala om mängderna potatis, pasta, banan och annat hon kommer över däremellan. Det handlar nämligen inte om vad man serverar, utan hur. För Ester är, enligt Ester själv, stor nu och ska äta själv. Men så länge hon får plocka i sig potatis och pasta (med smör) på egen hand, så får vi mata med sked mellan tuggorna.

Om Gud vill och Ester tillåter lovar jag uppdatera med några bilder imorgon och kanske en filmsnutt. Tills dess önskar jag en skön torsdag kväll!
Update 2012-02-12: Det tog några dagar extra, men nu är bilderna på plats!

Kärleken till saker

Det bor en affektionistisk ekorre inom mig. (Eller om det är en hamster, jag är inte helt säker på vilket. Den gillar att samla på sig saker i alla fall.) Jag har oerhört svårt för att kasta saker. För lite sedan rensade jag ut alla mina gamla jeans med hål i. Jeans som jag sparat bara för att "de var ju så himla sköna", detta trots att jag aldrig någonsin kommer att kunna ha dem igen. Byxorna samlades, tillsammans med några gamla linnen, i en slängahög och avancerade sedan vidare till en kasse. Sen var det stopp. Nog måste jag väl kunna göra något av dem. Så kom jag på det. Mina kära gamla jeans ska, med inslag av jerseylinnen, bli ett lapptäcke. Call me crazy, jag har räddat dem från en säker död. Nu ska jag bara få tid att sy också...

Ont i mammahjärtat

I morse gjorde det lite extra ont i mammahjärtat. Ester vaknade med över 39 graders feber för femte dagen i rad. Med en gnyende och kaminhet liten bebis på bröstet kändes det inte alls självklart att gå till jobbet. Alla andra dagar har jag åkt iväg utan problem, till och med njutit av lite produktiv tid. Men inte idag. 

Bönan och pappsen åkte till doktorn som konstaterade begynnande lunginflammation och skrev ut penicillin med jordgubbssmak. Nu håller vi tummarna och ber en liten bön att medicinen gör sitt och att hon snart piggar på sig. Å så tackar vi för att vi faktiskt fick komma in i så god tid!

Hylla

Här är den, min nya fina hylla. En bit mdf som är fräst i framkant, målad i vitt och upphängd med två konsoller målade i samma färg som panelen (silverpil). Klockan, som ändå inte fungerar, är så vacker att den fick hänga kvar som ett smycke på väggen. Ena tyngden agerar bokstöd åt kurslitteratur och kokböcker. På köksbänken under sitter Esters julgris som nu är både blind och saknar luktsinne. Barnsäkrast så.

Apropå barn så är barnet inte ett dugg piggare idag. Snarare tvärtom. Hög feber redan på morgonen, lite gnällig och vet inte riktigt hur hon vill ha det. Accepterar lite kall välling emellanåt, men sover mest i famnen hos någon av oss.