Vi bygger om - entrén [nästan efter]

En stolpe - en början

Den gångna helgen innebar för de allra flesta långledighet och vila. För Samuel och min far var det dock hårt arbete som stod på schemat. Häng med på tre dagars intensivt arbete får ni se!

Första trappsidan nästan klar.

Limträbalken ska på plats för att stötta upp det nya taket.

Takstolar kan vara klurigt.

Svallet läggs på plats och blir bas för papp och senare plåt.

Staketet är på plats, avsatsen är sopad och nu är det bara att börja njuta!

Kvarstår lite målningsarbete, några foderbrädor och plåtarbete. Men nu kan vi äntligen gå in/ut via framsidan igen. Minns ni hur det såg ut från allra första början?

Semester och sommarlov

Idag är första dagen på min semester. Första dagen på sju månader som jag inte ska gå till jobbet. Det känns både skönt, spännande och kittlande på en och samma gång. Lite som sommarlov. Kanske är det vetskapen om det fantastiska som komma skall som bidrar till känslan.

Sommaren har i alla fall dragit igång med full kraft. Helgen bjöd på strålande väder och det har fortsatt i samma anda idag. Jag som nästan hoppats på lite regn. Om än bara lite. För växternas, och mina svullna leders, skull. Så här i väntans tider tror jag att jag behöver göra mig en plan. En plan på lite saker jag kan ta mig för. Om jag känner mig själv rätt kommer maken annars ha en tämligen frustrerad fru när han kommer hem från jobbet, och det blir ingen lycklig av. Något litet vore bra att få gjort var dag. 

Fler bilder på den nya entrén
(och annat som byggts under helgen som passerat)
kommer inom kort.

Idag har jag dock unnat mig att slappa, kanske mest beroende på den tryckande hettan, 30 grader i skuggan, och de ljumma vindarna. Jag läser, äter fruktsallad och njuter av skuggan på den nya farstukvisten. Till kvällen ser jag fram emot ett dopp i en av sjöarna här i närheten. Det gäller att passa på innan Bönan kommer, för resten av sommaren lär det inte bli mycket bada av.

Om någon förresten har idétorka när det gäller godsaker kommer här en lista på vad vi bjudit på de senaste dagarna: Rabarberpaj, kladdkaka, äppelkaka (fast med rabarber istället för äpplen, mums!) och idag blir det Budapeststubbe!

Min bula och jag

Undrar när man ska vänja sig vid att magen har ett, minst sagt, nytt omfång. På något vis verkar det inte vilja gå in i huvudet. Där står man och ska stänga kylskåpsdörren och så tar magen i. Eller när man ska hämta posten men står för nära lådan så man inte kan öppna locket. 

Magen är för övrigt ypperlig att använda för att torka av kanten på diskbänken när man diskar eller skalar potatis. Här har man i och för sig två alternativ att välja mellan. Antingen lägger man upp magen på bänken, vilket kan vara ganska vilsamt men vilket också resulterar i en väldigt blöt mage. Eller så får man hålla magen utanför, vilket resulterar i att det är svårt att nå fram till disk och kran. Ytterligare ett alternativ är att ställa sig på sniskan med magen längs med diskbänken. Det alternativet känns dock inte helt bekvämt...

Men vi trivs bra ihop, min bula och jag. Enligt omgivningen ser den nu ganska mogen ut, men jag vet inte. Bönan verkar inte ha någon brådska ut. Idag är det tre veckor kvar till beräknat förlossningsdatum och gårdagens gräsklippning verkar inte ha stressat honom/henne särskilt. (Och imorgon är sista arbetsdagen innan semester!)

En dag för alla mammor

Idag fick jag, i egenskap av blivande mamma, den här fina tavlan tillsamman med ett litet kort. På kortet kunde man läsa att "dammtussar är ett tecken på att någon har gjort något roligare". Väldigt sant! Undrar om min lille man vill säga mig något? ;)

Min egen mamma är den bästaste i hela världen, vad vore jag utan henne. Ett litet paket från döttrarna står här och väntar på att packas upp!

Bild från underbara Sockerklaras

Laddar

Samuel är redan ute och jobbar. Själv sitter jag framför datorn och surfar runt, intalar mig själv att jag laddar inför dagens arbete. Vaknade fyra i morse, vilket tillhör ovanligheterna. Kunde inte somna om, vilket tillhör vanligheterna, och en timme senare var jag minst sagt vrålhungrig. Visste jag inte bättre skulle jag misstänka bandmask eller nåt, för jag skulle kunna sluka en halv häst! Lite fil och müsli senare somnade jag dock gott på soffan till TV's låga surr. Hur skönt är inte det!

Det finns en hel del att göra här hemma nu. Vore skönt att bli klar med de där småsakerna inne, som lister och snuttar av tapet/väv som saknas. Sen skulle ju det där skötbordet göras i ordning. För att inte tala om trädgården som behöver sitt. Mitt stenparti nedanför altanen är allt annat än vackert. Gräset håller på att ta över totalt och jag känner mig inte helt smidig när jag ska ner på den nivån och rycka... Nästa helg kommer dock mor och far. Då ska det byggas ny entré, spännande!

Words - don't come easy to me...

Försommarblomster från trädgården;
Akleja, gräslök, silverarv och gräs.

Mäh, varför är det så här?! Så börjar jag skriva ett inlägg och sen tar det bara slut. Tvärstopp. Inte helt oväntat mitt i en mening. Jag som brukar vara så rackarns verbal. Jag kan ha tänkt och tänkt och tänkt och känt att det här vill jag verkligen skriva. Men så när jag sitter där så är hela huvudet som en enda tom papplåda. Kan inte ens förklara något för min omgivning utan att tappa orden och trassla in mig i oegentligheter.

Hur i hela friden gör ni andra? Ni superkvinnor. Ni med barn och bloggar, män och jobb. Ni som ändå verkar kunna förmedla er i ord och bild. Här råder afasi på hög nivå, och jag har inte ens börjat amma än! Hur ska det sluta...

I nionde månaden

I onsdags morse trodde jag nästan att vattnet gick. Visade sig dock vara en annan form av läckage... Men det gjorde mig plötsligt medveten om att det inte är så lång tid kvar nu. Fick också lite panik över att vi inte hunnit ta de där magbilderna vi tänkt. Funderade över om man kunde ringa BB och säga att "nu har vattnet gått, vi kommer in men ska bara ta lite bilder först..." Skeva prioriteringar?

I torsdags innan jag gick hem från jobbet fick jag sedan stränga order om att inte föda i helgen. För "vi har en del att göra nästa vecka också". ;) Och jag lovar att göra mitt bästa, jag har inga planer på förlossning nu i helgen. Men vill Bönan ut har jag nog inte mycket att sätta emot är jag rädd.

Idag insåg jag att det bara är 31 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. En ynka månad. Jag är i nionde månaden. Och nu vet jag inte om jag riktigt vill att det ska ta slut. Om jag vill att det ska löpa på i samma snabba takt som det gjort den sista tiden, eller stanna upp så jag kan komma ikapp och inse vad som håller på att hända.

Men, var sak har sin tid och det här är väl en av alla de saker i livet jag faktiskt inte kan påverka. Allt beror på Bönan och när h*n känner sig redo för att möta världen. 

Ska försöka ordna med en aktuell bild under dagen, men nu ska jag springa ut och servera kaffe till pojkarna som gräver på min framsida. Fin lördag till er alla!

I feel good - av vikt och värde

Det är knappt jag vågar säga det, men jag mår så bra av att vara gravid! Jag har nog aldrig känt mig så tillfreds med mig själv som under de här månaderna. Inte minst sedan bönboet började växa till. Jag har liksom inget att klaga på. Jag sover hela nätterna igenom, jag har inte direkt ont någonstans och jag mår bara bra. Sen ska erkännas att det nu verkligen börjar kännas att jag är gravid. Det är uppenbart trångt på insidan vilket gör att utsidan tenderar vara något i vägen. Sammandragningarna är betydligt fler och lättretade och visst känner jag att bäckenet är något instabilt. Men jag kan liksom inte klaga, för jag har ju inte ont av det mer än att det kan bli något obekvämt emellanåt. Mest av allt lider nog jag, och min omgivning, av mina illaluktande fötter. Samtliga skor är ohyggligt trånga nu och fötterna svettas när jag sitter still - barfota!

Nåväl, jag har hitintills gått upp 13 kilo sedan dess att vi blev inskrivna i november. Lite lagom, som min barnmorska uttryckte det sist jag stod på vågen. Jag håller med, det är mest mage och bröst liksom. Bakifrån tänker man liksom inte riktigt på att jag ska föda om fem veckor. Men för att illustrera detta för min käre make utsatte jag honom idag för ett litet experiment! 

En midjeryggsäck packades med 13 kilo väl valda torrvaror ur skafferiet och applicerades sedan på makens mage. Sen fick han testa att gå i trappa, vända sig om i sängen och sitta i soffan. Kanske blev det inte riktigt så tydligt som jag hoppats på. Men jag fick ett väldigt gott skratt och jag tror att han i alla fall fick en liten uppfattning om vad jag bär omkring på om dagarna. 

Även jag fick en uppfattning om vad jag bär omkring på. Eftersom viktökningen tack och lov sker successivt så är man ju inte riktigt medveten om vad de där 13 kilona egentligen innebär. Men efter att ha känt på väskan förstår jag varför fötterna blir trötta...

Packa pappas kappsäck

Har ni sett vilken härlig gammal kappsäck vi fick med oss hem i helgen! Den har tydligen tillhört en gammal handelsresande och eventuellt är det så att han har fraktat leksaker i den. Vad vi ska fylla den med för spännande saker återstår att se. 

Just för nu la jag ner några av Bönans kommande saker. Kossan har ni ju redan träffat. Nya i gänget är ammningskudden och filten som vi köpte i Ullared. Inköpt, men inte med på bilden, är också en skötbädd i samma tyg som ammningskudden, vilket föranledde till one green bean. Kudden är redan en favorit här hemma (Samuel tog den i besittning redan första kvällen). Själv använder jag den mer och mer under rumpan för att inte glida ner så fasligt i soffan... Sist men inte minst ligger här också täcket till barnvagnen. Ännu ett bevis på att gravida och ammande kvinnor borde hålla sig långt borta från all typ av tankeverksamhet, hur simpel den än kan verka... 

Stegvis

Igår upptäckte jag något festligt. Vi har en liten stegtävling på jobbet och har därmed utrustats med varsin stegräknare. Denna kan placeras i byxlinningen vid höften eller i ett band om halsen. Eftersom mina brön numera är ganska stora, och magen hänger över byxlinningen, har jag satt min, i bh'n, mitt emellan.

Ett av Samuels stora nöjen är att få mig att skratta. Han tycker att magen hoppar så roligt och att naveln rör sig så roligt upp och ner.

Kombinationen av dessa två upptäckte jag alltså igår. För när jag skrattar, i alla fall när jag sitter, så räknar min stegräknare steg! Nu är bara frågan om detta ska räknas som fusk?

Lördag, sol & arbete

I arla morgonstund fortsatte Samuel arbetet med att bila bort den gamla trappan. I skrivande stund är det bara det nedersta steget kvar och sen är den ett minne blott. I pauserna har vi passat på att inhandla mer jord till den nya rhododendronrabatten (mer om den en annan gång), nya plantor till kryddhyllan och fina pelargoner till altan och blomlåda. Mitt i allt oväsen har gräsmattan klippts och växterna satts i ny jord. Det finns gott om saker att göra om man säger så. Men det blir fint så det förslår!

Hatten på! Mången gång under de senaste månaderna har jag läst om risken för överhettning hos gravida. Inte nog med att man är varm när man sitter still, solen är inte nådig! Idag åkte kepsen på så att Samuel inte skulle hitta mig i någon buske, yrandes av värmeslag.

Planteringsbordet från mor och far gör sig som en skön färgklick mot den brunsvarta garageväggen. Utmärkt plats för plantering, mitt i trädgården och nära till vattentunnan runt hörnet.

En kluven drivvedsskiva och några gamla konsoler har kommit upp på staketet på altanen. Här kan både blommor, lyktor och annat dekorativt campera under sommaren. Ett par av pelargonerna fick sätta ner fötterna i varsin lavemangs-vad-det-nu-heter från Kockums.

Vi bygger om - entrén [under]

För en tid sedan bytte vi ytterdörren. Klar förbättring! Inte bara utseendemässigt utan också med tanke på mängden värme som smet ut genom den otäta dörren och mängden ljud som tog sig in. Nu har vi påbörjat nästa del i projekt entré, nämligen att bygga om trappan. 

Vår uppfart är ganska smal och ställer man en bil precis nedanför trappan är det knappt man tar sig förbi. Därför har vi nu beslutat att riva den gamla betongklossen och bygga nytt i trä. För att öka bredden på uppfarten låter vi stegen gå längs med huset istället för som idag rätt ut. Planet blir lite större och vi får ett skyddande tak över.

Vad tror ni om'et?

Här är vi!

Jag vet inte riktigt vad det var som hände. Hamnade i ett bloggstim och sen bara dog det. Men tro för all del inte att jag legat på latsidan för den sakens skull! När Samuel kom tillbaka från Åre konstaterade han att "du har nog allt växt lite till" och härom kvällen tyckte han att magen växer så man nästan kan se det med blotta ögat. Vad vet jag. Så här ser vi i alla fall ut nu, Bönan och bönpåsen.

Bönans säng är nu färdig målad, monterad och bäddad. Fattas bara en liten böna. (Och en kudde, men den har bara inte landat än.) Jag har sytt ett överdrag till spjälskyddet av tyget som från början var tänkt till amningskudde. Gör sig helt klart bättre här. 

Plötsligt händer det

Länge gick jag och undrade hur länge vintern skulle hålla i sig. Jag fick nästan lite smått panik när våren dröjde. För sommaren, och tiden för Bönans födelse, måste ju ändå föregås av våren. Men så plötsligt händer det. Nu är det vår, och sommar, samtidigt! 

Över 20 grader i skuggan och inte ett moln på himlen. Nu är jag dock tacksam om Bönan väntar några veckor till innan h*n gör entré. Tills dess njuter jag av solen, målar det sista på spjälsängen och boar i godan ro.

Idag har utemöblerna satts på plats på altanen, kryddorna fått flytta ut i hyllan och citronen är på permission i vårsolen. Lammöron och daggkåpor har fått ny placering i den södra rabatten och jordgubbsplantorna växer som aldrig förr. Dessutom ser en rabarberpaj på egna rabarber ut att vara väldigt nära förestående! Åh denna ljuva sommartid...

The wonders of pregnancy: Fina flickor - om odour control

Idag får ingenting lukta. I alla fall inte illa. Och absolut inte kropp. Vi har deodorant, anti-perspirant, lukta gott i skorna och odour control i underbyxorna. 

Borde då inte någon komma på en anti-fart / fart-odour-control. För den gravida kvinnans fisar... Gud nåde den som bråkar med henne. Hon skulle kunna gasa ut vilken terrorist som helst!

Om jag fiser? Nej nej, fina flickor fiser inte. Och gör de det så luktar det hallon!

Vi bygger om - kontor/gästrum [efter]

Under den vedervärdiga heltäckningsmattan låg en inte helt upphetsande grå plastmatta. Inte så roligt, men vad som helst i utbyte på en 40-årig matta med eget liv... 

Precis som på resten av övervåningen rev vi med tiden ut plastmattan och tog fram trägolvet. I det här rummet ville vi dock skapa mer kontraster och målade golvet antracitgrått. Basen i rummet är som vanligt vitt, men här får tavelramar, lampor och diverse annat (som golvet då) bilda skarpa kontraster. En platsbyggd bokhylla upptar hela ena väggen och erbjuder gott om förvaring till böcker, CD-skivor, spel och annat. Dagbädden/gästsängen har bara fått ett enkelt lakan som kappa och bakom står en extra resårmadrass och agerar ryggstöd. Någon fåtölj har aldrig hittat hit och väl är nog det för det finns inte plats! 

Bäst av allt blev ändå skrivbordet Samuel snickrade ihop i somras. Benen fick förbli vita och plankorna målades i silverpil. Så här i efterhand skulle man nog låtit den bakre bocken varit lika bred som bordet. Nu lät vi båda bockarna bli lika stora, om man någon gång vill göra sig av med böjen. Man ska undvika att hänga sig på utskottet om jag uttrycker mig så...

De fina gardinerna vi hittade i Ullared är svåra att fånga på bild, kanske lyckas jag bättre längre fram, men lampan i fönstret lyckades jag till slut få att fastna!

Det blir påsk ändå

Imorgon åker Samuel till Åre för sköna skiddagar med familjen. Misstänker också att ett och annat snöbollskrig kommer att utspelas när de fyra bröderna återförenas. Själv har jag avböjt den 14 timmar långa bilresan och tar sikte på överkomliga 3 timmar hem till Grustaget. 

På något sätt känns det inte riktigt som påsk. Om det beror på att den är så sen i år eller om det har att göra med att jag har annat i tankarna, det låter jag vara osagt. Med undantag för, de numera, överblommade påskliljorna på köksbordet så lyser påskpyntet med sin frånvaro. Inga ägg, inget ris, inte ens en liten kyckling har hittat ut ur gömmorna. (Om man inte räknar med all kyckling vi ätit de senaste dagarna. Men det kan väl knappast klassas som påskpynt utan får snarast räknas som en miss i middagsberäkningen.)

Ute på gräsmattan råder desto mer påskstämning. Mellan spirande grässtrån i en vintertrött gräsmatta har små têt-a-têt' börjat titta upp som små solar. Och medan grannarna jagar mossa har jag hittat en artikel vi i år tänker ta fasta på. Ingen mossrivning och ingen klippning under 5 cm. 

Glad påsk och skön helg till er alla!

Vi bygger om - kontor/gästrum [före]

Vi gör ett tvärt kast i husesynen. Egentligen borde jag visa er badrummet, men vi tar ett kliv upp till övervåningen och spanar in kontoret/gästrummet istället. Vi börjar med några bilder på hur det såg ut när vi först flyttade hit.

 Senapsgula väggar och brun/orange heltäckningsmatta.

 Det här var dessutom enda rummet med antennuttag till TV'n, så det här var kombinerat kontor och TV-rum det första halvåret.

En dag hittade jag ett äppelskal i heltäckningsmattan. Det kom inte från oss... Den dagen åkte heltäckningsmattan ut!

Allt måste inte vara vitt - om att sänka prestationskraven en smula

Under tiden jag målat Bönans säng har jag funderat lite på det där med skötbord. Vi har redan gått igenom en rad förslag på vad vi kan tänkas vilja ha/behöva; som IKEAs, en hemsnickrad variant eller kanske sekretären. Om sanningen ska fram så behöver man väl egentligen inget skötbord, men jag känner att det nog vore bra att ha ett ställe där det mesta är samlat. Samtidigt vill man ju inte samla på sig möbler man inte har användning för mer än under en kort tid. 

Efter att ha halkat in på en blogg där den blivande mamman påminde lite för mycket om mitt forna perfektionistiska jag kom jag dock fram till en slutsats. Allt måste inte vara vitt och allt måste inte vara i trä! Även om det är fantastiskt fint...

Det senaste förslaget i skötbordsdjungeln är därför att ta den där trådbackshistorien vi har i klädkammaren. Bygga en sockel och lägga på en lagom stor skiva med kanter. Ta'da! Så har vi ett skötbord innehållande praktisk förvaring. För att piffa till det hela går det ju att hänga ett litet draperi eller liknande runt, så slipper man se stativet. Å andra sidan tänker jag att det ska stå bakom sovrumsdörren i hallen uppe och eftersom dörren alltid är öppen så syns ju inte stativet ändå. Fint så!

Återstår bara att hitta ny plats för det som bor i trådbacken idag och att komma fram till vad som egentligen behövs på skötbordet!

Vått & torrt

På förekommen anledning. En bild säger mer än tusen ord? Att räta ut frågetecken brukar ju vara bra. Lockar däremot, jag vet inte...

Bönbädd

I flera år har det stått en spjälsäng i vår källare och väntat på en inneboende. Ibland har jag nästan trott att det gått troll i den där sängen när Bönan låtit vänta på sig. Men jag vet ju att så inte är fallet utan att Bönan bara väntade på det perfekta tillfället att göra entré. Jag har känt ett visst motstånd när det gäller att ta tag i målningen av den. Den var lite sliten och i bok, så den behövde en uppfräschning. Det är alla de där spjälorna som liksom satt käppar i hjulet. 

Idag har jag dock tagit tjuren vid hornen. Nu är den renskrubbad, slipad och målad ett första varv. Alla 42 spjälorna! Ett par tre varv till å sen är den redo. Hoppas vi bara att Bönan har vett att sova i sängen nu när mamma gjort sig till. ;)

Sockerklaras

Nu flickor och pojkar, äntligen, har Ida slagit upp portarna till Sockerklaras webbshop! Nu kan även ni som inte bor lika strategiskt som jag förlusta dig bland underbara ting i fransk lantlig stil. 

Det är verkligen en lisa för själen att komma in i butiken här i Sävsjö, man kan strosa länge och njuta av allt vackert. Titta in, njut och lägg en beställning!

The wonders of pregnancy: Hår

Det här inlägget skrevs ursprungligen för ca 1½ månad sedan, på ett litet block i bilen på väg till Ystad, men har bara inte publicerats. Mycket har hänt sedan dess, men låt oss börja från början...

Låt oss för en stund tala om hår. Då tänker jag inte främst på hår i mörka vrår som, när man är gravid, växer ohämmat. Nej, jag tänker på håret de flesta av oss har på huvudet. Som gravid är det lätt att ibland känna sig lite osnygg. Kroppen lever sitt eget liv och det är bara att hänga med på resan. Därav kan man känna ett behov till förändring. Så gjorde även jag och bokade ett besök hos frisören. Eftersom jag tidigare testat att permanenta håret och då trivdes väldigt bra med resultatet beslutade jag mig för att testa detta igen. Minns att det var en väldigt praktisk frisyr, en frisyr som inte krävde så mycket mer än att drog fingrarna genom den på morgonen.

Några dagar innan det planerade besöket läste jag något om att permanent kan bli lite si och så när man är gravid. För säkerhets skull ringde jag därför frisören och frågade. Hon trodde dock inte att det skulle vara några problem och när hon kände på håret tyckte hon det verkade vara av väldigt god kvalité. Sagt och gjort satte jag mig till rätta och hon skred till verket.

Låt mig nu få säga så här. Lär dig av andras misstag. Jag vill tyvärr gärna begå mina själv. Av någon anledning tror jag att misstag och erfarenheter gäller alla andra utom mig. Så är det inte! Missförstå mig nu rätt. Jag är skitsnygg i håret! Så länge det är nytvättat och gärna lite fuktigt. Men låt det gå en dag eller två. Sen händer det något och successivt blir lockarna rakare och rakare. Låt så vara, om hela håret hängt ut sig. Men nu förblir övre hälften lockig och den nedre ser ut som en sliten golvmopp! Märkligt det där...

Här kunde resan ha tagit slut. Efter ett samtal med frisören bestämde vi oss dock att testa på nytt. Den här gången med mindre spolar för att permanenten verkligen skulle ta. Båda tyckte vi att det verkade fungerat bättre andra gången, lockarna hade mer stuns och det vara bara en liten test som inte riktigt ville göra som alla andra. Jodå, tills det gått några dagar. Sen var vi tillbaka på ruta ett igen. Blött - snygg. Torrt - risigt. 

Kanske ska jag vara tacksam för att jag faktiskt har kroppen full med tillväxthormoner och att håret växer ohämmat. På så sätt bör jag ju snart vara tillbaka i min normala man. Kanske ska jag se det som en ursäkt för att vi måste flytta till ett varmt land med sol och hög luftfuktighet där bad i havet är enda sättet att svalka sig. Kanske ska jag inleda ett intensivt förhållande med min plattång. Kanske ska jag bara gilla läget och tänka att alla ändå tittar på annat än mitt hår. Kvinnorna på den växande magen och männen på de svällande brösten.

Hoppas ni alla får en trevlig fredag och en fantastisk helg!

Årets majblomma

Idag startade försäljningen av årets majblomma. Något som märks tydligt, för det springer omkring fullt med ungar på gatan med små plastpåsar i högsta hugg. Å intet ont om barnen, intet ont om majblomman. Men skulle de inte kunna organisera sig lite? För när den tredje meterhöga varelsen på knappt en timme knackar på dörren, och man ser att nästa i stort sett redan står på uppfaren, då blir man lite matt. Jag får nog lov att köpa en blomma vad det lider. För den goda sakens och min egen sinnesfrids skull.

I övrigt sitter jag och letar byggritningar till farstukvisten. Tanken på en ny uppfart börjar vackla lite när första offerten idag ramlade in. Återstår att se hur långt pengarna räcker helt enkelt. Välsignat skönt är det dock att morgondagen bjuder på ledig fredag. Då ska vi, du och jag, prata hår och Samuel ska byta till sommarsulor på bilen!

Vi snackar ental!

Trettio hela veckor har gått, idag är första dagen i vecka trettioett. Nu talar vi alltså ental i antal veckor kvar till beräknad ankomst av Bönan. Snacka om nedräkning!

Räknade idag ut att jag bara har 25 arbetsdagar kvar, vilket med mina fyradagars arbetsveckor innebär sex veckor. Sex ynka veckor! Jag är mer orolig för hur jag ska hinna allt på jobbet än för själva förlossningen!

Gubbarna på jobbet tycker att midjemåttet ökat avsevärt i det sista och jag kan väl inte annat än hålla med. Inte för att vara oförskämd, men bönboet är allt lite i vägen emellanåt. Bönan verkar inte alltid uppskatta min nära relation till skrivbordet på jobbet. Vid de tillfällena pressar h*n sig mot skrivbordskanten, något jag inte uppskattar... Aj!

Nä nu navlar! Samuel har en teori

För några veckor sen träffade jag fina M och hennes ännu finare mage. Hon ligger ett par veckor före mig i grossessen. Vi fascinerades vid tillfället över varandras navlar. (Antar att det bara är barn och gravida som skulle göra en sån sak.) M hade en rolig liten putnavel som fascinerade mig mycket. Min egen är djup som Marianergraven och verkade vid tillfället inte ha några som helst funderingar på utvik. Den sista veckan har den dock sett lite mer, vad ska jag säga, plågad ut. Det verkar på något vis som om något drar i den och ibland ser den riktigt ledsen ut. Någon botten har dock inte gått att skåda.

I förkylningars spår (Samuels tur att vara sjuk nu) har vi idag ägnat oss åt lite navelskåderi och tror oss ha skymtat bottnen. Det var vid det tillfället Samuel kläckte sin teori. Han hävdar att djupet på min navel är det som hittills räddat min mage från strior. "Den [naveln] fortsätter ju bara att veckla ut sig" hävdade han stolt. Kanske har han rätt. För även om vi tror oss skådat botten långt, långt där nere så lär det dröja innan min navel viker ut sig, om någonsin.

Idag har jag jobbat igen efter förra veckans och helgen baciller. Men det är inte utan att det här med att vara gravid och förkyld leder till en viss trötthet. Det blir en tidig kväll!

Life for now

Den förlamande tröttheten har fått sin förklaring, den stavas förkyld. Skönt med en naturlig förklaring, som om inte graviditet hade varit förklaring nog... Sedan igår har jag bosatt mig i soffan med bästa vännerna herr duntäcke och fru snorpapper nära till hands. Bönan verkar dock må fint och tumlar runt när mamma sträcker ut mot ett berg av kuddar. Det gäller ju att hålla huvudet högt och minska trycket uppåt om man ska ha en chans att få luft med så mycket snor i näsan!

Får jag bo hos dig?

Idag tittade bästaste vännen oväntat förbi och med sig hade hon finaste vita Mårbackan med en försynt förfrågan. Tills livet återvänder får den bo här på soffbordet så jag kan njuta lite.

One green bean

Om våren är blå så är Bönan grön. Egentligen så blev väl Bönan grön redan när vi köpte barnvagnen i mellandagarna, men efter besöket i Ullared är Bönan grönare än någonsin. Eftersom vi inte vet om det är en liten kille eller tjej därinne så gäller det ju att hålla sig till neutrala färger. Grönt fick det därför bli! Nu är jag väl inte den mest rosa flickmamman eller blåaste pojkmamman. Men ändå.

Vi hittade en hel massa fina saker, både till Bönan och till boet. Amningskudden jag tänkt sy blev nu istället inköpt. Vi hittade en med kulor i, tänker att den kommer ge bättre stöd än en med fiberfyllning. Kudden är redan Samuels favorit, han la beslag på den redan första kvällen. Själv är jag supernöjd med mina nya gardiner och de fina lamporna. Vill nästan inte släcka på kvällen nu när det är så mysigt!

Jag ska försöka mig på lite bilder framöver. Men först ska jag försöka acceptera den här förlamande tröttheten. Varför är det så svårt att vara sin bästa vän och följa sina egna råd? Känns lite fånigt att vara så här trött när man samtidigt mår så himla bra!