Återbruk

Jag vet inte om det beror på att jag är snål, eller om jag helt enkelt kvalar in i kategorin sparsam. Men jag har väldigt svårt för att slänga saker. Därför har nu förra helgens födelsedags-/alla hjärtans dags-bukett nu omarrangerats till mindre installationer. En av dem pryder matbordet i all sin enkelhet. Två röda ranunklar i ett gammalt snapsglas hittat på Erikshjälpen. Som ett litet kärlekspar. Som en påminnelse om vår kärlek för varandra. Vi två.

Samuel och hans spade

Medan jag tog en efterlängtad middagslur tog Samuel sin spade och grävde ner sig i snön. Det gäller att krama ur varenda gnutta av de vackra dagarna.

Who's a happy cow?

Trodde väl aldrig jag skulle säga detta men, broderibågen är verkligen en fiffig uppfinning! Kossan har idag fått både öga, näsa och mun. Återstår att se om man kan få till ett par små öron också innan natten träder in.

Lovely lördag

Vi har haft en sån där underbar lördag. En lördag när man känner att man får lite gjort, man kan ta det lugnt och man får umgås med goda vänner. Samuel har tagit tag i utsadlingen runt ytterdörren så nu är det bara lite lister och bättringsfärg kvar innan det projektet är klart. 

Själv har jag officiellt påbörjat projekt lekfilt. Rita av, klippa ut, nåla upp, klippa och så vidare. De absolut tristaste bitarna om ni frågar mig. Men nu äntligen kan jag börja med det roliga, att sy! Kossan kommer ha en liten skramelask i ena benet och celofan i öronen. Gissa om det blir spännande! Man behöver knappt vara liten för att vilja sitta och klämma på de där öronen. ;) 

Lagom till middag tog vi en sväng ut i skogen, landade på en sjö där vi la ut liggunderlag och renskinn innan Samuel tände en eld. Där satt vi sen i solen ett par timmar. Grillade pinnbröd och falukorv. (Första gången i mitt liv jag grillar falukorv, ska tydligen vara en norrländsk företeelse enligt min man.) Pinnbrödet med pizzatouch från senaste numret av Buffé kan rekommenderas. Vi körde på parmesanost och hade i lite extra olivolja, men borde nog dragit ner på saltet. Gött var det i alla fall!

Så lite häcklande över schlagern i goda vänners lag framåt kvällen. Kan det bli bättre?!

Appar & nappar

Härom morgonen försökte en av mina gravidappar (jo, jag har flera... en i mobilen, tre (!) i iPoden och veckobrev i mailen. Kan man bli för uppdaterad och informerad?!) tuta i mig att min bebis nu var 2000-någonting veckor gammal och att den skulle komma när som helst. Inte kunde jag heller ändra beräknad födelse från någon gång på 70-talet till rätt dag. Nu är vi dock tillbaka i trygga vecka 23 och jag känner mig lugn över att Bönan inte ska komma än på ett tag. Jag har ju så många saker att göra! För lite sedan damp ju som bekant vårens kataloger från Stoff & Stil ner i brevlådan och jag har redan hunnit göra en första beställning och få mitt paket. Till följd av diverse firande har jag dock ännu inte fått sätta saxen i de underbara tygerna. Men låt oss se vad det ska bli, för här ska sys så nålen glöder!

Den som inte smälter när de ser lekfilten med kossehuvudet (1), den kan inte vara normal. Självklart kommer det bli en sådan! Eftersom jag har lite problem med axel och nacke tänker jag att en ammningskudde kan komma väl till pass. Har hittat ett mönster på en L-formad variant, men undrar om jag inte ska stuka till den lite så att den blir mer hästskoformad. Någon som har några tips, råd eller erfarenheter kring detta? Kudden kommer bli ljus med grå streck och får en kant med orange passpoalband. Samma gråstreckade tyg får utgöra ena sidan på ett barnvagnstäcke (2), på andra sidan blir det bondgårdsdjur. Tanken var att även täcket skulle få en orange passpoalkant, men eftersom detaljerna på barnvagnen är röda så får passpoalen bli detsamma. 

Småsnål som jag är så har ännu inte bestämt om jag ska köpa en skötväska, tycker 600 spänn och uppåt är lite saftigt för en väska... Å andra sidan syr jag nog heller ingen egen utan köper en billig bud-/axelvariant. I denna ska jag dock ha en mjuk skötbädd. Eftersom liggytan bör vara avtorkbar har jag valt en textil vaxduk. Utsidan blir i bävernylon, så kan ungen kasa omkring ordentligt utan att bädden kommer slitas i första taget. ;) Hittade en variant här som jag tänkte ge mig i kast med. Om jag gör blöjficka eller inte har jag ännu inte bestämt. Tanken är ju att bädden ska ligga i skötväskan och där finns ju plats för både blöjor och annat. Återstår alltså att se.

Vad mer då? Jo, till den blivande modern har mönster och tyg till ett sött linne tagits hem. Finns också mönster till ett par fantastiska klänningar som jag är sugen på, men det får bli lite längre fram. För att inte tala om alla söta små kläder man kan sy. Jag blir då alldeles galen!

När vi köpte barnvangen såg Samuel en muff till barnvagnshandtaget som han bestämt att vi ska ha. Eller, han har bestämt att jag ska sy en, därför har tyg till en sådan beställts hem. Huruvida en sådan är praktisk eller inte tänker jag inte säga något om. Att Bönan föds i juni och det då inte bör behövas någon muff är heller inget jag vågat ta upp. Man kan säga att jag redan nu lär mig att välja mina strider. ;) OM det till hösten blir någon muff så kommer den sys i koksgrå bävernylon med svart fleeceinsida och rött passpoalband. Återstår dock att se om det blir någon överhuvudtaget.

Bild: Egna kollage med bilder från nämnda företag, barnvagnsmuffen på sista bilden kommer från Teutonia.

Min buk och jag

Jag tyckte väl att du har fått lite buk sa mannen och fortsatte fråga om när det lilla undret var beräknat. Midsommar? Ni har inte funderat på att föda innan skolan slutar så att barnet kan fira tillsammans med sina klasskamrater?

Själv var jag i tanken kvar vid buk och tyckte att samtalet blev mer och mer underligt för var stund som gick. Försiktigt försökte jag påpeka att det inte är alltid man kan välja när man ska få barn. Ibland är man tacksam över att det blir några alls.

Mannen fortsatte, som i sin egen värld, berätta att de hade minsann valt att tidigarelägga sonens födsel så att han kunde fira tillsammans med sina klasskamrater. De hade valt ett datum på lämpligt avstånd till andra jubilarer i samma månad.

Själv satt jag mer och mer förvirrad. Buk?! Så kom det fram att sonen fötts med planerat kejsarsnitt och allt stod plötsligt klart för mig. Välja datum, skolavslutning, klasskamrater.

När mannen var klar med sin redogörelse förklarade jag artigt att barnet är välkommet när det är redo, oavsett om det blir före eller efter skolavslutning. Några snitt har jag inte planerat och det faktum att jag är med barn känns som ett mirakel i sig.

Så älskade lilla Bönan, du som ligger på tillväxt där i min "buk". Kom när du är redo, men för din mors sinnesfrid, dröj inte för länge!

För övrigt så har jag inte på något sätt tröttnat på bönboet, det börjar bli ganska mysigt nu när det växer till och vi alla får må bra. Men om jag känner mig själv så kommer inte tålamodet vara för evigt. När våren kommer och närmar sig sommar så kan jag nog inte längre stå för att Bönan får komma när h*n vill.

13 februari = KALAS!

Eftersom både Samuel och jag fyller år under februari och bådas familjer bor lite på håll så brukar vi slå ihop firandet. I helgen har det därför firats så det stått härliga till! Igår åts det så magen stod åt fyra hörn, som om min inte gjorde det redan innan. ;) För att, nästan, alla skulle kunna vara med och fira började vi dagen med brunch.

Scones. Ostar. Marmelad. Korv. Skinka. Hårt bröd. Grovt bröd. Sill. Fil. Müsli. Kokt ägg. Äggröra. Bacon. Fläsk. Färsk frukt. Amerikanska plättar. Blåbär. Hallon. Lönnsirap. Kaffe. The. Juice.

Så for ett gäng vidare till nästa kalas och ett annat gäng gjorde entré. Middagen serverades. Promenader promenerades. Tårta avnjöts och presenter öppnades. 

På min dag , idag, fortsatte vi kalaset med en picknick vid en frusen sjö, brasa, trevligt sällskap och resterna av gårdagens Budapeststubbar. Livet på en pinne!

 Tack allesammans för ett finfint firande!

You say tomato, I say tomato

Ja, rubriken gör väl sig egentligen betydligt bättre i talad form när differenserna i uttalet kommer till sin rätt. Men jag tror ändå att ni fattar poängen. 

Nåväl, imorse läste jag kommentaren på föregående inlägg och fick mig ett fantastiskt gott skratt. Tack Pernilla! För här har jag hela mitt liv gått och tänkt att ingrediensen i vissa recept är ett salt baserat på hjortron. Ack, vad jag bedragit mig! I själva verket heter det ju inte, som jag hela tiden trott och sagt, hjortronsalt utan hjort-horns-salt! Ve och fasa. Jag som är så noga med språket annars. Men, så vet jag ju att man sällan läser hela ord. Ord man känner igen sedan tidigare läser man bara början och slutet av, resten fyller hjärnan i. Hjorthornssaltet är ett fantastiskt bra exempel. Jag väntar mig inte att jag ska använda ett salt baserat på horn från hjortar, det känns inte naturligt i matlagning. Alltså stoppar hjärnan in ett annat ord som för mig klingar bättre i anslutning till livsmedel, nämligen hjortron!

Här kan man läsa mer om vad hjorthornssalt är och hur det framställs. Information jag kanske kunde varit utan. Hjortronsalt kändes så mycket angenämare...

Revelj

I helgen har jag blåst revelj för pelargonerna. Efter att ha levt ett undanskymt liv i källaren de senaste månaderna är det nu dags för dem att vakna till liv igen. Hoppas jag. Några har nog strukit på foten, tyvärr några av favoriterna av vad jag kan se. Men majoriteten verkar fortfarande ha livsandarna kvar! Avlövade och spretandes åt alla håll får de nu sakta vakna till liv bland trådrullar och symaskiner i flickrummets norrfönster.

Mor min tipsade om billig blomsternäring man kan göra hemma. Så i slutet av förra veckan fick jag förklara för Samuel att det inte var min gravidhjärna som lagt äggskal i vattenkannan utan att allt var som det skulle. Den ena metoden för växtnärig består alltså i att lägga färska äggskal i blomvattnet och låta det stå ett dygn. Den behandlingen har samtliga vintertrötta växter fått nu. I den andra metoden ska man tillsätta 1 tsk hjortronsalt i 1 liter vatten och låta stå en timme. Hjortronsalt var vad pelargonerna fick. Vi får väl se om de blir nöjda.

Lite tulpanlökar har hittat hem och flyttat in i mjölsikten i hopp om att locka fram våren. Vidare damp vårens kataloger från Stoff & Stil ner i brevlådan lagom till helgen och nu är jag såld! Så mycket fina tyger. Så många roliga saker att sy, både till Bönan och till mig. Första beställningen är redan lagd och jag misstänker att det kan bli någon mer framåt vårkanten/sommaren. Lovar att berätta mer om exakt vad det är som ska sys vid ett senare tillfälle.

Spark under filten

Bönans filt i den underbara brödkorgen från Sockerklaras.

Igår kväll fäste jag de sista garnsnuttarna på Bönans filt. Kvarstår bara att skölja upp den och kanske sträcka den lite. 20 rutor i brunt bomullsgarn, sammanfogade och inramade av en söt liten kant. Något att ligga och sparka under när sommaren kommer. Strax efter filtens färdigställande hälsade Bönan på far sin för första gången. Jag har känt både det ena och det andra under de sista veckorna, men har varit lite osäker på vad det egentligen är jag känt. Nu kan man dock känna de små kickarna även från utsidan. Otroligt häftigt! Samtidigt är det lite läskigt. Det är någon som rumsterar runt där inne! Ett litet liv, en liten människa. 

Bästa Bönan bus, vecka 20.

Vi har plockat fram våra blixtar till kameran och lekt lite inför ett kommande projekt. Fantastiskt vad ljus man kan få! ;) Vi är nästan halvvägs genom graviditeten nu och många säger att de inte tycker jag är så stor än. Själv upplever jag det heeelt annorlunda!! Sen ser jag ju på bilderna att kulan inte är jättestor precis, så jag förstår vad de menar. Häromdagen upptäckte gjorde jag dock en ganska häftig upptäckt och kläckte därmed den klyfta kommentaren "jag är gravid!" till Samuel. Ganska uppenbart tyckte han... Men faktum är att det är först nu som jag känner mig gravid. Det är först nu som magen börjar få lite spänst och vara så där gravidig och inte bara degig. Från och med nu växer livmodern 1 cm i veckan -coolt!

The wonders of pregnancy: Bröst

Vädrar morgonluft?

Låt oss för ett ögonblick tala bröst. Öppet och ärligt. För bröst hos den gravida kvinnan är inte som något annat. Någon har snott mina. Mina gamla bröst alltså. Istället har jag, till Samuels stora förtjusning, fått ett par, i mina mått mätt, enorma bomber. För vad gör man när man en morgon tar på sig bh'n, lägger brösten till rätta och upptäcker att den ena bröstvårtan bara vägrar stanna i kupan. Det är då man asgarvar och inser att något har hänt. Någon har snott mina bröst. Det är när man ser sig själv i spegeln medan mannen springer skytteltrafik mellan provhytten och hyllorna som man inser, det här kan bara inte vara mina bröst. Någon har snott dem. Så himla oförskämt! Det är när man stirrar på sina nya kupor man inser att något har hänt. Något har hänt och det kommer aldrig mer att bli sig likt. 

För mina bröst har gett sig ut på en alfabetisk resa, en resa med öppen returbiljett... En resa som just bara har börjat.

Öppet, ärligt och härligt!

Ha en fortsatt trevlig kväll. 

Äppelkaka och promenad i solen

Tror bestämt att vi satte någon form av besöksrekord i skafferiet härom dagen. Tänk att små bönor kan engagera så! Å tusen tack för alla gratulationer!! Idag blev det en promenad i solen till stadens matbutiker (om man inte hittar allt i den första får man vackert fortsätta till nästa och sen nästa igen). Underbart med solen som tittar fram och ger hopp om kommande vår. Väl hemma har vaniljsocker mixats, finskuren högrev stekts till morgondagens chili con carne och middag serverats i form av renskav och råstekt potatis. Vad har jag gjort för att förtjäna en så köksduglig make!? Som grädde på moset står en äppelkaka på avsvalning till eftermiddagsfikat. Blev lite orolig att det inte skulle bli någon kaka kvar i formen när smeten sakta började droppa ner på ugnsbottnen. En ny springform står på önskelistan. Tänkte dela med mig av receptet om det är någon mer som blir sugen. ;)

Äppelkaka

250 g smör

3 dl socker

3 ägg

4 dl mjöl

3 syrliga äpplen

kanel, socker

Vispa rumsvarmt smör och socker poröst. Tillsätt äggen, ett i sänder. Rör ner mjölet. Bred ut smeten (som blir ganska fast) i en smörad och bröad form. Tryck ner skivade äpplen i smeten, strö över socker och kanel. Gräddas längst ner i cirka 1 timme.

Äts som den är eller tillsammans med lite glass eller vaniljsås.

Skafferiet presenterar stolt: Bönan

Bönan är ungefär 12 cm i sittande och väger nästan lika mycket som en Mmm... Marabou (200 g). Bönan är 18 veckor och 1 dag gammal och förväntas titta ut i solen strax innan midsommar. Bönan bor i bönboet, gillar att hicka och vinkar ibland till mor och far. Bäst tycker h*n dock om att ligga och slappa med benen på magen och ena handen lojt bakom huvudet. I alla fall var det så Bönan presenterade sig själv när vi var på ultraljud igår.  

The bean bag

Bäst av allt är att Bönan är vår, bönen och drömmen som nu blir verklighet. En underbar gåva, ett litet mirakel för stort att förstå. Som ni förstår finns det risk för en del babysnack här i skafferiet framöver. Skulle det gå överstyr så får ni väl säga ifrån, eller gå någon annanstans! ;)

Vinter, vår och väder

Igår blev världen lite vackrare igen när några centimeter snö sakta dalade från skyn. Vi får väl se hur länge det håller, mildgrader har utlovats redan till imorgon. Men fram till dess njuter jag av pudrig snö som glimmar i strålar av sol på väg ned bakom grannens garage. Idag är världen vacker. 

Dagarna känns fortfarande ganska korta och mörkret tämligen ogenomträngligt. Men tänk, vi går mot ljusare tider. För var dag vi tar oss igenom så tar vi oss ett steg närmare sommaren. Nu är jag inte riktigt där än i längtan, sommaren får gärna dröja ett tag och våren lika så. Just nu längtar jag dock efter krispiga tuplaner och skira... ja, någonting, hitt' på nåt'. Igår sprang jag runt i huset och plockade ner de sista julkulorna, hjärtanen och adventsljusstakarna. En blomkruka fick sätta livet till i ivern, men blomman klarade sig turligt nog!

Idag klurar jag på vårens budskap och känsla. Krispiga tulpaner är ju bara en liten del. Förra årets tema kändes bra, men jag undrar om inte årets vår kommer att bli blå. Blått porslin med engelskt jaktmotiv. Vita emaljkärl med blå kant. Glaskupor över naturlig närhet. Och zink, mera zink. Jag tror att det kan bli något det.

Nu!

Jag är egentligen emot att våldföra sig på traditioner, kommersialisera och dra ut på dem så att man tröttnat långt innan deras egentliga stund är kommen. Men idag blev jag så grymmans sugen på semlor. Så till den milda grad att jag var tvungen att köpa jäst och grädde på vägen hem från jobbet. Här ska bakas glutenfria släta bullar! 

I övrigt är världen ganska trist just nu. Föredrog nederbörd i form av snö och några grader kallt. Nu har här töat i några dagar, snön har sjunkit ihop och allt har blivit så... fult. Vi hann dock med att inviga en av julklapparna i helgen, innan allt det vackra försvann. Mysigt med en brasa som välkomnar gästerna!

Nu?

Det är nu jag skulle blogga. Nu när jag har all tid i världen. Tid som bara är där till mitt förfogande, redo att användas till vad helst jag vill. Det är nu jag skulle göra alla de där sakerna, sakerna som bara väntar på att göras utav rent nöje. Sticka, sy, måla nån möbel eller baka något gott. Gå promenader, läsa böcker och fika med fina flickor. Istället gör jag ingenting. Slösurfar på datorn, läser Aftonbladet för jag vet inte vilken gång i ordningen och slöar framför tv'n. Vad bra, njut av lugnet. Vad skönt att du kan koppla av! Frågan är bara hur länge man kan koppla av utan att bli tokig!? Ikväll har jag dock plockat fram mitt broderi. 7 bokstäver är redan klara så med den här farten borde jag ju ha ett helt alfabet inom några år! ;)

Fram för fler fikan och promenader. Fram med sandpappet och målarpensel. Fram med förslag på vad man skulle kunna sy för något spännande. Någon?!

Dan före dopparedan

Skir amaryllis.

Så har vi nått hela vägen fram, imorgon är den stora dagen. Dagen fylld av förväntan, god mat och gott sällskap. Idag har det tvättats och städats, putsats och fejats. Paket har slagits in och etiketter har lackats. Köttbullar har rullats och skinkan griljerats.

Släden får nu frakta klappat åt tomten istället för att dra vet till kaminen.

Det enda som inte kunnat bockas av listan är de rackarns julgardinerna. De ligger fortfarande prydligt i en hög och väntar på att sys upp och hängas på stänger. Något säger mig dock att det inte kommer bli så i år.

Nu lägrar sig lugnet, ikväll blir det gröt och skinka och imorgon vaknar vi tidigt, spända av förväntan av vad dagen bär med sig. God jul go vänner, hoppas att ni får en härlig helg!

Kort om kort

Ni glömmer väl inte posta julkorten idag?! Idag är sista dagen för att de garanterat ska komma fram innan jul. Igår inhandlades den sista julklappen och efter det blev det en kopp the och varsin pralin från Sockerklaras. Kvällen ägnades sedan åt att skriva julkort så pennan glödde. Valet av penna var dock inte helt genomtänkt utan resulterade julkort på tork över halva köket. Lite mysigt ändå.

Pratade lite om det där med julkort på fikarasten och det är ju väldigt olika hur man gör. Någon gör sina egna, vilket kan skapa prestarionsångest ibland, andra skriver julbrev, vilket ju låter ganska trevligt. Här blev det enkelt i år, skönt. Simple does it!

En kula här, ett hjärta där

Idag är det bara tio dagar kvar till julafton och till helgen är det fjärde advent. Förstår inte vart hösten tagit vägen. Ena dagen strålade solen och träden stod i brand och nästa la sig snön som ett gnistrade vitt täcke.

Julen gör entré lite pö om pö i år. Några kulor här, en amaryllis där och lite hjärtan på strategiska ställen hjälper till att skapa stämning. I stereon varvas diverse versioner på Stilla natt med gamla godingar med Frank Sinatra och Stevie Wonder. Julgodiset (såna här, såna här och apelsintryffel) ligger i tryggt förvar i matkällaren och det knapras saffransskorpor till glögg och the. Klappar är inhandlade och väntar på att slås in.

Vit amaryllis med dubbla klockor stöttas av en gren trollhassel.

Julgardinerna till köket ligger dock fortfarande osydda vid symaskinen och några fler godsaker ska nog hinnas med. Men bästa av allt, det känns inte det minsta stressigt! Om det beror på att jag sänkt kraven eller om vi bara hunnit med ovanligt mycket, det låter jag vara osagt. Men skönt är det!

Gamla kakformar med värmeljus på en bricka och med en liten oljelampa tillsammans med kanel och stjärnanis möter flera sinnen.

Hur har ni det, är det julstress in i det sista eller kan ni också luta er tillbaka och njuta av brasans sprakande och ljusens skimmer?

Spår i snön

Arbete kan man oftast lämna när man går hem för dagen, människor däremot tar man med sig. Liksom spår i snön lämnar de avtryck i hjärtat. Liksom spår i snön blir vissa människors avtryck starkare när det blåser. Vissa avtryck vägrar att låta sig döljas utan framträder istället tydligare.

Veckan som har gått har lämnat spår i mitt hjärta. Spår som fått mig att tänka på andra människor som också de gjort avtryck hos mig genom livet.

Nu är det äntligen helg (min kommer alltid tidigt) och jag ska försöka lämna arbetet, även om människorna följer mig. Ikväll tog jag mig till slut an dörrkransen jag började binda förra veckan (nä, jag skojar inte, den har legat ute en vecka...). Men nu hänger den ute för att välkomna in i värmen, samtidigt gör julen långsamt entré. Jag är redo!